Manchester United vs. Bournemouth; glory, glory, Man United

Solskjaer-sången ljuder igen på Drömmarnas teater. Och konstigt vore det väl annars; norrmannens facit so far: 3 segrar av 3 möjliga, 12 gjorda mål och 3 insläppta.

Frälsaren är här! Håll i hästarna, kanske inte riktigt… Motståndet har varit allt annat än kvalitativt: Cardiff, Huddersfield och Bournemouth. Men, tre segrar är tre segrar, vilket är precis vad laget behöver.

Managerbytet var väntat, och välbehövligt, det har sett – för att uttrycka det milt – håglöst ut under Mourinho, vilket också avspeglat sig i tabellen.

Solsjkaers intåg har gett effekt (om den är kortvarig eller mer bestående blir intressant att följa) vilket gått att skönja både i spelet och hos spelarna.

Utifrån, eller rättare sagt från TV-soffan, ser det ut som spelarna tycker det är mycket roligare att spela fotboll nu än för tre veckor sedan.

Den som ser ut att ha allra roligast är den långe fransmannen, världsmästaren Paul Pogba, som under Mourinhos sista tid i United fick sparsamt med speltid.

Hans statistik under Solskjaer är stark: 3 matcher, 4 mål och 3 assist. Oavsett motstånd är det förstklassiga siffror för en mittfältare; det är håll-käften-Mourinho-prestationer.

Under dagens match mot Bournemouth var Pogba inblandad i det mesta: han byggde upp spel, han agerade framspelare och han tog avslut. Framför allt var han högt upp i planen där hans egenskaper ger mest värde.

Och han löpte. Han tog många, och långa, offensiva löpningar. De där Vieira-kliven såg vi allt som ofta i dagens 4-1-kross.

Liknande här, vid hans andra mål. Lång sprint för att kunna attackera inne i golden zone.

Vid 1-0-målet har han ett högre utgångsläge, bakom Rashford, vilket gör att han har närmare till straffområdet.

Pogba är också delaktig (utan att röra bollen någon gång) vid Uniteds tredje mål. Även här tar han en lång löpning in i straffområdet och drar på sig bevakare vilket gör att Rashford förblir omarkerad.

Detta var bara några exempel där Pogba löpte loss och tog sig in i straffområdet mot Bournemouth. Och det lönar sig att löpa; främst när man löper ”rätt” och in i trevliga ytor.

Pogba var som sagt delaktig i mycket och var idag skicklig på att skapa sig tid med bollen – främst i spelyta 2 – framför motståndarens backlinje. Detta bidrog till att han kunde ta egna avslut och även sätta upp sina kollegor i angenäma lägen.

Avslutar från distans:

Nedan serverar Pogba Rashford:

Och igen:

Det var positiva miner på Old Trafford efter slutsignalen. Sir Alex log (det gör han inte alltid), Solskjaer log (det gör han alltid) och från högtalarna dånade klassiska:

Glory, glory, Man United,

Glory, glory, Man United,

Glory, glory, Man United,

As the Reds go marching on, on, on.

Just like the Busby Babes in days gone by

We’ll keep the red flags flying high

You’re gonna see us all from far and wide

You’re gonna hear them as they sing with pride

United! Man United!

För en kort stund drömde jag mig tillbaka till Sir Alex-eran och den brutala dominans han initierade och styrde med järnhand under lång tid.

Mitt dagdrömmeri fick sig dock ett abrupt slut när tabellen visades och fakta sade: Liverpool 54 poäng, Manchester United 35 poäng.

Det skiljer alltså 19 poäng till ärkerivalen, på förstaplatsen, i omgång 20.

Kämpa, United!