Hammarby IF vs. Malmö FF; och en rörlig offensiv

Och det är fortsatt superintressant – både i toppen och botten.

Nu var det dags för topp-fajt på Tele2 Arena mellan seriens mest formstarka lag; Hammarby IF och Malmö FF.

I potten låg en serieledning och där bägge lagen tvingades avvara några av sina allra bästa spelare: Christiansen i MFF och Tankovic i Bajen.

Tyngst avbräck? Svåååårt att svara på… Formidabla spelare som varit mycket viktiga för sina respektive lag under säsongen.

Hur som helst. Malmö initierade kampen starkt och där Hammarby hade bekymmer med motståndarens höga press.

MFF kryddade den höga pressen med en stark och direkt återerövring vid bolltapp vilket gjorde att Malmö kunde trycka ner Hammarby i planen.

Som bilderna symboliserar hade Malmö många spelare på Hammarbys planhalva och gjorde det svårt för grönvita i deras speluppbyggnad.

Istället för att arbeta med bollinnehav och passningar genom lagdelar blev det ett längre och mer svårkontrollerat spel; ett spel som Hammarby inte vill spela.

Beijmos press (pressade stundtals tillsammans med forwards i förstapressen) samt mittback Larssons höga utgångsläge ser man inte varje match. Och det var tydligt att Malmö ville störa Hammarby tidigt och att de styrde pressen mot vänsterback Widgren.

Billborns arbetssätt, när det gäller att förhindra speluppbyggnad, har i regel varit genom höga utgångspositioner. Under vissa skeden av spelet såg det ut så i denna batalj också, men främst låg Hammarby i lägre utgångspositioner och bevakade sin planhalva med i princip hela laget.

Malmös starka inledning kom av sig, mycket på grund av att press- och försvarsspel slutade fungera, och Hammarby bjöds på ytor och tid att spela loss bollen.

Det är ovanligt att se Malmö bli genomspelade på ett så enkelt sätt. Normalt är de skickliga på att hålla motståndaren utanför sig; i de yttre korridorerna.

Det är inte heller särskilt vanligt att se Malmö släppa in mål när de är samlade och organiserade. Vilket var fallet vid 1-0-målet (och även 2-0-målet).

Hammarby står för flera offensivt fina aktioner men Malmös agerande, och tveksamma samarbete defensivt, lämnar många frågetecken.

Nedan ännu en fin Hammarbyaktion och där Malmö har liknande problem som vid 1-0-målet när det gäller press och samarbete i försvarsspelet.

Som sagt; det är ovanligt att se ett så starkt och tryggt lag som Malmö ha så pass stora problem defensivt. Laget har som bekant släppt in minst mål i allsvenskan så här långt.

Varför har de problem just i denna match? Jo, på grund av Hammarbys offensiva skicklighet.

Hammarbys anfallsspel är bäst i allsvenskan. Många spelare rör sig utan boll, de arbetar med platsskiften och nyttjar ett och två tillslag vilket gör det oerhört svårt för en motståndare att organisera sig.

På bilderna nedan ser vi exempel på just offensiva rörelser som Hammarby gör. I dessa sekvenser är det motrörelser: en spelare möter, en spelare går bakom. Detta ställer klassiska frågor till motståndaren och skapar oreda.

I bägge situationer följer mittback Larsson ”sin” spelare (trots att spelaren inte har eller får bollen) vilket gör att det öppnas upp en attraktiv yta bakom honom och där Bengtsson tvingas aktivera sig och ta ett beslut kring sin positionering.

Sekvens 1:

Sekvens 2:

Under den andra halvleken sjönk Hammarby stundtals väldigt djupt och ett MFF-tryck kunde etableras.

Det blev dock inga Himmelsblå mål denna gång – utan det var Hammarby och Magyar som fick sista ordet och punkterade tillställningen i slutminuterna med matchens andra mål efter en Bojanic-frispark.

Det är svårt att inte förundras och imponeras över Billborns Hammarby, som i skrivande stund, toppar den allsvenska tabellen.

Två omgångar kvar!