IFK Göteborg vs. BK Häcken; och ett tydligt offensivt arbetssätt

De har visat upp ett starkt försvarsspel inkluderat ett återerövringsspel av hög klass samtidigt som det – i offensiven – sprudlat; såväl på kollektiv som individuell nivå.

Inför hemmakampen mot BK Häcken hade Blåvitt samlat ihop lika många poäng som sin antagonist – 45 stycken – vilket betydde delad sjätteplats för de bägge lagen.

Säkerligen en plats Göteborg varit nöjda med inför säsongen, och en placering Häcken varit mindre nöjda med.

Hur som helst. Häcken har länge varit kända för sin offensiva fotboll där de gör mål på många olika sätt. Göteborg, å sin sida, har famlat och letat sig fram till ett arbetssätt som ska fungera i offensiv riktning.

Arbetet initierades förra säsongen genom Asbaghi; och det under året utvecklats rejält. Säkerligen har assistent-Sibila varit starkt bidragande här också.

Personligen tycker jag Göteborg är bland det bästa i serien på att spela sig ur en press och därifrån attackera en motståndare i obalans.

Blåvitt är mycket skickliga på att byta korridor snabbt när de vunnit bollen. Och då är det inte genom längre bollar, utan snarare genom kortare – snabba kombinationer – följt av en diagonal boll längs marken ut mot motsatt inre/yttre korridor. Och därifrån finns det möjlighet att attackera med både ytterback och yttermittfältare och hitta numerärer.

Under främst den första halvleken såg vi detta arbetssätt åtskilliga gånger; vilket ställde till det ordentligt för Häcken.

Sekvens 1:

Sekvens 2:

Sekvens 3:

Sekvens 4 (vilket drömmål det kunde blivit!):

I dagens mållösa kamp byggde IFK upp många sådana anfall men där den så viktiga slutprodukten saknades.

Men vi har sett IFK Göteborg göra en hel del mål genom detta (tydliga) offensiva arbetssätt och det är ingen slump; går man ner på Kamratgården och tittar på träningarna nöter dem säkerligen detta vecka ut och vecka in.

Olika arbetssätt och prioriteringar helt enkelt.

Hammarby har haft stora problem mot AIK. På de senaste tre matcherna hade Bajen inte tagit poäng och inte heller gjort några mål. Och rent krasst hade man haft problem att ens skapa målchanser i dessa matcher.

Derbybataljen initierades som förväntat. Hammarby tog kontrollen av bollen och tilläts ha den – utanför AIK i korridorerna – i det klassiskt kompakta #1-5-3-2-systemet.

Hammarby hade även här, under den första halvleken, bekymmer att skapa attraktiva lägen.

Men Bajenmål skulle komma. Det var dock inte på ett typiskt Hammarbyanfall. Och det var inte heller likt AIK att släppa in ett sådant mål.

Målet görs mot ett samlat AIK; där de har elva spelare bakom boll samtidigt som deras utgångspositioner är precis som sig bör.

Hammarby å sin sida, brukar vilja ”knacka” sig fram med kombinationer centralt i sådana situationer, men nu sätter Andersen in en längre – mer svårkontrollerad boll – mot bortre ytan av straffområdet.

Därefter gör Rodic det riktigt bra, men AIK:s försvar- och duellspel lämnar väldigt mycket övrigt att önska.

AIK hade några fina omställningsmöjligheter där man vann bollen kring mittplan, men ett baktungt AIK hade svårt att få med spelare offensivt vilket gjorde att Hammarby – med en starkare numerär – kunde avväpna dem.

I övrigt var det ett koppel AIK-spelare, som i normala fall har en hög nivå i sig, men som inte alls var i närheten av att nå den. Varken i den första eller andra halvleken.

Och frågan är om AIK har råd att dippa så här om man ska vara med och göra upp om förstaplatsen.

Den stora matchvinnaren blev Rodic som i den andra akten löpte in 2-0 bakom Linnér.

Även denna gång är AIK samlade, men deras förhindrande av speluppbyggnad är ihålig, vilket betyder att Bojanic får en yta centralt – rättvänd – och då är han jobbig att ha å göra med. Dessutom står backlinjen högt, trots att pressen på bollhållaren är obefintlig, vilket gör att det blir trassel.

AIK reducerade efter en fast situation men närmare än så kom man inte, och trendbrottet för Bajens del var ett faktum.

Vinsten innebär att Hammarby hänger på i toppstriden; 6 poäng bakom den andra Stockholmskombattanten Djurgården som befäst förstaplatsen.

Tätt matchande nu. Omgång 25 inleds redan imorgon. 18 pinnar kvar att lira om.

