Allsvenskan 2019; avgörandet

På lördag, klockan 13.00, inleds säsongens sista matcher. Runt klockan 13.45, det vill säga i halvtidsvilan, kommer det fortsatt vara ovisst i bägge ändar av tabellen.

Det kommer vara jobbigt tajta matcher på sina håll och många supportrars puls lär skena. Detta drama kommer att avgöras i slutminuterna.

Hyperintressanta matcher i form av:

IFK Norrköping vs. Djurgårdens IF

Kan ett hemmastarkt Peking neutralisera Djurgårdens offensiv med sin fembackslinje? Inte alls omöjligt. Norrköping har i sina senaste 10 kamper endast släppt in mål i två av dem. I resterande matcher har Östgötarna varit brutalt stabila. Dessutom gör de mål. Fler mål än vad serieledarna Djurgården mäktat med (52 mål vs. 51 mål). Men Djurgården, å andra sidan, har endast släppt in 17 baljor. Och Norrköping behöver ju göra mål och vinna matchen för att sätta käppar i hjulet för den tydligaste guldkandidaten som säkerligen ser fram emot nattstök på Brillo.

Hammarby vs. BK Häcken

Bajens charmoffensiv lär fortsätta och på ett kokande Tele2 Arena vinner man mot BK Häcken. Ett Häcken som i vissa skeden påminner om Hammarby; arbetssätten är liknande främst i offensiv riktning samt kring speluppbyggnaden.

Örebro SK vs. Malmö FF

I ultra-MFF-ikonen Markus Rosenbergs sista (allsvenska) match kommer vi att få se två lag med en tydlig fembackslinje som i mångt och mycket försöker spegla varandra gällande förhindrande av speluppbyggnad. Malmö kommer dock att gå in i matchen med full kraft och vara framåtlutat för att göra så många mål som möjligt; för tabelläget kan ju avgöras via en målskillnadsaffär.

AIK vs. GIF Sundsvall

Förra året vid den här tiden satt AIK i förarsätet och fick också lyfta bucklan mot Kalmarskyn. Nu summeras en säsong som inte riktigt blivit som man tänkt sig. En fjärdeplats. Ej godkänt för en klubb av denna kaliber. Tony Tigers Sundsvall har inga livlinor kvar och måste superskrälla på Friends Arena och försöka hålla tätt bakåt samtidigt som man får jaga fasta situationer offensivt och hoppas på utdelning. Tufft läge för Norrlänningarna – och nog huserar de i Superettan 2020.

Falkenbergs FF vs. AFC Eskilstuna

Ett hårt arbetande Falkenberg, som hela tiden köpt tabelläget och vetat om att risken är stor att de åker rakt ut, kan klara sig kvar i allsvenskan utan att behöva kvala. Då måste man vinna matchen mot AFC; och chansen är stor att man gör det på ett tungsprunget naturgräs på västkusten. Framför allt efter självförtroendeboosten i Kalmar under förra helgen.

IK Sirius vs. Kalmar FF

Vad ska man säga? I min kära hemstad Kalmar har det onekligen varit stökigt den senaste tiden. Det är ett lag som över en hel säsong presterat långt ifrån den nivå som förväntats av dem. Och vem är ansvarig för resultaten? Jo, huvudtränaren. Magnus Pehrsson har varit ifrågasatt under stora delar av säsongen, och Kalmar har inte haft råd att skicka ännu en tränare. Men. Under dagen kom beskedet att Pehrsson självmant avgår. Två dagar innan avgörandet. Helt klart en surrealistisk situation för många inblandade. In välkomnar vi Jens Nilsson (Oh-ah Super-Jens!) som tar hand om huvudansvaret tillsammans med U19-tränarna Jörgen Petersson (tidigare ass till Swärdh) och Stefan Larsson (har ett gäng KFF-matcher i bagaget). På andra sidan tränarbänken står deras förre arbets- och lagkamrat (bägge har lirat med honom): Henrik Rydström. KFF-ikonen Rydström kan alltså skicka sin gamla förening rakt ner i Superettan-avgrunden. Röda bröderna behöver en seger för att vara helt på det klara med att det blir allsvenskan även kommande säsong och därmed inleda en välbehövlig restaurering. Får vi se ett framåtlutat Kalmar FF som spelar likt sitt U19-lag? Ett lag som varit ett av Sveriges mest framgångsrika de senaste säsongerna? Ja, jag tror det.

