Kalmar FF vs. Djurgårdens IF; och ett anfallsspel som lämnar en del i övrigt att önska

• Då ska vi lyssna till DIF-tränaren Kim Bergstrand.
• Kim är inte här, jag heter Thomas.
• Eh, jaha, då lyssnar vi till Thomas Löfkvist…

Tränaren som har delat ledarskap med Kim Bergstrand – Thomas Lagerlöf – valde att inte rätta mannen som rattade presskonferensen, utan startade sin analys av matchen.

En analys som jag till mångt och mycket delar. Det var ett (ultra)lågt KFF som DIF mötte på Guldfågeln Arena och där bortalaget hade svårt att skapa något men dominerade bollinnehavet totalt.

En fast situation, i slutskedet av matchen, bärgade tre Stockholmspoäng. Danielsons nick förlöste ett stort jubel hos bortasupportrarna vilket innebär att Djurgården hakar på AIK och Malmö FF i toppstriden.

Något som blivit synonymt med Kalmar FF de senaste åren är bristen på mål. Säsongen 2017 rasslade det till i motståndarens nät 30 gånger. Året därpå: 27 gånger. På 30 omgångar. Ej godkänt.

Efter 16 omgångar i årets upplaga av allsvenskan har det endast blivit 11 mål. Och det säger sig självt att det är svårt att vinna fotbollsmatcher när målen är så lätträknade.

Att Kalmar har svårt att göra mål är antagligen en mix av olika saker; förslagsvis spelarkvalitet och arbetssätt.

Kalmar FF äntrade igår planen i hopp om att bryta en negativ trend; en trend som sa noll poäng på de tre senaste kamperna.

Tränare Pehrsson hade en tydlig matchplan: Försvara lågt och kompakt i formationen #1-5-3-2.

Några enstaka gånger försökte KFF kliva upp i en högre press; en press som dock inte ”bet” och man fick nada betalt i form av bollerövringar.

Djurgården hade svårt att skapa chanser mot ett heroiskt kämpande KFF. När de skapade något var det tack vare KFF-slarv då de gav bort bollen i sin speluppbyggnad.

Offensivt hade Kalmar endast ett hot och det var fasta situationer. De la all kraft på hörnor samt Fröling-inkast.

En gång var det nära att bära frukt och det var när Löfkvist nickade bollen mot mål; en nick som dock inte vållade några som helst bekymmer för DIF-keepern.

När ett lag väljer att ligga så lågt som Kalmar blir det kostsamt för det offensiva spelet.

• Alternativen framåt är få när väl bollen erövras. Spelbarheten är generellt låg när all kraft läggs på att försvara och täcka ytor. Man fortsätter att göra planen liten (som man bör göra försvarsmässigt) och man orkar inte göra planen stor (som man bör göra anfallsmässigt).

När man spelar med fembackslinje, och när utgångspositionerna är så pass låga, är det oerhört svårt att få till något kantspel. Något som blev extra tydligt för Kalmar under gårdagens match.

När KFF vann bollen och kunde attackera var det obefintlig spelbarhet på kanterna; något som sekvenserna nedan får symbolisera.

Sekvens 1:

Sekvens 2: 

Kalmar arbetade hårt och försvarade sig på ett bra sätt matchen igenom; även när V.Elm utgick skadad tidigt i andra. All eloge där.

Men för att få till ett bättre anfallsspel framöver, inklusive kantspel, tror jag Kalmar skulle må bra av en formationsändring. Istället för att spela med wingbacks så spela med renodlade yttermittfältare eller ytterforwards.

På detta sätt skulle man kunna hota på kanterna och även hitta fler numerärer i både yttre och inre korridor (2 vs. 1-lägen med exempelvis ytterback och yttermittfältare).

Under gårdagens match hotade man aldrig Djurgårdens relativt ensamma ytterbackar.

Det är såklart lättare sagt än gjort och Pehrsson pratade om beteenden och trygghet efter matchen när frågan kom upp om eventuella systemförändringar.

På denna nivå bör man som lag klara av att vara taktiskt flexibla; såväl inför som under matcher.

Återigen, det är lättare sagt än gjort; titta bara på AIK-haveriet tidigare i år då Norling övergick Ventura-arbetssättet och skulle spela #1-4-3-3…

Högintressant ångestmatch i nästa runda: IF Elfsborg vs. Kalmar FF.