Vidi FC vs. Malmö FF och avsaknaden av cynism

Gårdagens 0-0 i Ungern betydde att chans till Champions League försvann – och att MFF nu får rikta in sig på att nå Europa League – men då måste FC Midtjylland städas av i den sista kvalomgången.

Rösler-transformerade MFF hade det otroligt svårt att skapa chanser mot ett ultradefensivt och välorganiserat Vidi.

Den svårspelade mattan gjorde såklart sitt, men upplevelsen jag satt på under och framför allt efter matchen, var att MFF borde ha kunnat prestera bättre.

Under den första halvleken tilläts MFF ha bollen på egen planhalva och kring mittlinjen. Vidi stod och väntade på de himmelsblå och krympte varenda liten meter på egen planhalva i formationen #1-5-2-3 (som ibland blev någon form av #1-5-2-2-1-system).

MFF neutraliserades enkelt. Wingbackarna hade ett alldeles för lågt utgångsläge och direkt när de fick bollen bröt Vidis dito ut i en tuff press och tvingade Larsson/Rieks att vända om.

Forwardsparet – Rosenberg och Strandberg – arbetade för långt ut på kanterna och deras samarbete var i princip obefintligt första delen av matchen. Jag hade velat ha dem mer centralt och närmare varandra.

De tre centrala fältarna – Christiansen, Innocent, och Bachirou – stängdes helt av och något övertag centralt på planen gick inte att skönja.

Som man så ofta säger: The game is the teacher. Så vad lärde sig Malmö FF av spelet i den första halvleken? Jo, att det inte går att ta spelyta för spelyta för att skapa tryck och målchanser på detta lag under denna match.

Rösler beordrade längre bollar, enklare diagonala sådana, upp mot forwards som skulle ligga närmare varandra och samarbete bättre än vad de gjorde i första halvleken.

Sagt och gjort; tryck skapades och det första MFF-skottet inom målramen var ett faktum i den 48:e matchminuten.

Vad Rösler med stab mer kunde förändrat var spelsystemet. Ett klassiskt #1-4-4-2-system hade kunnat ge MFF yttermittfältare – och högre ytterbackar – som gett numerärer på kanterna mot Vidis wingbackar och utifrån detta skapat inläggsmöjligheter mot ”boxspelare” Rosenberg och Strandberg samt en Christiansen som kunnat hota i cuttback-ytan.

De tre centrala försvarsspelarna i MFF som trillade boll i speluppbyggnaden var i alla fall en för mycket. Det hade räckt med två spelare som tog fram bollen (den tredje var överflödig).

Första kvarten av den andra halvleken var en förbättring: MFF hotade motståndaren mer. Detta avtog dock och MFF var tillbaka i ett spel som enbart gynnade Vidi.

Jag är förvånad över att inte MFF, med en kvart kvar, matade in fler diagonala (chans)bollar mot straffområdet. Det dyker allt som oftast upp andrabollar som kan förvaltas i målchanser genom detta (cyniska) arbetssätt.

Och jag är en mer förvånad över hur MFF valde att spela korta och snabba frisparkar på tilläggstid istället för att trycka upp spelare mot straffområdet.

Vidi FC gör det dem ska, och gör det bra. Malmö FF gör det mindre bra, och får nu ladda om batterierna för allsvenskan och sedermera ett dubbelmöte mot FC Midtjylland där en gruppspelsbiljett till Europa League står på spel.