AIK vs. Hammarby IF; smartness och löpvillighet

Under matchens inledning – de första tio minuterna – var det dock långt ifrån någon feststämning. Det rådde snarare begravningsstämning.

Den tysta protesten från supporterleden, mot polisens så kallade villkorstrappa, gav onekligen effekt.

Det kändes aningen depressivt att titta på en allsvensk fotbollsmatch där vi endast hörde tränarnas instruerande samt spelarnas interna kommunikation (även om just dessa bitar fångar mitt intresse).

Kampen tog fart på allvar när supportrarna bestämde sig för att trycka igång den mäktiga ljudkuliss som är kompatibel med derbymatcher i Stockholm.

Mest av allt gick de svartgula spelarna igång.

Pang-pang sa det, och mellan minut sjutton och nitton, hade landslags-Larsson gett hemmalaget både ett och två mål.

Fina prestationer såväl från målskytten som från Goitom och där den sistnämnde har en avgörande roll vid bägge målen.

• 1-0:

Goitoms smartness och styrka i det felvända spelet är briljant i denna sekvens. Många spelare sätter tillbaka bollen rakt ner på mötande spelare (Larsson), men istället vinklar Goitom bollen mot Obasi som kan sätta en tredje spelare i rörelse i djupled (Larsson).

Självklart lämnar Hammarbys försvarsspel väldigt mycket övrigt att önska. Det är haltande (Solheim) och osynkat vilket i sig är ganska naturligt med tanke på den bisarra skadesituation Hammarby försatt sig i.

• 2-0:

Bengalerna hann knappt slockna innan det var dags igen. Elyounoussi gör ett starkt defensivt arbete på egen planhalva och vinner bollen. Obasi kommer till stöttning. Därefter är det dags för firma Larsson/Gotiom, och där Larssons löpvillighet återigen betalar sig.

Även här: Hammarbys försvarsspel lämnar många frågetecken. Inte bara från de centrala försvararna utan också från centralfältaren Bojanic (bör göra ett bättre försök att stoppa/fördröja omställningen och om man inte klarar det: sprinta hemåt i högsta hastighet – inte jogga). Därefter får Widgren aldrig låta Goitom – ostört – sätta in en boll från den inre korridoren.

Goitoms betydelse för AIK är vital; såväl i det defensiva som offensiva. Hans spelförståelse hjälper laget i samtliga skeden av spelet. Han gör, kort och gott, sina lagkamrater bättre.

Larssons betydelse för AIK har varit enorm sedan han anslöt förra sommaren. Det är en spelare som är bra box-to-box och som aldrig slutar löpa. Idag betalade sig löpstyrkan i matchavgörande mål.

Min upplevelse såväl på svensk ungdoms-, amatör- och elitnivå är att spelare gärna vill ha bollen på fötterna och därifrån kan man börja lira boll.

Fotboll handlar mycket om vad man gör när man inte har bollen; och att löpa för att skapa ytor – för sig själv och för sina lagkompisar.

Någon som också är stark på just detta, och som fått betalt i poäng denna säsong, är Elyounoussi. Den laglojale norrmannen löper och löper och löper.

Mycket tack vare detta befinner han sig också där det händer – i offensivt straffområde – vilket bidragit till att han hittat nätet hela nio gånger i årets seriespel.

Även denna match befann han sig där ett flertal gånger; exempelvis vid de bägge AIK-målen (för att kunna “hugga” och ta avslut, men också för att dra på sig markering och skapa oreda för motståndaren; som vid 2-0-målet).

Uppehållet kommer lägligt för Hammarbys del. De grönvita måste få tillbaka spelare från skador, och lyckas hålla truppen i bättre skick under höstsäsongen, annars blir det snårigt att haka på i den absoluta toppstriden.