Feyenoord vs. PSV; matchvinnare-Sam och 1vs.1

Personligen följde jag Eredivisie relativt slaviskt under de 18 månader min bror tillhörde PEC Zwolle.

Erik hade svårt att hitta rätt i sin första proffsklubb utomlands. Det var ett spel- och arbetssätt som passade honom illa; som förlitade sig mycket på individuell skicklighet såväl offensivt som defensivt och där du i regel lämnas ensam att lösa din man-man-duell.

Erik, som i junioråren, varit en snidare – en kvick dribbler – fick order att sluta dribbla när han tog steget in till Kalmar FF som 15-åring och transformerades till den typ av spelare han är idag; en lagspelare och genombrottsspelare med ett starkt presspel som gärna spelar på 1-2 tillslag.

Alltså ingen spelare som bemästrar den så kallade totalfotbollen som nederländare är så stolta och principfasta kring.

Hur som helst; jag fick under denna tid se en hel del ”roliga” – och öppna – fotbollsmatcher där direktiven löd: full fart framåt.

Något som tidigt slog mig var att det inte fanns några linjer att tala om försvarsmässigt. Norlings-tydligheten med ”fjäder”-uppställningen #1-5-3-2 gällande förhindra speluppbyggnad, får man aldrig se i nederländsk fotboll. Inte heller ett kompakt och klassiskt #1-4-4-2, med tre tydliga linjer, går att skönja.

Utan det är utspritt och öppet vilket öppnar upp för offensiv fotboll och individuella aktioner 1vs.1. Spelet ställer stora krav på spelarnas skicklighet och inte minst fysik. Det är många, och långa, löpningar de får ta.

I och med att lagen attackerar med så mycket folk och ordet ”balans” knappast existerar öppnas det upp vid bolltapp (=offensiva omställningar). Larsson (med kollegor) fick exempelvis flera fina situationer där han är 1vs.1 på offensiv planhalva.

Van Bronckhorst och hans Feyenoord körde initialt över van Bommels PSV. Tuffa och aggressiva i press och dueller vilket gjorde att de kunde attackera PSV om och om igen.

1-0-målet föll efter bollvinst centralt där ett stort antal PSV-spelare låg högt upp i planen:

Larsson, som visade gryende form och hade fina aktioner offensivt samt gjorde sitt dagsverk defensivt, pricksköt in 2-0. Även detta efter bollvinst och tuff återerövring:

PSV skulle reducera, med knappa 20 minuter kvar, men närmare än så kom de inte. Hur reduceringen kom till? Bollvinst, omställning och 1vs.1. Klassiskt.

Själv är jag förtjust i delar utav den nederländska fotbollen. Främst att man som spelare förväntas lösa man-man-situationer såväl offensivt som defensivt.

I Sverige, på sina håll (inte överallt), ska det vara hängslen och livrem både i anfall- och försvarsspel.

(Klassikern: om ena ytterbacken i en fyrbackslinje kliver iväg offensivt måste den andra stanna. Va? Varför?)

Och min upplevelse är att vi generellt sätt måste bli bättre på att utbilda unga spelare kring att utmana och dribbla. Utsätt kidsen för sådana situationer så mycket som möjligt i små- och mellanstora spel och spelövningar.