• Petter Hansson-effekten var ett faktum i Uppsala där Sirius vann sexpoängsmatchen mot Falkenberg med 2-0. Det var ett gäng månader sedan Sirius höll en nolla. Det var också ett antal månader sedan seger. Välbehövliga poäng in på kontot för Uppsalalaget.

• Tony Gustavsson gjorde sin första allsvenska match sedan 2009 och kastade Cedergrens system i papperskorgen och tryckte ut Giffarna i ett klassiskt #1-4-4-2-system. Detta bidrog till en nolla bakåt och ett välbehövligt trendbrott i form av en inkasserad pinne borta mot Örebro.

• Kalmar FF, med härföraren Fröling (och framtida mångmiljon-exporten?), tog en livsviktig seger borta mot Östersund. Segermålet, i matchens slutskede, bör vara en kandidat till årets mål. Ett tekniskt svårt volleynummer av Boo FF-fostrade Fröling.
Annons

• Domarfokus på Hisingen i den stökiga AIK-segern. Alm frustrerad över att hans Häcken fick möta både AIK och ett domarteam.

• Det var öppna spjäll på Tele2 Arena. Boom, boom och boom. 3-0 till Hammarby efter 12 minuter. Göteborg var nära att ta sig in i matchen; men bara nära. Och i andra halvlek rann det iväg till hela 6-2.

• Olof Mellberg tar under måndagskvällen klivet in i den allsvenska hetluften när hans Helsingborg ska försöka skrälla mot Djurgården. Mellberg har inte varit i ett allsvenskt sammanhang sedan 1998; då vann han SM-guld med AIK.

• Litauerna i AFC ska också äntra allsvenskan när man tar emot ett Elfsborg i ingenmansland.

Personligen låg mitt (största) fokus denna omgång på Stadion där kniven-mot-strupen-Malmö FF tog emot formstarka IFK Norrköping.

Norrköping kom till skåneland med sex raka nollor och en resultatrad som sa: 5-1-0.

Ett trögstartat Norrköping har verkligen fått upp farten och inlett jakten på Europaplatser.

Och Malmö, i sin tur, är som bekant på jakt efter Lennarts pokal. Då finns bara en sak: segrar. Inget annat.

Östgötarna har gått från klarhet till klarhet. En solid defensiv med tillhörande starkt målvaktsspel (Pettersson; allsvenskans bästa keeper?) kryddat med offensivt spel inkluderat snabba omställningar och individuell briljans (Haksabanovic exempelvis).

Jag har gjort nedslag i Norrköpings arbetssätt när det gäller att förhindra motståndarens speluppbyggnad.

Idag är det ett flexibelt sådant, men som är oerhört tydligt; och framför allt i den första halvleken när det är synkat vilket gjorde att Malmö hade stora problem att tränga igenom dem.

Höga utgångspositioner:

Låga utgångspositioner (1):

Låga utgångspositioner (2):

När Norrköping uppträder på detta sätt är det svårt att skapa målchanser. Och när målchanser ändå skapas så finns Pettersson där som räddar det mesta.

Inför matchen pratade Pettersson om samarbetet med utespelarna och om att hjälpas åt kring att täcka delar av målet när motståndaren har möjlighet till avslut.

Min upplevelse är att Norrköping kanske är det allra bästa laget på just detta. Och en förklaring kan vara målvaktstränaren Mats Elfvendahl noggrannhet och förmåga att integrera målvakt och utespelare i arbetssättet gällande förhindra och rädda avslut.

Och trots sin ringa ålder är Elfvendahl väldigt rutinerad i och med att han kamperat tillsammans med herrlandslaget ett gäng år.

Jag är tämligen övertygad om att han ligger bakom mycket av Petterssons utveckling och Norrköpings stabila defensiv.

Hur som helst. Första halvleken var Norrköpings. En solid och kompakt defensiv där en lyckad direkt återerövring gjorde det svårt för himmelsblått.

Offensivt lyckades Norrköping spela sig ur Malmös press synnerligen enkelt och det fanns flera tillfällen där man också stod för fina omställningar i bra numerärer mot ett oorganiserat MFF.

Slutprodukten var det enda som saknades.

Malmö hittade in i matchen i slutskedet av första halvleken tack vare sin kraftfotboll med längre bollar in i straffområdet samt fasta situationer. Då stod nämnde Pettersson i vägen med vassa aktioner vid ett par tillfällen.

0-0, halvtid.

I den andra halvleken var scenförändringen ett faktum. Rösler hade säkerligen sagt ett par väl valda ord i pausen.

Malmö kom ut och gjorde det man är bra på. Pressen satt på ett helt annat sätt och den direkta återerövringen var nu MFF-kompatibel vilket gjorde att Norrköping blev ordentligt tillbakatryckta.

