Tottenham vs. Chelsea; återerövring och kreatören från den södra Koreahalvön

Inför kampen mot lokalrivalen Tottenham var de obesegrade efter 12 omgångar och skuggade Liverpool och Manchester City.

Chelseas förlustfria svit gick dock i kras då Pochettinos mannar stod för en solid insats – på sin tillfälliga hemmaarena – Wembley. Slutresultat: 3-1, och nog kunde – och borde – segern varit några mål större.

Tottenham initierade matchen på ett ypperligt sätt. De tryckte ner Chelsea med bollar in bakom backlinjen; främst på löpande Alli och Son. De hotade Chelsea på fasta situationer, där Eriksens silkeslena fötter – som vanligt – stod för servar av världsklass.

Däremellan fick de igång en fungerande hög press; och framför allt ett strongt återerövringsspel vid bollförlust.

Vid tappade bollar triggades spelarna igång att direkt vinna tillbaka den, och de gjorde det med framgång, då de allt som oftast hittade numerärer och övertag i dessa sekvenser. Något som symboliseras nedan:

Tottenhams momentum gjorde att Chelsea aldrig fick igång sitt snabba vertikala passningsspel; utan fick gång efter annan ställa om till ett försvarsspel som var allt annat än synkat.

Kontentan blev två Spurs-mål; och då hade matchuret precis orkat ticka över 15 minuter. Det första målet föll efter en Eriksen-frispark från ytterzon; där Alli skallade in bollen i maskorna, och det andra efter att sniper-Kane satt tvåan utifrån.

Chelseas försvars- press- och återerövringsspel var diametralt Tottenhams och lämnade mycket övrigt att önska under matchens 90 minuter.

Dels missade Chelsea i sitt direkta erövringsspel vilket gjorde att Tottenham kunde ställa om och rättvända attackera en backlinje i obalans; och samtidigt var pressen på bollhållaren oftast undermålig. Detta blev Tottenhams lycka då de tilläts trä in bollar i straffområdet och ta avslut – oattackerade – från fina positioner.

Sammanfattningsvis; en stark seger där Tottenham stod för många fina sekvenser såväl offensivt som defensivt. Chelsea och Sarri får analysera och justera; och därefter försöka ta upp jakten på de två klubbarna som – i nuläget – känns avsevärt starkare än övriga lag i toppskiktet.

(Vilken match Son gör; och hans 3-0-mål var frukten av en briljant aktion, sedan behöver vi inte nämna #30 och hans försvarsspel i Chelsea, utan vi fokuserar på vad kreatören från den södra Koreahalvön stod för)