På den andra sidan står Atalanta. En klubb med en ynka titel i prisskåpet (Coppa Italia 1963) och som hade Serie A:s 14:e största lönebudget vid säsongens start. Men i Serie A är Atalanta också fyra placeringar och sju poäng före Lazio, på läktaren kommer de senares fans utmanas rejält av närmare 30 000 Atalantasupportrar.
Förmågan att utmana de stora och göra vissa saker bättre är vad som särskiljer Atalanta från andra utmanarklubbar. Det är den lokala stoltheten och förankringen som gjort Atalantas namn till ett respekterat i fotbollsitalien genom åren, trots att vunnits få titlar. De svartblå är exempelvis den klubb utan en vunnen scudetto som spelat flest säsonger i Serie A, 57 till antalet.
Förutsättningarna är egentligen små för La Dea, ”gudinnan” som är avbildad i klubbmärket. Bergamo ligger förvisso i det rika Lombardiet, men med knappt 120 000 invånare är staden en miniatyr jämfört med metropolen Milano och klart mindre än regionrivalen Brescia.
Ändå såldes det 14 000 årskort till den här säsongen på Stadio Atleti Azzurri d’Italia. Och trots avståndet på 20 mil till Reggio Emilia hade Atalanta 15 000 fans med sig under förra säsongens Europa League-matcher på Sassuolos Mapei Stadium. De reste i tusental till Liverpool, Dortmund och Lyon när det första Europaäventyret på 25 år slutade i åttondelsfinal.
Varje barn som föds på fyra av Bergamos sjukhus får en Atalantatröja i present av klubben. Den lokala förankringen syns också på presidentnivå. Ända från efterkrigstidens klubbägare Daniele Turani, som dog ett år efter den historiska cuptiteln, till dagens Antonio Percassi har Atalantas presidenter varit födda antigen i staden eller närområdet.
Tronföljder förekommer också inom ledningen. Percassis söner Luigi och Stefano agerar som klubbdirektör respektive rådgivare i föreningen. Likaså finns en röd tråd som löper genom ungdomsverksamheten på träningsanläggningen Zingonia.
Atalanta är en av Italiens främsta plantskolor med ett gäng prominenta namn som formats på Zingonia. Från Juventuslegendaren Gaetano Scirea till Roberto Donadoni, millennieprofilerna Domenico Morfeo och Alessio Tacchinardi, till dagens namn som Montolivo, Bonaventura, Pazzini, Gabbiadini och Zaza.
Två av nyckelpersonerna bakom talangfabriken kommer inte bevittna Atalantas chans till en första titel på 56 år. Emiliano Mondonico, tränare under två vändor på 80-och 90-talet dog förra våren, och för några veckor sedan avled klubbens mångårige akademichef Mino Favini.
Bägge jobbade med fokus på människan både i scoutingen och på Zingonias klubbstuga. Några månader innan hans död beskrev Mondonico för Sportweek en unik situation med symbiosen mellan tränarna och hur klubben fortsatt agera skyltfönster genom åren.
Den intensiva dialogen mellan tränarna ledde till att de visste exakt vem som skulle ta det avgörande klivet och vilken nästa stora spelarförsäljning skulle bli. Att vara en talang men inte klara av skolan var inget alternativ och en anledning till att Atalanta släppte en sådan som Morfeo, enligt Mondonico.
Senaste gången Atalanta charmade Serie A-publiken var klubben nykomling säsongen 2000/01. Anförda av en Cristiano Doni som spelade sitt livs fotboll kom La Dea på sjunde plats, i en konkurrens betydligt tuffare än dagens.
Sommaren 2001 såldes kuggarna Massimo Donati och Cristian Zenoni till Milan respektive Juventus för cirka 15 miljoner euro var och laget dalade två placeringar året efter. Säsongen därpå åkte Atalanta ur Serie A. Doni såldes och resten av 00-talet var Atalanta något av en jojo-klubb mellan högsta- och andradivisionen.
Med det i åtanke framstår dagens prestation som så mycket starkare. Därför fanns det också fog för tvivel när Atalanta slutade fyra säsongen 2016/17 över huruvida de ens skulle etablera sig som ett utmanarlag till Europa framöver.
![Dea]()
65-årige Antonio Percassi inledde sin andra sejour som president efter att Atalanta vunnit Serie B våren 2010. Några år av anpassning följde och klubben flörtade med nedflyttning igen när de slutade 2014/15 endast tre poäng före 18:e-placerade Cagliari.
Atalanta var en traditionsfylld provinsklubb med en hängiven supporterskara och en fantastisk ungdomsverksamhet. Men det behövdes något mer för att ta nästa steg.
Samma säsong anslöt Giovanni Sartori till den sportsliga ledningen. Under 25 år hade Sartori varit med och skapat miraklet i Chievo som spelare och sedan sportchef. I Bergamo kunde han blicka över en ny våg av spännande ungdomar på gång (Caldara, Gagliardini, Conti). Men han själv hittade också spelare i utlandet som kunde komplettera truppen med spets.
