Malmö FF vs. Chelsea; och en halvdöd retur på Stamford Bridge

Den engelska giganten äntrade Stadion i Malmö med en svajig form; inte minst gällande bortaspelet.

Men Chelsea är Chelsea och Malmö är Malmö och skillnaden bör – och ska vara – enorm.

Skillnaden var stundtals monstruös när Chelsea under sekvenser blottade sitt register; men Malmö presterade i perioder också starkt.

Det räckte dock inte till mer än en hedersam 1-2-förlust.

Malmö ställde upp med väntad startelva och med given formation; ett plagiat från träningsmatchen mot Dynamo Kiev under förra veckan:

Dahlin

Nielsen, Bengtsson, Safari

Vindheim, Christiansen, Bachirou, Traustason, Rieks

Rosenberg, Antonsson

Arbetssättet kring förhindrande av speluppbyggnaden var också det samma: En variation av lågt försvarsspel där pressen styrdes mot de yttre korridorerna samt en hög – aggressiv press – djupt in på Chelseas planhalva.

Vid ett par tillfällen under den första halvleken fick Malmö också betalt; betalt när det gäller vinst av boll, dock inte betalt när det gäller mål då skickligheten i viktiga moment (passningar och mottagningar) inte fanns där.

Chelsea skapade inte särskilt många målchanser de första 45 minuterna då Malmös försvarsspel var starkt. De höll motståndaren utanför och framför sig; inte mellan eller bakom sig.

0-1-målet som görs, efter en halvtimme, är förvisso frukten av svagt press- och försvarsspel.

Dels Nielsens bortslarvande av målskytten Barkley (samt märkliga kroppspositionering) men icke att förglömma: Den obefintliga pressen på assistläggaren Pedro.

Första målet kommer mot ett samlat Malmö medans andra målet kommer mot ett utspritt Malmö som tappar boll och därefter missar i sin direkta återerövring.

Om 0-1-målet föregicks av ett svagt ingripande från himmelsblått var detta en desto starkare prestation av bortalaget som stod för en offensiv omställning av högsta kaliber.

 0-2 och nattsvart inför nästa veckas retur på Stamford Bridge.

En glimma ljus tändes dock för Malmö när Christiansen tog en Christiansen-löpning och satte reduceringsmålet med dryga 10 minuter kvar.

Inför matchen skrev jag att de offensiva nycklarna för Malmö FF är:

1) Omställningar. Vid bollvinst ska MFF kunna attackera en högt stående Chelsea-backlinje och där Antonsson är den som ska försöka riva sönder engelsmännen i djupled.

2) Fasta situationer. Jag förmodar att MFF har gnuggat en hel del fasta situationer den senaste tiden och i synnerhet på Marbella. Man försökte en del olika varianter, idag fick man dock inte betalt för någon.

3) Variation och återhämtning. Det går inte enbart att spela ett omställningsspel mot Antonsson utan variation krävs; ska vi gå eller ska vi försöka etablera spel och återhämta oss? Rosenberg är viktig i dessa situationer genom sin styrka att suga in boll och hålla i den (och att dra på sig frisparkar) så att laget kan flytta upp positionerna.

• Vid ett flertal tillfällen – och Malmö gör målet genom en sådan – skapades  omställningslägen. Dock kom inte Antonsson loss särskilt ofta och fick löpa mot en högt stående backlinje.
• Fasta situationerna vållade Chelsea bekymmer genom hela matchen; och det var sånär att ett skott från ”andrabollsytan” efter en hörna letade sig in bakom Kepa.
• Däremot, gällande ”variation och återhämtning”, har Malmö problem. De fick sällan äga boll under längre perioder; dels beroende på Chelseas direkta återerövring och höga press men säkerligen också för att Malmö inte hade orken – eller skickligheten – kring att kontrollera bollen genom ett eget passningsspel.
Annons

Något som förvisso bidrog till återhämtning samt ett tryck mot Chelsea var de åtta hörnorna Malmö vaskade fram.

Men skillnaden kring bollkontroll, dribblingar och passningsspel lagen och spelarna emellan var – som väntat – stor (=utvecklingsmöjligheter, och det generellt inom svensk fotboll).

Det lever i allra högsta grad sa Antonsson efter matchen. Jag vet i fan om det gör det alltså…

Sextondelsfinal nästa; och på lotten stod det Chelsea.

