Tio dagar har gått sedan Juventus turbulenta och dramatiska uttåg från Champions League. Tio dagar där mycket som vi inte förknippar Italiens största klubb Juventus med har hänt. Efterspelet till den kontroversiella stopptidsstraffen på Bernabeu har pågått ända in i denna vecka.
Gigi Buffon ångrar inte de verbala attackerna på domaren Michael Oliver efter matchen och förklarar att kvartsfinalens dramaturgi fick honom att reagera så starkt på domslutet och bli utvisad. Fine. Vad som sades av syndabocken Mehdi Benatia efter matchen passerade dock alla gränser.
Den marockanske mittbacken refererade till domslutet som en ”våldtäkt”. Komikern Maurizio Crozza var en av alla som reagerade på ordvalet och svarade i sin tv-show att Benatia var den som ”fick den uppkörd”. Juvespelaren kontrade på Instagram, kallade Crozza för imbecill och hälsade att han finns att möta på Vinovo (Juves träningsanläggning) varje dag.
I det här fallet finns det bara en som agerat som en imbecill. Ändå har inte Benatia blivit straffad av Juventus för uttalandet. Klubbledningen med presidenten Andrea Agnelli i spetsen har istället anklagat Uefas domarbas Collina för en konspiration mot italienska lag i Europa.
Lo stile Juve har alltid varit en viktig den av den vitsvarta gigantens identitet. Att föra sig med värdighet och hålla privatlivet i schack är inte bara något som förväntas av spelarna, det är ett krav. Håller denna viktiga identitetsmarkör på att flagna och försvinna från de randiga väggarna?
Det räcker att bara gå lite mer än ett år tillbaka i tiden och det verbala bråket mellan Leo Bonucci och tränaren Massimiliano Allegri. Bonucci stängdes av till den inledande slutspelsmatchen mot Porto och såldes senare under sommaren till Milan. Klubben tog tränarens parti före nyckelspelarens.
En annan jämförelse finns i Roma, klubben som i många aspekter är Juventus motsats. Efter lite onyktert nyårsfirande med några tillhörande svordomar stängdes Radja Nainggolan av en match av Roma. Allvarligheten i belgarens beteende och Benatias utspel går dock inte på något sätt att jämföra.
Tydligt är agendan som Juventus klubbledning valt efter Madrid. Detta trots att det inte finns någon logik i anklagelserna mot Collina. Men konspirationsteorierna är så starka att klubbledningen blundar för uttalanden, som inte ens kan bortförklaras med den jobbiga kontexten Juve befann sig i på Bernabeu. Det är en stil som klär inte Juventus.
På planen kom nästa bakslag i onsdags. Crotoneanfallaren Simy gjorde en Ronaldo och cykelsparkade in bottenlagets kvittering mot bianconeri. Ett tag under andra halvlek skiljde nio poäng mellan Juventus och Napoli. När kvällen summerats hade poängavståndet krympt till fyra.
Det tackar alla som inte är Juventusfans för. På söndag kväll får vi en seriefinal som kan leva upp till förväntningarna fotbollsälskare haft i ett par månader inför detta möte. I centrum står två tränare, med deras fotbollsideologier, som är extremt skickliga på olika sätt.
Havet är en gemensam nämnare i relationen mellan de två tränarna. Max Allegris pappa jobbade som hamnarbetare i Livorno, Maurizios Sarris far i Bagnolis hamn utanför Neapel innan familjen sökte sig uppåt i landet och Toscana. Men där tar likheterna slut.
Allegri var en nummer tio-typ som spelare medan Sarri utmärkte sig som en bestämd försvarare. Allegri tränade som 41-åring Cagliari i Serie A. Vid den åldern hade Sarri lagt bankjobbet vid sidan (Florens, London, Schweiz, Luxemburg och Tyskland är platser Sarri arbetat på) och satsat fullt på tränarkarriären i lilla Tegeleto.
Tränarrocken skiljer mellan kostymklädde Allegri och Sarri som alltid bär sin träningsjacka på samma sätt, med långt neddragen dragkedja och uppkavlade ärmar. Viljan till förändring syns också i de båda männens val att formera sina lag.
59-årige Sarri har använt sig av 4-3-3-uppställningen hela säsongen och har en bas på 14-15 spelare som används under matcherna. 50-åringen Allegri har experimenterat med fem olika formationer hittills och är benägen att rotera sin trupp på ett helt annat sätt. En kreativ aktör, känd för sin matchcoaching, mot en kalkylerande och envis systematiker om en så vill.
Där Max Allegri varit uppe på de högsta höjderna med Champions League-finaler och scudettovinster med olika klubbar har Maurizio Sarri profilerat sig med det säregna sättet hans lag spelar fotboll på. Ett tre veckor gammalt helguppslag i Gazzetta dello Sport beskriver det som olika vägar i den italienska tränarskolan.
Sarri går i Pep Guardiolas fotspår och har fått spelideologin Sarrismo uppkallad efter sig. Signumet för Napoli under Sarri har varit hög press, stort bollinnehav och försöken att spela vertikalt och hitta fötterna på en tredje löpande spelare. Romas Eusebio Di Francesco lutar också åt detta håll men närmast Sarri i denna fotbollsåskådning är Sampdorias Marco Giampaolo, en trolig ersättare den dagen Sarri bestämmer sig för att lämna Napoli.
I den andra ändan finns den traditionella italienska tränarskolans evolutionister, ledda av pragmatiker som Simone Inzaghi och Napolis tidigare tränare Walter Mazzarri. Trots att Inzaghis Lazio gjort flest mål i serien, 79 stycken, ses laget i första hand som reaktionärt och spelandes mycket på den extrema kontringsskickligheten. Det finns också en tredje väg, den Max Allegri valt.
Allegri har under åren bytt skepnad på Juventus flera gånger. När det krävs är de ett lag som försvarar lågt och ligger på rulle. När situationen är en annan tvekar inte tränaren på att ställa upp med flera av sina offensiva kanoner från start, samtidigt. Laborerandet är som störst på hösten men brukar oavsett poängutdelning under den perioden leda till ett ligaguld för Juventus.
Ikväll kan svaret komma om det blir ett nytt sådant. Förutsättningarna är glasklara. Vid hemmavinst kommer Juventus vinna deras sjunde raka scudetto. Det kommer inte spela någon roll hur hårt motstånd Roma och Inter bjuder på under slutomgångarna.
Vid förlust är Napoli bara en poäng efter och ovanstående bortamatcher för Juve kan utvecklas till obehagliga resor i ett ovant läge. Under Allegri har Juventus avgjort ligan inför slutomgången varje år.
Bollen ligger ändå hos Maurizio Sarri och gästerna på Juventus Stadium. Kan läget uppstå där de nöjer sig med en poäng och en fortsatt liten men realistisk chans på lo scudetto? Eller går de för vinst för fullt och därmed riskerar hela titelmöjligheten?
Ikväll får vi svaret från Italiens två i särklass bästa lag och deras extraordinära ledare på sidlinjen. Blir detta Maurizio Sarris största triumf i karriären eller utvecklas det till kvällen då Max Allegri på nytt visar vilken mästertaktiker han är?
Serie A lever och bataljer utkämpas kring vartenda streck som går att slåss om. Till Turin kommer en armada söderifrån ledda av den lågmälda ideologen för att banka på stadsporten och rubba ordningen i den italienska fotbollstoppen. Jag tackar Simy för att han tog på sig rollen som veckans festfixare i Italien.
Twitter: @ErikHadzic