Ibland räcker det med att betrakta något för att förstå. Ibland blir ord bara överflödiga. Under två matcher på Stadio Olimpico har vi bjudits på ögonblick som väldigt tydligt sätt förklarar sakerna tillstånd i Milan. De mötte både Roma och Lazio inom loppet av tre dagar och kom ännu starkare ur besöket i snökaosets Rom.
Främst tänker jag på målen i söndagens match mellan Roma och Milan. Det första strax efter paus när ett inlägg från Suso hittade Patrick Cutrone som på något sätt styrde bollen förbi Alisson i Romamålet.
Det andra med kvarten kvar, efter ett mönsteranfall som avslutades med att högerbacken Davide Calabria frispelad chippade in bollen på ett otroligt läckert sätt. Målen som sådana var snygga. Men mer glädjande för milanisti måste reaktionerna under målfiranden vara.
Cutrone och Calabria, båda egna produkter, sprang efter deras mål mot den stora bortaklacken på Olimpico. Båda pekade på klubbmärket och njöt av vara en del av AC Milan. Deras klubb, en sak som de brinner för och ett ögonblick de ville dela med alla tusentals tillresta Milanfans.
Lika talande var segerjublet efter slutsignalen. Lagsammanhållningen som Gennaro Gattuso byggt upp gick att ta på under glädjescenerna, lika mycket som betydelsen av att äntligen slå ett av Serie A:s bästa lag (första segern borta mot Roma sedan 2011).
Missförstå inte, det var starkt att slå Lazio hemma för en månad sedan. Men att gå ut och diktera en match mot Roma på Olimpico är ännu tyngre. Gennaro Gattuso verkar ha auran av en urkraft för stunden.
Tränaren lyckades till och med reta upp Aleksandar Kolarov vid ett inkast på sidlinjen. Det säger något att han lyckades få Romaspelaren att komma ur balans och börja munhuggas, och säger väldigt mycket om tillståndet i Roma efter förlusten mot Milan och 1-2 i Ukraina tidigare förra veckan.
Igår kväll var det dags för returmötet i Coppa Italias semifinal. 0-0 slutade den första matchen på San Siro och Lazio skulle visa sig bli ett ännu tuffare motstånd än Roma. Hemmalaget kom ut och dikterade stora delar av matchen mot ett Milan med tydliga tendenser av trötthet.
Där Roma kändes sega med en borttappad tro på det egna anfallsspelet prövade Lazio Milanförsvaret på ett helt annat sätt. Genom Immobiles djupledshot, via fötterna på Luis Alberto och hans inbytte ersättare Felipe Anderson, eller längre bollar på Milinković-Savić. Lazio var dock inte skarpt nog att utnyttja de många gånger som Milan tappade boll på egen planhalva i första halvlek.
Milan sjönk ännu lägre i andra halvlek men kändes ständigt farliga i deras omställningar. Cutrone föll bort under matchen och byttes ut mot anfallskonkurrenten Nikola Kalinić. Mer lyckad var den andra målskytten från i söndags, Calabria, som åter gjorde en stark insats. Jag har väldigt svårt att se Andrea Conti (snart tillbaka efter korsbandsskadan) ta en plats i Milans 4-3-3-system framöver.
Matchen gick till förlängning och där skulle Kalinić få ett gyllene läge. Under en kontring med bara ett par minuter kvar av förlängningen frispelade Leo Bonucci kroaten som symptomatiskt skyfflade vänsterskottet över ribban.
Straffar. Nu behövdes Gattusos energi och övertygelse igen för att mana på ett slitet lag som borde avgjort i förlängningen. På andra sidan stod Lazios Simone Inzaghi i kostym i regnet, en minst lika stark motivator själv inför ett straffsparksavgörande.
Skytteligaledaren Ciro Immobile satte den första straffen. Sedan tog målvakterna över. Straffarna från Rodriguez, Milinković-Savić, Montolivo och Lucas Leiva räddades samtliga av Strakosha eller Donnarumma. ”Målvakterna har tagit huvudrollerna i straffläggningen, och regnet har övergått till snö”, basunerade RAI:s uppjagade kommentatorer för att ytterligare förstärka aktörernas mentala prövning.
Sedan följde sju raka mål i denna märkliga straffläggning, på närmast perfekta straffar. Tills Luiz Felipe Ramos klev fram. Den 20-årige brassens nervositet gick att ta på även framför skärmen och backen dunkade bollen över ribban.
Chansen att avgöra sudden death-straffarna skulle Alessio Romagnoli få. En Romaprodukt, som fotade sig själv i en Laziotröja för ett par år sen. Gud vet vad som gick igenom hans huvud innan straffen, men han skickade Strakosha åt fel håll och Milan till en final mot Juventus.
Framför Curva Nord valde Romagnoli att inte fira straffmålet, ett väldigt ovanlig bild med tanke vilka känslor spelare har under en straffläggning. Gattuso? Jo, han firade på sitt speciella sätt. Likt en uppspelt vovve på väg att kopplas loss sprang han mot Romagnoli men bromsades in av euforiska lagledare.
Att vara milanista måste vara fantastiskt för stunden och de ska njuta efter den miserabla höstsäsongen. Men redan på söndag väntar nästa stora prövning i Derby della Madonnina.
Med tanke på att både Inter och Milan turats om att gå kräftgång de senaste fem åren har derbyt inte haft någon stor favorit. Så är icke fallet den här gången. Milan går in med ett solklart favoritskap och Inters enda chans är att rossoneri är slitna för stunden.
Ännu sämre odds har Lazio hemma mot Juventus. Den matchen spelas tidigt på lördag kväll och Lazio kommer känna av veckomatchen på ett ännu tydligare sätt. Deras räddning kan bli att Juventus har en ännu viktigare match borta mot Tottenham nästa onsdag. Krälar sig Simone Inzaghis mannar undan detta grepp med en poäng är det en prestation nästan i paritet med deras vinst på Juventus Stadium i höstas.
Twitter: @ErikHadzic