Cristiano Ronaldo charmade en gång Sir Alex Ferguson i Sporting, erövrade sedan England och Europa med Manchester United, och slog sig in bland fotbollssportens allra främsta i Real Madrid. Han förde lilla Portugal till landslagets första mästerskapstitel för fem år sedan. Vad kommer en minnas från 36-åringens tid i Juventus egentligen?
I Madrid snittade portugisen över ett mål per match och kom inte långt borta från det i Juve heller, med 101 mål på 134 matcher. I Turin blev han en renodlad centerforward, och i den rollen gjorde han det förstås bättre än nästan alla andra. Med två scudetti, två Coppa Italia och en skytteligaseger förra säsongen har Ronaldo under tre år sett till att Serie A fått ett uppsving internationellt.
Men bakom de fortsatt makalösa siffrorna och titlarna döljer sig frågor – utifrån den enormt höga kravbilden – som behöver besvaras för att nå den stora bilden av Ronaldo.
Har Ronaldo lyckats med det kan värvades för?
Nej. I Juventus-tröjan finns det inte många klassiska ögonblick i Champions League, utöver hattricket mot Atlético Madrid under Ronaldos första säsong i klubben som fullbordade en åttondelsvändning, och nog var CR:s största stund i klubben innan de överraskande föll mot Ajax i kvartsfinalen. Säsongen efter åkte Juve ur åttondelsfinalen på ett än mer remarkabelt sätt mot Lyon, innan det nya årets åttondelsförnedring mot FC Porto.
Med Champions League-finalerna 2015 och 2017 i åtanke var värvningens sportsliga mening med att Ronaldo skulle leverera på arenan som är hans – Champions League – och se till att Juve bröt CL-torkan. Rent krasst så var Juventus inte ens nära de här tre åren.
Har Juventus blivit ett bättre lag med Ronaldo?
Nej. När Ronaldo anlände till klubben sommaren 2018 hade Juve genomgått en intensiv titelstrid mot Napoli men ändå skakat av sig rivalen en bit innan mållinjen. Efter att Maurizio Sarri lämnat konkurrenten samma sommar blev avståndet ännu större till tvåan Napoli nästa säsong, och Juve vann tämligen bekvämt även under den upphackade coronasäsongen 2019/20. Men sporadiska scudettoattacker från Lazio, Atalanta och Inter visade både att avståndet neråt krympt och att Juve blivit ett sämre lag. Den misstanken bekräftades å det grövsta den gångna säsongen, när Juventus kom fyra i Serie och säkrade en Champions League-plats med minsta möjliga marginal.
Här är Ronaldos ansvar mindre då anfallaren bland annat fått olika tränare under varje säsong i vitsvart. Men den automatiska reaktionen bland medspelare blir i många fall att de lägger över större ansvar på superstjärnan i laget. Den felbalansen har tydligast visat sig i förhållandet med det andra anfallsesset Paulo Dybala – ett partnerskap som bara fungerade enligt förväntningarna under andra halvan av 19/20-säsongen egentligen. Utan Ronaldos mål förra säsongen hade Juve förmodligen inte gått till Champions League, men sett till hans bidrag till kollektivet var den hans sämsta säsong i klubben.
Ett ovärdigt slut
Inte någon gång under den senaste tiden har Cristiano Ronaldo tydligt sagt att han kommer stanna i Juventus. Missnöjet under året har ökat i takt med att Juventus glidit längre och längre ifrån Europas allra främsta lag, och de farhågorna för en flytt accentuerades när den nygamle tränaren Max Allegri placerade Ronaldo på bänken i Serie A-premiären mot Udinese i söndags. Ett halvtimmeslångt inhopp i 2-2-matchen blev det sista som sågs av Ronaldo i Juvetröjan. Oavsett vad en tycker om hans eftermäle så är det ett ovärdigt slut för honom i klubben.
Men känslan är att Ronaldo-karusellen kostat mer än vad den smakat. Miljarden som Juventus la i övergångssumman och de 300 miljoner kronor Ronaldo haft i årslön lämnade stora hål i budgeten. Efter covid räknar Juventus att gå med över tre miljarder kronor i förlust.
De har ingen superstjärna kvar längre, men kan bygga vidare från förra årets misslyckande med ungdomlig kraft i Fede Chiesa och Dejan Kuluseviski, och Dybala som självklar frontman offensivt. Juventus tackar Cristiano Ronaldo för underhållningen, och Serie A ser ytterligare en stor spelare lämna ligan.