Chanser skapades och Malmö kom in i spelyta 2 ett flertal gånger och kunde hota Norrköping. På ett sådant tillvägagångssätt kom också matchens enda mål.

1-0, Rieks:

Malmö var illa ute idag. Men det är också en styrka att bända sig ur greppet Norrköping hade från den första halvleken.

Frågan är dock om MFF har råd att uppträda på liknande sätt 50 % av en match med tanke på det spelschema som kommer upp i höst.

Allsvenskan. Vilken liga. Varje omgång fram till slutomgången är av största betydelse.

(Bilder från Spiideo)

Malmö FF, som likt AIK och Djurgården jagar guld, städade exempelvis av Kalmar FF på bortaplan med hela 5-0.

Det blev en walk in the park för himmelsblått efter en ganska vidrig brasse-satsning från Romario, vid ett inkast på mittplan, efter endast nio spelade minuter. Rött kort. Ridå, KFF.

Malmö hakar på och ligger nu tre poäng bakom Djurgården som uddamålsförlorade med 1-0 på Friends Arena.

Guldet kanske inte är helt klart för Djurgårdens del ändå, Christiansen…

Det är ett öppet race om LJ-pokalen, och jag har varit inne på det tidigare; det kommer att avgöras i omgång 30.

Ett lag som varit helt borträknat från guldet, men som gått starkt efter sommaruppehållet, är Hisingens stolthet BK Häcken.

Om jag inte helt missminner mig sa coach Alm, efter att Häcken förlorat med 1-0 x2 mot tvillingklubbarna från Stockholm; att det mer eller mindre är kört. Guldjakten alltså.

Detta var i slutet av april. Nu är vi inne i september. Och Häcken ligger på fjärde plats med endast fyra poäng till förstaplatsen.

I nästa omgång, efter landslagsuppehållet, tar Häcken emot AIK på syntetmaterialet. En seger där kan ge Häcken en möjlighet att på riktigt gå för guldet.

Personligen har jag länge varit svag för Häckens sätt att spela fotboll, och som initierades med Gerhardssons sorglösa attackfotboll.

Stahre fick ordning på defensiven. Alm snickrar för att få ihop helheten. Och han är på god väg att få ihop det vilket statistiken vittnar om.

På 22 spelade matcher har gulsvarta gjort 37 mål och släppt in 18 (bra siffror!). Lite för många förluster möjligtvis – fem stycken – där toppkonkurrenterna varit för svåra.

Det är ett lag som har hittat ett, till stora delar, fungerande spel- och arbetssätt. Ett starkt kollektiv kryddat med individuell briljans.

Nedan följer nedslag i Häckens sätt att agera; i egen speluppbyggnad samt förhindrande av motståndarens dito, och vi tar främst utgångspunkt i gårdagens 4-1-seger mot Falkenbergs FF.

Speluppbyggnad, egen planhalva:

Speluppbyggnad, motståndarens planhalva:

Tre ”tior”:

Systematiskt Häcken-anfall vid Irandust 2-0-mål (mot ett uppställt försvar):

Förhindra speluppbyggnad:

Häcken är främst finsnickrare när det gäller deras offensiva fotboll. Många snidare som gillar att trä in bollen på små ytor för kombinationer.

Dock har de, under säsongens gång, visat sig vara väldigt starka i det offensiva omställningsspelet vilket jag var inne på i en analys tidigare i år när de bärgade cupguldet mot AFC Eskilstuna: En mångsidig cupvinnare.

Och i sitt defensiva uppträdande upplever jag ett hårt arbetande kollektiv där det går fort från anfall till försvar, och där den direkta återerövringen är ett tydligt arbetssätt.

Till sist. Jeremejeff är borta men det kanske inte gör så mycket då Paulinho visar gryende form.

På sina 11 starter har han gjort 9 mål. Kan brassen hålla sig hel och frisk under resterande del av säsongen kanske Häcken på allvar kan blanda sig i racet om förstaplatsen.

Häckens främsta målskytt genom tiderna gjorde två mål igår. Det första målet höll hög klass.

Hans brasse-balans gjorde att han, trots bevakning, kunde ta med sig bollen i steget och komma till ett skottläge som han förvaltade på bästa sätt.

Åtta omgångar kvar där varje match är livsviktig för såväl toppen som botten.

För övrigt gott att se Källqvist i kassen igen. Målisen som la vantarna på hyllan för två år sedan. Som min gode vän, Fredde P aka Smedbys Zlatan sa: Va fan Allsvenskan är nya div. 6 med avdankade målvakter och spelande sportchefer. Charmigt ändå.

Bilderna är från Spiideo.