Fotbollsterminologi: Spelytor, korridorer, golden zone och (inte minst) retirering

Istället blir det en djupdykning i (fotbolls)terminologi och vad som menas med olika uttryck.

Personligen får jag en del frågor via mejl och på Twitter kring vad olika benämningar, som jag slänger mig med, egentligen betyder och står för.

Denna terminologi är till stor del den fotbollsterminologi som Svenska Fotbollförbundet numera lär ut på sina tränarkurser. Och det är, enligt mig, bra om vi kan få ett mer tydligt och fackmässigt språk kring vår kära sport; framförallt bland tränare och fotbollsarbetare, på alla nivåer.

Generellt är det bra termer, men något jag aldrig kommer att använda i mitt ledarskap och coachande är: Retirering. Alltså när ett lag, eller lagdel i försvarsspel, ska falla.

Dels ligger det helt fel i munnen och dels betyder det fly på krigsspråk. Och vi vill ju inte fly, vi vill bara ”falla hem” och förhindra att motståndaren skapar målchanser på oss.

I dessa lägen får det helt enkelt bli ”fall” eller ”hem”, och då finns ju risken alltid att Pelle 7 år, eller Lisa 9 år, faller till marken eller springer hem. Det är klassiker. Men hellre det än RETIRERING, pooooojkar!

Hur som helst. Vi börjar med utgångspositioner. Ett lags utgångspositioner är det spelsystem som laget ställer upp med när det gäller förhindra speluppbyggnad (försvarsspel) eller speluppbyggnad (anfallsspel).

Mestadels syns det tydligt vilket spelsystem ett lag har när det gäller att förhindra speluppbyggnad. Det är ofta mer rörligt, eller kalla det kreativt, när det gäller speluppbyggnad vilket kan göra det hela lite mer svårdefinierat.

Jag skriver alltid ett lags utgångspositioner inklusive målvakt. Exempelvis: #1-4-4-2. Det har jag fått ”skit” för från en del läsare – and so be it – men jag gillar inte att exkludera någon i laget trots att ”alla” vet att en målvakt finns där bak. Lägg därtill målvaktens betydelse i dagens speluppbyggnad. Därmed basta.

Något jag ofta myntar i mina texter är spelytor. Det finns fyra spelytor i anfallsspel: Framför motståndarens forwards (utgångsyta), framför motståndarens mittfält (spelyta 1), framför motståndarens backlinje (spelyta 2) och bakom motståndarens backlinje (spelyta 3).

Antingen tar man spelyta för spelyta i anfallsspel genom kortpassningsspel eller så spelar man förbi spelytor med längre bollar; exempelvis från spelyta 1 till spelyta 3.

Många tränare vill hitta fram till spelyta 2, i den så attraktiva ytan mellan ”linjerna” (mellan motståndarens back- och mittfältslinje), för att därifrån hitta kombinationer/instick in i spelyta 3 och kunna komma till avslut och göra mål.

Ett annat uttryck som ofta används är ”korridorer”, och det finns fem korridorer i fotboll: Yttre (2), intre (2) och (1) central.

I speluppbyggnaden är en klassiker att man alltid vill ha spelare i alla fem korridorerna (som svenska herrlandslaget).

När det gäller att förhindra speluppbyggnad är en annan klassiker att man enbart vill ha spelare i maximalt tre korridorer (som svenska herrlandslaget).

När man spelar anfallsfotboll vill man göra planen så stor som möjligt, och när man spelar försvarsspel vill man göra planen så liten som möjligt.

När det handlar om att komma till avslut och göra mål pratar man idag mycket om golden zone, eller gyllene zonen, samt assistytor.

I golden zone görs de allra flesta målen. Under VM 2014, när den tyska (dåvarande) maskinen, stod som slutsegrare gjorde Die Mannschaft drygt 88 % av sina mål inne i golden zone.

Och framspelningarna, assisten, kommer som så ofta från de inre och den centrala korridoren. Dagens tränare försöker att ge spelarna verktyg för att hitta fram i dessa zoner där de kan leverera inspel och avslut från angenäma ytor.      

Pep Guardiola är mästaren här.

Kommande analyser kommer förhoppningsvis bli än mer tydliga efter detta inlägg. Det är min förhoppning i alla fall.

Det börjar bli sent. Nu ska jag retirera, till sängen.