Tottenham vs. Olympiakos; och den speciella tränaren är tillbaka

Den så uppskattade argentinaren Pochettino ut. Den halvt kontroversiella demontränaren Mourinho, med ett curriculum vitae av modell större, in.

I sin Spurs-debut städades West Ham av på bortaplan. Det såg ut att bli en klar seger för Tottenham, men Hammers stod för dubbla reduceringar, vilket hyfsade till siffrorna.

3-2-seger för Tottenham och Mourinho; vilket var minst sagt välbehövligt med tanke på lagets resultatrad och tabelläge.

Nu var det dags för hemmadebut på Tottenham Hotspur Stadium när veckans CL-omgång skulle inledas. Motståndet var den grekiska giganten Olympiakos.

Förutsättningarna var glasklara. Seger (och möjligtvis oavgjort) skulle innebära avancemang till utslagsrundorna. En förlust och Tottenham skulle behöva spela med kniven på strupen på Allianz Arena mot Bayern München.

En nästan identisk elva (minus vb-skifte) som startade i PL fick också chansen i CL. Och när Tottenham hade bollen under kontroll samt arbetade med sin speluppbyggnad såg utgångspositionerna ut enligt nedan.

Gällande förhindrande av Olympiakos speluppbyggnad försökte Tottenham i regel fånga motståndaren högt upp i planen där forwards tillsammans med yttermittfältarna tryckte in pressen.

I de bakre regionerna låg de med sin fyrbackslinje med tillhörande mittfältsskydd som skulle styra motståndaren ut mot de yttre korridorerna.

Mourinho är mer känd för att kunna organisera upp ett försvarsspel än att spela en sprudlande attackfotboll.

Just ett organiserat försvarsspel såg vi inte riktigt under den första halvleken. Tottenham var ihåliga och lät sig spelas igenom samtidigt som taffliga individuella försvarsingripande ställde till det.

Grekerna gjorde första målet efter att Rose stökat till det och gett bort bollen i spelyta 2 och där skicklige El Arabi fintade bort Winks och gav sig in i den centrala korridoren och pricksköt in ledningsmålet.

Inte nog med det. Olympiakos skulle också göra kvällens andra mål på en fast situation; efter ännu ett svagt försvarsingripande både från individer och ett samlat kollektiv.

Mourinho agerade direkt och satte in kreativitet i form av Eriksen och där rollspelaren Dier offrades.

Matchuret på 29 minuter. Tottenham vaknade till liv.

Dele Alli-reducering på stopptid av första halvlek. Kane-kvittering, med hjälp av en kvick bollkalle, fem minuter in i den andra halvleken.

Med tanke på att Bayern hade ett stadigt grepp nere i Belgrad räckte ett kryss för Tottenham-avancemang; men det mål som definitivt bidrog till avancemanget var 3-2-målet:

I denna sekvens får Tottenham betalt för sitt arbetssätt med att skicka upp högerback Aurier i en hög utgångsposition i det offensiva spelet. Han glöms bort, tackar och tar emot, och dundrar in det förlösande målet.

Kane satte sedan den definitiva spiken i kistan och slutresultatet skrevs till 4-2.

Onekligen känns både Premier League och Champions League mer färgstarkt med The Special One som boss för ett lag och inte sittandes i en Sky-studio.

Det ska synnerligen bli intressant att följa Mourinho och hans Tottenham framöver; såväl på planen – gällande taktik och arbetssätt – som vid sidan av planen där han lär leverera citat samt käbbla med pressen.