(Övriga matcher, som inte är lika heta som ovanstående, är: IFK Göteborg vs. Östersunds FK och Helsingborgs IF vs. IF Elfsborg).

Jag får nästan nypa mig i armen. Avgörandet vi erbjuds känns nästan för spännande för att vara sant.

Ge mig lördag. Ge mig sista kvarten av slutomgången. Då avgörs allt. Rysare.

Det talades om målsättningen att hota om Europaplatserna varje år och om man gör rätt över tid finns chansen att man blir bäst.

Som sagt; det är inte ens ett år sedan den så väl kompletterade demon-duon äntrade Kaknäs och värst mycket tid har man inte behövt för att bli bäst.

För just bäst är Djurgårdens IF i detta nu. Efter 29 spelade omgångar. Och chansen är stor att de är bäst efter slutomgång 30.

Poäng borta mot IFK Norrköping skulle betyda att Lennart Johanssons pokal följer med hem till Sture P för guldbankett.

Personligen är jag djupt imponerad över det tränarhantverk Bergstrand och Lagerlöf visat upp under sitt första år i klubben.

Kryddat med ett gott Super-Bosse-jobb som sportchef (många bra signeringar både inför och under säsong) bör tilläggas.

Djurgården har varit taktiskt flexibla när det krävts; såväl i offensiven som defensiven. De är svåra att skapa målchanser på samtidigt som de har ett brett register när det gäller att komma till avslut och göra mål.

När spelet hackat och de riktigt heta målchanserna i öppet spel varit lätträknade har de tagit till fasta situationer (Danielson framför allt) för att tråckla sig ur dödlägen vilket visat sig vara ett guldvapen.

Men mest av allt känns det som att relationerna – samarbetet – internt bland spelarna är så oerhört tydligt och starkt.

Detta var främst något jag satt och tittade på i kampen mot Örebro SK. En match som Djurgården vann med 3-0; utan att direkt förta sig mot ett ungt och sorglöst ÖSK.

Jag fokuserade på utgångspositioner och rörelsemönster i Djurgårdens speluppbyggnad.

De är strikta på ett antal saker i sin speluppbyggnad. De går alltid isär med de bägge mittbackarna samtidigt som ytterbackarna breddar och tar utgångspositioner ett gäng meter ovanför mittbackarna.

Ytterbackarna kommer oftast i linje med de två centrala mittfältarna – Karlström och Ulvestad – men där den offensiva centrala mittfältaren – Edwards – roterar ner vid behov och då roterar någon av de andra centrala fältarna upp i spelyta 2; samtidigt som de bildar en triangel internt och centrala mittfältsspetsen länkar samman med forwarden.

Djurgården har alltid en central rektangel i speluppbyggnaden: två mittbackar och två centrala mittfältare. Vid eventuella bolltapp i speluppbyggnaden är de väl skyddade av detta granitblock.

Yttermittfältarna utgår (förmodar jag) ifrån en del principer som de har uppsatta beroende på var bollen finns och hur spelarna rör sig internt samt hur motståndarens utgångspositioner är när det gäller att förhindra speluppbyggnad.

Det finns en flexibilitet (och kreativitet) där de arbetar brett, i de yttre korridorerna och letar numerärer tillsammans med sin ytterback, och dels kliver in i planen för att kombinera centralt (Ring är fin här) och lämnar yttre korridor öppen för ytterback att störta fram i.

När man sitter som jag gjorde idag, med ett fågelperspektiv på matchen tack vare tillgång till Spiideo, blir allting väldigt tydligt.

Och tydligt är bra. I framgångsrika lag hör man ofta spelarna säga: det är väldigt tydligt, alla vet vad man ska göra.

Onekligen vet DIF-spelarna exakt hur de ska agera i de olika skedena av spelet; något tränarduon ska ha en stor eloge för.