Första matchen spelas i Malmö, i en förmodad häxkittel, och den andra spelas på ett – antagligen lite sömnigare – Stamford Bridge i London.

Skillnaden lagen och klubbarna emellan är såklart monumental men i fotboll kan – som vi alla vet – det mesta inträffa och utgången är aldrig ristad i sten.

Malmö är ”off season” medan Londonlaget är i full tävlingssäsong. Stor fördel för Chelsea, såklart. Rösler med stab har dock haft en tydlig plan kring spelarnas fysiska status med målsättningen att de himmelsblå ska orka rubba den engelska giganten.

Prepareringen inför dubbelmötet mot Chelsea innefattar bland annat ett Marbella-läger med starka motståndare i form av Krasnodar och Dynamo Kiev.

Idag, en knapp vecka före den första Chelsea-akten, tog man sig an laget från Ukraina där slutresultatet skrevs till 0-0. Malmö stod för en solid insats, främst kring det defensiva.

Malmö ställde upp med den förmodade EL-elvan i formationen #1-3-5-2:

Dahlin

Nielsen, Bengtsson, Safari

Vindheim, Christiansen, Bachirou, Traustason, Rieks

Rosenberg, Antonsson

Min upplevelse är att Malmö tog matchen på största allvar. Det var ingen vanlig försäsongslunk, tvärtom; MFF-spelarna såg ut att vilja visa sig själva – och omgivningen – att de blir att räkna med.

Malmö agerade kompakt och tydligt i sitt försvarsspel och visade upp en aggressivitet i pressen vilket i stunder vållade bekymmer för Dynamo Kiev.

I sitt förhindrande av speluppbyggnad sjönk Malmö ner på egen planhalva i formationen #1-5-3-2 och var väldigt tajta centralt och styrde motståndaren utåt där vingbackarna Vindheim och Rieks satte in pressen.

Malmös låga utgångspositioner defensivt var inte konstanta under matchen utan det fanns situationer då en hög press initierades. Upphovsmakarna till detta var forwardsparet Rosenberg och Antonsson.

När Kiev spelade bollen bakåt i vissa skeden triggades en högre press igång av firma Rosenberg/Antonsson, och det var vid flera tillfällen då bollen flyttades hela vägen till Kiev-målvakten och där spelarna pressade i hopp om att vinna bollen i spel alternativt få ett inkast på motståndarens planhalva.

Just detta tror jag kommer att bli viktigt mot Chelsea; att våga trycka upp och i perioder gå högt i press med hela laget.

Liknande situation nedan där en hög press triggas igång men där man är osynkad och för sen i pressen/uppflyttningen vilket gör att Kiev kan spela sig loss.

Nycklarna mot Chelsea och att få matchen att leva inför returmötet – vilket jag tror är fullt rimligt – är dels den kompakta låga pressen där man låter motståndaren få vara på kanterna och inte centralt; men också den höga pressen som Malmö försökte implementera mot Kiev (men som inte lyckades fullt ut).

Rosenberg och Antonsson är livsviktiga i starten av Malmös försvarsspel och de är dessutom mycket starka och smarta i dessa moment; och mycket hänger på att förstapressen mot Chelsea funkar för att underlätta för spelarna bakom.

Nycklarna i Malmös offensiva spel är:

1) Omställningar. Vid bollvinst ska MFF kunna attackera en högt stående Chelsea-backlinje och där Antonsson är den som ska försöka riva sönder engelsmännen i djupled.

2) Fasta situationer. Jag förmodar att MFF har gnuggat en hel del fasta situationer den senaste tiden och i synnerhet på Marbella. Man försökte en del olika varianter; idag fick man dock inte betalt för någon.

3) “Keep the ball” var en mening som hördes från coach Röslers stämma ett antal gånger under dagens match. Det går inte enbart att spela ett omställningsspel på Antonsson utan variation krävs; ska vi gå eller ska vi försöka etablera spel och återhämta oss? Rosenberg är viktig i dessa situationer genom sin styrka att kunna suga in bollar och hålla i den (och att skapa frisparkar) så att laget kan flytta upp positionerna.

Chelsea är långt ifrån sitt livs form och har samtidigt tuffa matcher under MFF-perioden då två Manchesterlag står på agendan. Det är till Malmös fördel.