Malmö FF vs. Örebro SK; smartness och rörlighet

Dramaturgin är där, som sig bör, och då tänker jag främst på AIK-Larssons 1-1-frispark på övertid mot Malmö FF för några dagar sedan. Känslor och stök; som brukligt när saker och ting ställs på sin spets.

Guldjagande AIK städade starkt av Östersund på bortaplan under gårdagskvällen; trots ett Adu-rött kort efter ett par minuter. Soliditet.

Jag fanns på plats på en annan allsvensk arena, nästan exakt 1165 km ifrån Jämtkraft Arena; denna arena heter numera bara Stadion (eller?), och där bevittnade jag europaplatsjagande Malmö FF mot Örebro SK. Ett ÖSK som inte såg ut att vara på jakt efter någonting alls egentligen.

Avstängde coach Rösler ändrade om rejält i startelvan och sällan har allsvenskan skådat en sådan stark avbytarbänk: Rosenberg, Traustason, Rieks, Lewicki…

Tillbaka i startelvan var råämnet Strandberg som bildade ett sylvasst anfallspar tillsammans med Antonsson. I övrigt gick laget och dess utgångspositioner att känna igen både offensivt och defensivt (sedan tysken tog över spakarna):

Främst under den första halvleken kunde vi se ett MFF-forwardspar som var spelsugna, och som internt samarbetade på ett föredömligt sätt.

Antonssons smartness och rörlighet utan boll är vacker att skåda, och han öppnar upp attraktiva ytor både för sig själv och Strandberg, men även för övriga medspelare.

1-0-målet efter knappa fem minuter är frukten av en finurlig och löpvillig Antonsson:

Och sådana här sekvenser gick att skönja under hela matchen; där Antonsson och Strandberg har koll på varandra och ”växeldrar” mot en backlinje som radarparet gav en mödosam afton.

Ombytta roller vid 2-0-målet som Strandberg – med akrobatik – står för:

Nedan kommer ytterligare ett exempel på en Antonsson-aktion när han skapar tid och yta för sig själv, och samtidigt lurar bort sin bevakare:

Avslutningsvis tittar vi på matchens fjärde och sista mål där Antonsson visar upp spelförståelse och teknik genom att assistera Larsson:

Det var klasskillnad under gårdagens kamp i Hexenkesseln, mycket på grund av forwardsparet Antonsson och Strandberg, men givetvis också för att det dryper av kvalité i MFF-laget; trots den kraftiga rotationen.

Vi får väl se om Rosenbergs ord om att sluta efter säsongen är ristat i sten eller inte; oavsett vad har Malmö FF en prima anfallsbesättning som besitter en oerhört stor potential utifrån flera parametrar.

Två omgångar återstår av vår älskade nationella liga där AIK känns orubbliga med fyra poäng till godo på ett IFK Norrköping  – som även de – står för en strong säsong.

(Jag måste bara nämna Strandbergs bicicleta; wow, vilket mål det kunde blivit!)