Förutsättningarna var glasklara inför Malmö FF:s avgörande Europa League-match på Vodafone Park i Turkiet. Det var en kniven-på-strupen-tillställning där Besiktas var tvungna att besegras.
Malmö löste den snärjiga uppgiften; dessutom på ett mycket bra sätt, och när matchklockan hade tickat sina 90 minuter plus tillägg stod de där – omringade av kokande Besiktas-fans – med clean sheet och ett Antonsson-mål framåt.
Det hade kunnat sluta på ett annat sätt, och då tänker jag främst på Besiktas dubbelchans – med ramträffar x2 i samma matchsekvens – men denna afton var stolpe och ribba på Malmös sida.
I övrigt är min upplevelse att Malmö står för en solid och stark insats i ett utsatt läge. Under större delen av matchen har Besiktas svårt att skapa stora chanser. Mycket tack vare ett tydligt och disciplinerat försvarsspel där ledordet var aggressivitet.
Oavsett om Malmös höjd på försvarsspelet var högt eller lågt fanns allt som ofta en aggressivitet och stark press på bollhållaren.
Utgångspositionerna gällande förhindra speluppbyggnad var #1-5-3-2; oftast inledde Antonsson och Rosenberg pressen några meter in på offensiv planhalva. Motståndaren ska utåt och därifrån är det wingbackarna – Vindheim och Rieks – som ska trycka in pressen och tvinga motståndaren att spela bollen bakåt.
Malmö gick i perioder i en högre press när olika ”triggers” uppstod. Forwardsparet spelar en viktig roll i dessa situationer. En passning bakåt, eller en dålig mottagning: pang! Då sätts en högre press in och övriga spelare följer efter med målsättning att vinna bollen högt upp på motståndarens planhalva.
Om Malmös försvarsspel var solitt och kompakt lämnade Besiktas dito en del övrigt att önska. Laget var ofta utspritt; såväl vertikalt som horisontellt.
Detta gjorde att Malmö, i sin speluppbyggnad, kunde hitta raka/diagonala passningar mot mötande forward och därifrån skapa attraktiva ytor i både spelyta 2 och 3.
Ett bra anfall som Rieks avslutar:
Ännu ett kvalitativt anfall som Rosenberg avslutar:
Och det är på ett liknande arbetssätt som matchens enda mål tillkommer. Suveräne Bachirou suger åt sig en andraboll. Tar bollen direkt framåt, mot mötande Rosenberg i spelyta 2. Rosenberg skarvar ner bollen i spelyta 3 på en kvick (både i hjärna och ben) Antonsson som sprintar sig loss i ett friläge.
Superb omställning av Malmö FF. Flera spelare tar bra beslut och gör kvalitativa aktioner med och utan boll.
Och Antonssons aktion, må se enkel ut, men är raka motsatsen. Allt är perfekt: Löpning, mottagningen i hög fart – med knäet – så att bollen läggs till rätta och därefter ett behärskat avslut.
Slutminuterna av kampen blev svettiga. Det kunde ha blivit mål för bägge lagen. Dahlin står för en stark parad, och en ribbträff på tilläggstid, gjorde att nollan förblev intakt och avancemanget i Europa League är ett faktum.
Inte alls orättvist.