BK Häcken vs. Falkenbergs FF; och finsnickeri

Malmö FF, som likt AIK och Djurgården jagar guld, städade exempelvis av Kalmar FF på bortaplan med hela 5-0.

Det blev en walk in the park för himmelsblått efter en ganska vidrig brasse-satsning från Romario, vid ett inkast på mittplan, efter endast nio spelade minuter. Rött kort. Ridå, KFF.

Malmö hakar på och ligger nu tre poäng bakom Djurgården som uddamålsförlorade med 1-0 på Friends Arena.

Guldet kanske inte är helt klart för Djurgårdens del ändå, Christiansen…

Det är ett öppet race om LJ-pokalen, och jag har varit inne på det tidigare; det kommer att avgöras i omgång 30.

Ett lag som varit helt borträknat från guldet, men som gått starkt efter sommaruppehållet, är Hisingens stolthet BK Häcken.

Om jag inte helt missminner mig sa coach Alm, efter att Häcken förlorat med 1-0 x2 mot tvillingklubbarna från Stockholm; att det mer eller mindre är kört. Guldjakten alltså.

Detta var i slutet av april. Nu är vi inne i september. Och Häcken ligger på fjärde plats med endast fyra poäng till förstaplatsen.

I nästa omgång, efter landslagsuppehållet, tar Häcken emot AIK på syntetmaterialet. En seger där kan ge Häcken en möjlighet att på riktigt gå för guldet.

Personligen har jag länge varit svag för Häckens sätt att spela fotboll, och som initierades med Gerhardssons sorglösa attackfotboll.

Stahre fick ordning på defensiven. Alm snickrar för att få ihop helheten. Och han är på god väg att få ihop det vilket statistiken vittnar om.

På 22 spelade matcher har gulsvarta gjort 37 mål och släppt in 18 (bra siffror!). Lite för många förluster möjligtvis – fem stycken – där toppkonkurrenterna varit för svåra.

Det är ett lag som har hittat ett, till stora delar, fungerande spel- och arbetssätt. Ett starkt kollektiv kryddat med individuell briljans.

Nedan följer nedslag i Häckens sätt att agera; i egen speluppbyggnad samt förhindrande av motståndarens dito, och vi tar främst utgångspunkt i gårdagens 4-1-seger mot Falkenbergs FF.

Speluppbyggnad, egen planhalva:

Speluppbyggnad, motståndarens planhalva:

Tre ”tior”:

Systematiskt Häcken-anfall vid Irandust 2-0-mål (mot ett uppställt försvar):

Förhindra speluppbyggnad:

Häcken är främst finsnickrare när det gäller deras offensiva fotboll. Många snidare som gillar att trä in bollen på små ytor för kombinationer.

Dock har de, under säsongens gång, visat sig vara väldigt starka i det offensiva omställningsspelet vilket jag var inne på i en analys tidigare i år när de bärgade cupguldet mot AFC Eskilstuna: En mångsidig cupvinnare.

Och i sitt defensiva uppträdande upplever jag ett hårt arbetande kollektiv där det går fort från anfall till försvar, och där den direkta återerövringen är ett tydligt arbetssätt.

Till sist. Jeremejeff är borta men det kanske inte gör så mycket då Paulinho visar gryende form.

På sina 11 starter har han gjort 9 mål. Kan brassen hålla sig hel och frisk under resterande del av säsongen kanske Häcken på allvar kan blanda sig i racet om förstaplatsen.

Häckens främsta målskytt genom tiderna gjorde två mål igår. Det första målet höll hög klass.

Hans brasse-balans gjorde att han, trots bevakning, kunde ta med sig bollen i steget och komma till ett skottläge som han förvaltade på bästa sätt.

Åtta omgångar kvar där varje match är livsviktig för såväl toppen som botten.

För övrigt gott att se Källqvist i kassen igen. Målisen som la vantarna på hyllan för två år sedan. Som min gode vän, Fredde P aka Smedbys Zlatan sa: Va fan Allsvenskan är nya div. 6 med avdankade målvakter och spelande sportchefer. Charmigt ändå.

Bilderna är från Spiideo.