Tottenham vs. Olympiakos; och den speciella tränaren är tillbaka

Den så uppskattade argentinaren Pochettino ut. Den halvt kontroversiella demontränaren Mourinho, med ett curriculum vitae av modell större, in.

I sin Spurs-debut städades West Ham av på bortaplan. Det såg ut att bli en klar seger för Tottenham, men Hammers stod för dubbla reduceringar, vilket hyfsade till siffrorna.

3-2-seger för Tottenham och Mourinho; vilket var minst sagt välbehövligt med tanke på lagets resultatrad och tabelläge.

Nu var det dags för hemmadebut på Tottenham Hotspur Stadium när veckans CL-omgång skulle inledas. Motståndet var den grekiska giganten Olympiakos.

Förutsättningarna var glasklara. Seger (och möjligtvis oavgjort) skulle innebära avancemang till utslagsrundorna. En förlust och Tottenham skulle behöva spela med kniven på strupen på Allianz Arena mot Bayern München.

En nästan identisk elva (minus vb-skifte) som startade i PL fick också chansen i CL. Och när Tottenham hade bollen under kontroll samt arbetade med sin speluppbyggnad såg utgångspositionerna ut enligt nedan.

Gällande förhindrande av Olympiakos speluppbyggnad försökte Tottenham i regel fånga motståndaren högt upp i planen där forwards tillsammans med yttermittfältarna tryckte in pressen.

I de bakre regionerna låg de med sin fyrbackslinje med tillhörande mittfältsskydd som skulle styra motståndaren ut mot de yttre korridorerna.

Mourinho är mer känd för att kunna organisera upp ett försvarsspel än att spela en sprudlande attackfotboll.

Just ett organiserat försvarsspel såg vi inte riktigt under den första halvleken. Tottenham var ihåliga och lät sig spelas igenom samtidigt som taffliga individuella försvarsingripande ställde till det.

Grekerna gjorde första målet efter att Rose stökat till det och gett bort bollen i spelyta 2 och där skicklige El Arabi fintade bort Winks och gav sig in i den centrala korridoren och pricksköt in ledningsmålet.

Inte nog med det. Olympiakos skulle också göra kvällens andra mål på en fast situation; efter ännu ett svagt försvarsingripande både från individer och ett samlat kollektiv.

Mourinho agerade direkt och satte in kreativitet i form av Eriksen och där rollspelaren Dier offrades.

Matchuret på 29 minuter. Tottenham vaknade till liv.

Dele Alli-reducering på stopptid av första halvlek. Kane-kvittering, med hjälp av en kvick bollkalle, fem minuter in i den andra halvleken.

Med tanke på att Bayern hade ett stadigt grepp nere i Belgrad räckte ett kryss för Tottenham-avancemang; men det mål som definitivt bidrog till avancemanget var 3-2-målet:

I denna sekvens får Tottenham betalt för sitt arbetssätt med att skicka upp högerback Aurier i en hög utgångsposition i det offensiva spelet. Han glöms bort, tackar och tar emot, och dundrar in det förlösande målet.

Kane satte sedan den definitiva spiken i kistan och slutresultatet skrevs till 4-2.

Onekligen känns både Premier League och Champions League mer färgstarkt med The Special One som boss för ett lag och inte sittandes i en Sky-studio.

Det ska synnerligen bli intressant att följa Mourinho och hans Tottenham framöver; såväl på planen – gällande taktik och arbetssätt – som vid sidan av planen där han lär leverera citat samt käbbla med pressen.

Ett EM som är unikt i sitt slag med tanke på att denna upplaga spelas i ett gäng olika länder.

Grupp A: Baku och Rom

Grupp B: Köpenhamn och Sankt Petersburg

Grupp C: Amsterdam och Bukarest

Grupp D: Glasgow och London

Grupp E: Bilbao och Dublin

Grupp F: Budapest och München

Sverige levererade på den stökiga arenan i den rumänska huvudstaden; och en stark första halvlek bäddade för seger vilket bidrog till Andersson-tårar och en kvitterad EM-biljett.

Kollektivet var starkt – offensivt som defensivt – och flera spelare lyste. Den som glänste mest av alla var Emil Forsberg.

Han var återigen sådär Forsberg-bra och spelade försvarsspel på kanten och anfallsspel centralt; precis enligt kalkylen.

Sverige, tog från start, kontroll på bollen och matchen och hittade rätt i sina offensiva utgångspositioner.

I och med att Sverige flyttade bollen mellan sig med ett skarpt passningsspel hade Forsberg allt som oftast möjlighet att positionera sig i sin favorityta; ytan mellan motståndarens back- och mittfältslinje, det vill säga spelyta 2.

Detta bidrog till att relationer och trianglar kunde bildas på många olika ställen på planen samtidigt som vänsterback Bengtsson fick en högre utgångsposition.

I offensiv riktning regisserade Forsberg det mesta från sin ”nr. 10-position”. Han var aktiv både vid offensiva omställningar där en motståndare i obalans utmanades samtidigt som Forsberg skapade oreda mot ett uppställt och organiserat försvar.

