Sverige vs. USA och vinnarmentalitet

De bägge befälhavarna, Gerhardsson och Ellis, valde att ta sig an den sista gruppspelsmatchen på olika sätt; framför allt gällande uttagning av spelare.

Gerhardsson roterade friskt och valde att ställa över viktiga spelare. Antagligen i syfte att ha så fräscha spelare som möjligt i kommande åttondelsfinal.

Ellis hade istället roterat en del i matchen innan (och har en betydligt starkare trupp än Sverige), i 3-0-segern över Chile, och ställde upp med ett strongt lag på Stade Océane.

Och nog var det klasskillnad. Utan att för den delen dominera totalt var det amerikanska laget bättre på det mesta under matchens 90 minuter plus tillägg.

Amerikanskorna stod för många fina aktioner såväl kollektivt som individuellt; det syntes en tydlig fysisk skillnad – framförallt i farten i löpningar – med som utan boll.

Nåväl.

Sverige hade en tydlig plan med att störa USA högt upp i deras speluppbyggnad. Initialt klev dem tufft i pressen i formationen #1-4-4-2 där forwardsparet Blackstenius och Asllani var de som startade försvarsspelet.

Ett antal gånger fick Sverige betalt för den höga pressen och man kunde störa USA tidigt. Dock utan att betala sig i stora målchanser.

Men det fanns också ett stort antal gånger där pressen var feltajmad och osynkad och det svenska laget blev långt; och ett långt lag försvarsmässigt vill ingen ha.

Min upplevelse är att Sverige hade stora problem att stänga ner spelyta 1; där playmaker Horan befann sig. Stundtals droppade Asllani ner för att stänga henne, och då blev förstapressen istället svag.

Andra gånger pressade Asllani tillsammans med Blackstenius och då var det ingen som tog hand om beskyddandet av spelyta 1 och Horan vilket gjorde att USA relativt enkelt kom loss och kunde attackera rättvända.

När ett lag bommar i sin förstapress är risken stor att det blir en dominoeffekt och att det får konsekvenser längre ner, vilket också visade sig igår när spelyta 2 öppnade upp sig fint för amerikanskorna.

Något förvånande var inte kvalitén hos det vita laget den bästa när den avgörande passningen skulle läggas eller bollen skulle in i mål bakom Lindahl.

För att kunna störa en så stark nation behöver det mesta klaffa. Man har inte råd att låta USA göra mål på en fast situation efter endast några minuter.

Man har inte heller råd att släppa in tvåan i inledningen av andra halvleken; ett mål där Sverige har bollen i sina ägor bara sekunder innan den sitter i nätet.

Sverige jobbade hårt (ibland för hårt…) vilket gjorde att när man vann boll så orkade spelarna inte göra sig spelbara (kryddat med stark direkt återerövring av USA) och passningsspelet kom aldrig igång.

Det fanns dock ett par fina sekvenser i det svenska anfallsspelet; och det var Sverige erövrade boll och kunde attackera ett USA i obalans.

Sekvens 1:

Sekvens 2:

Sverige gör det man kan förvänta sig av dem i 0-2-förlusten. Jag är tämligen säker på att Gerhardsson kalkylerade med en förlust och valde att fokusera på åttondelen. En åttondel som spelas på måndag mot Kanada.

Kanada är inte USA och Sverige bör ha fina möjligheter att gnugga sig in i kvartsfinalen.

USA ser starka ut och mitt tips är att den regerande mästaren får lyfta bucklan i skyn även detta mästerskap.

Något jag är svag för är den mentalitet spelarna visar upp. Det är den klassiska vi-är-bäst-i-världen-auran de utstrålar.

Nu är USA ett av världens bästa lag, men detta är typiskt amerikanare: att tro på sig själva och ha en vinnarmentalitet av sällan skådat slag.

Personligen har jag spelat med några amerikanare. 2009; division 1 södra, och en av våra jänkare får frågan av någon reporter från den lokala blaskan vad målsättningen under sista delen av säsongen är.

Utan att blinka: vi ska vinna alla matcher som är kvar och kliva tillbaka in i Superettan.

Vi låg på åttonde plats med 5 matcher kvar…

Men nog skulle våra svenska spelare, och i synnerhet ungdomar, tidigt hamras in med en tro-på-dig-själv-mentalitet.

Till sist. Kul med flera svenska inslag som är vidare till utslagningsrundorna. Ass-Gustavsson i USA. Dennerby och assisterande Petersson (som är U19-coach i Kalmar FF) och som gjort ett fantastiskt jobb med Nigeria.