(Bilderna är från Spiideo)

Och det är fortsatt superintressant – både i toppen och botten.

Nu var det dags för topp-fajt på Tele2 Arena mellan seriens mest formstarka lag; Hammarby IF och Malmö FF.

I potten låg en serieledning och där bägge lagen tvingades avvara några av sina allra bästa spelare: Christiansen i MFF och Tankovic i Bajen.

Tyngst avbräck? Svåååårt att svara på… Formidabla spelare som varit mycket viktiga för sina respektive lag under säsongen.

Hur som helst. Malmö initierade kampen starkt och där Hammarby hade bekymmer med motståndarens höga press.

MFF kryddade den höga pressen med en stark och direkt återerövring vid bolltapp vilket gjorde att Malmö kunde trycka ner Hammarby i planen.

Som bilderna symboliserar hade Malmö många spelare på Hammarbys planhalva och gjorde det svårt för grönvita i deras speluppbyggnad.

Istället för att arbeta med bollinnehav och passningar genom lagdelar blev det ett längre och mer svårkontrollerat spel; ett spel som Hammarby inte vill spela.

Beijmos press (pressade stundtals tillsammans med forwards i förstapressen) samt mittback Larssons höga utgångsläge ser man inte varje match. Och det var tydligt att Malmö ville störa Hammarby tidigt och att de styrde pressen mot vänsterback Widgren.

Billborns arbetssätt, när det gäller att förhindra speluppbyggnad, har i regel varit genom höga utgångspositioner. Under vissa skeden av spelet såg det ut så i denna batalj också, men främst låg Hammarby i lägre utgångspositioner och bevakade sin planhalva med i princip hela laget.

Malmös starka inledning kom av sig, mycket på grund av att press- och försvarsspel slutade fungera, och Hammarby bjöds på ytor och tid att spela loss bollen.

Det är ovanligt att se Malmö bli genomspelade på ett så enkelt sätt. Normalt är de skickliga på att hålla motståndaren utanför sig; i de yttre korridorerna.

Det är inte heller särskilt vanligt att se Malmö släppa in mål när de är samlade och organiserade. Vilket var fallet vid 1-0-målet (och även 2-0-målet).

Hammarby står för flera offensivt fina aktioner men Malmös agerande, och tveksamma samarbete defensivt, lämnar många frågetecken.

Nedan ännu en fin Hammarbyaktion och där Malmö har liknande problem som vid 1-0-målet när det gäller press och samarbete i försvarsspelet.

Som sagt; det är ovanligt att se ett så starkt och tryggt lag som Malmö ha så pass stora problem defensivt. Laget har som bekant släppt in minst mål i allsvenskan så här långt.

Varför har de problem just i denna match? Jo, på grund av Hammarbys offensiva skicklighet.

Hammarbys anfallsspel är bäst i allsvenskan. Många spelare rör sig utan boll, de arbetar med platsskiften och nyttjar ett och två tillslag vilket gör det oerhört svårt för en motståndare att organisera sig.

På bilderna nedan ser vi exempel på just offensiva rörelser som Hammarby gör. I dessa sekvenser är det motrörelser: en spelare möter, en spelare går bakom. Detta ställer klassiska frågor till motståndaren och skapar oreda.

I bägge situationer följer mittback Larsson ”sin” spelare (trots att spelaren inte har eller får bollen) vilket gör att det öppnas upp en attraktiv yta bakom honom och där Bengtsson tvingas aktivera sig och ta ett beslut kring sin positionering.

Sekvens 1:

Sekvens 2:

Under den andra halvleken sjönk Hammarby stundtals väldigt djupt och ett MFF-tryck kunde etableras.

Det blev dock inga Himmelsblå mål denna gång – utan det var Hammarby och Magyar som fick sista ordet och punkterade tillställningen i slutminuterna med matchens andra mål efter en Bojanic-frispark.

Det är svårt att inte förundras och imponeras över Billborns Hammarby, som i skrivande stund, toppar den allsvenska tabellen.

Två omgångar kvar!