Malmö FF vs. Chelsea; och en halvdöd retur på Stamford Bridge

Den engelska giganten äntrade Stadion i Malmö med en svajig form; inte minst gällande bortaspelet.

Men Chelsea är Chelsea och Malmö är Malmö och skillnaden bör – och ska vara – enorm.

Skillnaden var stundtals monstruös när Chelsea under sekvenser blottade sitt register; men Malmö presterade i perioder också starkt.

Det räckte dock inte till mer än en hedersam 1-2-förlust.

Malmö ställde upp med väntad startelva och med given formation; ett plagiat från träningsmatchen mot Dynamo Kiev under förra veckan:

Dahlin

Nielsen, Bengtsson, Safari

Vindheim, Christiansen, Bachirou, Traustason, Rieks

Rosenberg, Antonsson

Arbetssättet kring förhindrande av speluppbyggnaden var också det samma: En variation av lågt försvarsspel där pressen styrdes mot de yttre korridorerna samt en hög – aggressiv press – djupt in på Chelseas planhalva.

Vid ett par tillfällen under den första halvleken fick Malmö också betalt; betalt när det gäller vinst av boll, dock inte betalt när det gäller mål då skickligheten i viktiga moment (passningar och mottagningar) inte fanns där.

Chelsea skapade inte särskilt många målchanser de första 45 minuterna då Malmös försvarsspel var starkt. De höll motståndaren utanför och framför sig; inte mellan eller bakom sig.

0-1-målet som görs, efter en halvtimme, är förvisso frukten av svagt press- och försvarsspel.

Dels Nielsens bortslarvande av målskytten Barkley (samt märkliga kroppspositionering) men icke att förglömma: Den obefintliga pressen på assistläggaren Pedro.

Första målet kommer mot ett samlat Malmö medans andra målet kommer mot ett utspritt Malmö som tappar boll och därefter missar i sin direkta återerövring.

Om 0-1-målet föregicks av ett svagt ingripande från himmelsblått var detta en desto starkare prestation av bortalaget som stod för en offensiv omställning av högsta kaliber.

 0-2 och nattsvart inför nästa veckas retur på Stamford Bridge.

En glimma ljus tändes dock för Malmö när Christiansen tog en Christiansen-löpning och satte reduceringsmålet med dryga 10 minuter kvar.

Inför matchen skrev jag att de offensiva nycklarna för Malmö FF är:

1) Omställningar. Vid bollvinst ska MFF kunna attackera en högt stående Chelsea-backlinje och där Antonsson är den som ska försöka riva sönder engelsmännen i djupled.

2) Fasta situationer. Jag förmodar att MFF har gnuggat en hel del fasta situationer den senaste tiden och i synnerhet på Marbella. Man försökte en del olika varianter, idag fick man dock inte betalt för någon.

3) Variation och återhämtning. Det går inte enbart att spela ett omställningsspel mot Antonsson utan variation krävs; ska vi gå eller ska vi försöka etablera spel och återhämta oss? Rosenberg är viktig i dessa situationer genom sin styrka att suga in boll och hålla i den (och att dra på sig frisparkar) så att laget kan flytta upp positionerna.

• Vid ett flertal tillfällen – och Malmö gör målet genom en sådan – skapades  omställningslägen. Dock kom inte Antonsson loss särskilt ofta och fick löpa mot en högt stående backlinje.
• Fasta situationerna vållade Chelsea bekymmer genom hela matchen; och det var sånär att ett skott från ”andrabollsytan” efter en hörna letade sig in bakom Kepa.
• Däremot, gällande ”variation och återhämtning”, har Malmö problem. De fick sällan äga boll under längre perioder; dels beroende på Chelseas direkta återerövring och höga press men säkerligen också för att Malmö inte hade orken – eller skickligheten – kring att kontrollera bollen genom ett eget passningsspel.
Annons

Något som förvisso bidrog till återhämtning samt ett tryck mot Chelsea var de åtta hörnorna Malmö vaskade fram.

Men skillnaden kring bollkontroll, dribblingar och passningsspel lagen och spelarna emellan var – som väntat – stor (=utvecklingsmöjligheter, och det generellt inom svensk fotboll).

Det lever i allra högsta grad sa Antonsson efter matchen. Jag vet i fan om det gör det alltså…