Speluppbyggnad där Granqvist söker Forsberg mellan linjerna mot ett uppställt och organiserat Rumänien:

Offensiv omställning där diagonal passning längs marken hittar upp mot Forsberg i den centrala korridoren i spelyta 2:

Det var dock inte på detta sätt som Sverige spräckte målnollan på Rumänien. Anfallet, eller Forsbergs individuella prestation, utgick från hans defensiva utgångsposition till vänster. Stark aktion av Forsberg och en riktig målskytte-nick från Bergs panna.

Om Sveriges första mål var frukten av individuell briljans var Quaisons 2-0-mål konträr; en kollektiv fin prestation där många spelare står för fina aktioner. Med som utan boll.

Och jag vågar påstå att det är inövade mönster och samarbeten; inte minst mellan forwardsparet.

Nestor Andersson, med glädjetårar porlande ur ögonen vid slutsignalen, har löst ännu en mästerskapsbiljett åt sitt land. Viktigt. Och starkt.

Det är bara att lyfta på hatten, luta sig tillbaka och se fram emot det annalkande EM-slutspelet.

Djurgårdens IF svarade för en suverän säsong och fick titulera sig Svenska Mästare – efter att ha hamnat i brygga – i Norrköping. Mäkta imponerande säsong från Bergstrand och Lagerlöfs mannar.

AFC Eskilstuna tog med sig GIF Sundsvall ner i Superettan. Falkenberg överlevde mirakulöst efter ett sent segermål i sista omgången. Hatten av för Eklund och laget vid havet.

Falkenbergs sena segermål gjorde så att Kalmar FF slank ner på den ångestfyllda kvalplatsen och mardrömssäsongen tvingades pågå ett par matcher till.

För en mardrömssäsong har det verkligen varit för smålänningarnas del. Målsättningen, inför säsongen, låg på en stabil mittenplacering och utvecklande av spel- och arbetssätt samt förädlande av unga spelare som skulle kunna ge föreningen fin och välbehövlig avkastning.

Men så har det inte blivit. Långt därifrån. Kulmen nåddes när tränare Magnus Pehrsson och supportrarna – inför öppen ridå – stod och skrek på varandra.

Pehrsson valde att lämna sitt uppdrag. Hans kompanjon, Jesper Norberg (tf. sportchef och assisterande tränare) blev arbetsbefriad under kvalspelet.

Jens Nilsson – akademichefen – beordrades upp som huvudtränare och tog med sig de två U19-tränarna Stefan Larsson och Jörgen Petersson.

I den sista omgången, mot Sirius, behövdes en seger. Det slutade dock med en 3-0-förlust.

Men i kvalet, mot klassiska IK Brage, gick laget samman och löste ett nytt allsvenskt kontrakt. En relativ stabil bortamatch uppe i Borlänge gav resultatet 2-0 med sig hem till returen på Guldfågeln Arena.

Efter ett stökigt slut på returmatchen stod Kalmar FF som vinnare efter det sammanlagda resultatet 4-2.

Alltså 2-2 i returen vilket betydde att Kalmar, på sina 16 hemmamatcher, endast vann en match. Tung säsong för den kräsna Kalmarpubliken. Minst sagt.

Det har gått att skönja en del justeringar i Nilssons KFF. Exempelvis spelade man ett #1-4-2-3-1-system mot Sirius. Det bar dock inte frukt och avsaknaden av främst Viktor Elm var monumental.

V.Elm var tillbaka till den första kvalmatchen och visade hur värdefull han är för laget. Tillbaka var också fembackslinjen som vi har kunnat se under större delen av säsongen.

I dagens andra kvalmatch spelade Nilsson vidare med samma system; utan V.Elm som hade knäproblem.

Matchplanen var tydlig. Kalmar FF ville slå vakt om sin 2-0-ledning och prioriterade försvarsspelet och att ha laget lågt och kompakt med tydlig styrning mot de yttre korridorerna.

Förhindra speluppbyggnad (11 spelare):

Förhindra speluppbyggnad (10 spelare):

Kalmar FF fick matchen dit de ville och efter Alitis 1-0-mål i matchminut 60 kändes det klart.

Hallberg, som suttit i Pehrssons frysbox, tinades upp av Nilsson och han tackade för förtroende genom att kontra in 2-0-målet.

Stök och bök och långa bollar in i straffområdet gjorde att Brage (med en man mer) både reducerade och kvitterade innan slutsignalen ljöd.

Den brutalt stökiga KFF-säsongen slutade lyckligt. Det var stor glädje och lättnad från spelare, ledare och supportrar.

Men det finns ett stort arbete att göra inom många olika områden i föreningen; inte minst på tränarsidan där interimslösningen Nilsson inte ser sig som en permanent lösning.

Allsvenskan är slut. Nu väntar en melankolisk tid där längtan inför kommande säsong kommer att vara stor på sina håll.