Numera startar Atalanta med två nederländska landslagsmän i Hans Hateboer och Marten De Roon. På den andra mittfältskanten finns den fantastiskt underskattade belgaren Timothy Castagne. Den slutliga kryddan över detta lyckade hopkok kom som en följd av statusen Atalanta spelat till sig i Europa League.
Sommaren 2017 värvades det egensinniga geniet Josip Iličić kontroversiellt framför ögonen på Sampdoria. Ett år senare kunde Atalanta rekrytera Duván Zapata från samma klubb på ett tvåårigt låneavtal. Atalanta flexade muskler mot en direktkonkurrent i kampen om Europaplatser och värvningarna kan ta klubben till Champions League. Iličić har bemästrat sin ojämnhet till slut och Zapata ligger tvåa i skytteligan med 22 mål.
Sartoris scoutingöga och Percassis tydliga arbetsmodell till trots hade inget av det vi ser idag förmodligen hänt utan tränaren Gian Piero Gasperini. Det är inte bara det att Atalanta kanske spelar Serie A:s mest attraktiva anfallsfotboll.
Lagets 73 mål är bäst av alla i serien. De har flest bollberöringar i motståndarens straffområde som en följd av viljan att attackera och Gasperinis intensiva presspel med hela laget. Men minst lika imponerande är den mentala förmågan som tränaren inpräntat hos sina spelare.
Atalanta har sannerligen ställts på svåra prov när det gällt som mest under våren. För exakt en månad sedan avfyrade laget ofattbara 47 skott hemma mot Empoli utan att göra mål. Läge att deppa efter att motståndarnas Dragowski gjort en rekordbra målvaktsinsats?
Icke för detta lag. En vecka senare var rollerna omvända på San Paolo när ett dominant Napoli bara lyckades gå till matchens sista tredjedel med en 1–0-ledning. På tio minuter vände då gästerna och vann med 2–1. Dags för baksmälla i cupsemireturen mot Fiorentina tre dagar senare?
Där i Bergamo fick La Viola en drömstart med mål efter två minuter men i slutändan tog Atalanta en komfortabel 2–1-seger och en biljett till finalen. En uppvärmning av stor betydelse till den skedde för tio dagar sedan när Lazio och Atalanta möttes på Olimpico i ligan.
Återigen tog motståndarna en tidig ledning, ännu en gång hade Atalanta kraften att vända. 1–3 slutade matchen som fick Lazios Champions League-drömmar att gå i kras och ge laget en nervig magkänsla inför cupfinalen på hemmaplan.
![Gasp]()
Med två omgångar kvar av Serie A är La Dea tre poäng före närmast jagande Milan och Roma på den fjärde och sista Champions League-platsen. Fyra poäng räcker i de avslutande matcherna borta mot Juventus och ”hemma” på Mapei Stadium mot Sassuolo (!).
Atalanta bygger nämligen om tre läktare etappvis för att få se den nyrenoverade Gewiss Arena stå klar 2021. Arbetet med klackläktaren Curva Nord inleddes för två veckor sedan för att bli klart i slutet av september. Så stort är självförtroendet hos Antonio Percassi och de andra att de tar risken att spela hemma på bortaplan mitt under brinnande CL-jakt. En känsla som kanske smittat av sig från Gasperini.
”Jag förväntade mig inte att vinna borta mot Napoli och Lazio men Gasperini sa att det skulle bli vinster och jag litar på honom fullständigt. Jag är stolt över att folk säger att vi spelar den bästa fotbollen i Italien”.
”Vi är lyckliga över att han är vår tränare. Gasperini kan stanna här för evigt, det har jag sagt flera gånger”, säger Antonio Percassi.
61-årige Gian Piero Gasperini har ett annat förhållningsätt där han vet att endast resultaten räknas i fotboll.
”Jag vill bara säga en sak: det viktigaste är att Percassi stannar livet ut i Atalanta, inte jag”, sa tränaren i Gazzetta dello Sport inför cupsemifinalen.
Fabio Capello drog nyligen en liknelse mellan Gasperinis lag och Ajax i sättet som båda frekvent utmanar motståndaren i en-mot-en-situationer över hela planen. En liknande parallell går att dras i klubbarnas ungdomsverksamhet. I både Ajax och Atalanta vet man att A-lagets stjärnor kommer ersättas av nya sådana från den egna akademin.
Nu står Atalanta inför klubbens största vecka någonsin. Cupfinal mot ett revanschsuget Lazio och i helgen väntar säsongens svåraste bortamatch på Juventus Stadium. Laget kommer inte kompromissa med prioriteringar enligt lagets bästa målskytt.
”Vi går för båda målen. Vi siktar mot allt vi kan få och det är så vi måste fortsätta. Det finns ingen medelväg”, sa Duván Zapata efter vinsten mot Lazio.
Och varför inte? En efterlängtad titel och ett gigantiskt slutkliv mot Champions League på samma vecka är fullt rimligt för ett lag av Atalantas kaliber. Vid detta laget vet alla om att de är precis så här bra.
Twitter: @ErikHadzic