Threads: Keven.Bader
Stora starka Bayern München. Ett klassiskt talesätt. De senaste månaderna har dock scenerna utanför planen målat upp en bild som får folk att skratta åt Bayern i stället för att imponeras.
KATASTROFAL START
Man kan inte påstå att Tuchel och Bayern Münchens resa ihop började särskilt bra. Först och främst var ju hela Tyskland och fotbollsvärlden under chock när Julian Nagelsmann fick kicken trots möjligheten på en trippel. Därefter blev det direkt uttåg ur både tyska cupen och Champions League för Tuchels nya manskap. Det var enbart tack vare Dortmunds nerver som FCB kunde kalla sig mästare för elfte året i rad. Utöver det fick även den före detta ledningen sparken – de två personerna (Kahn och Brazzo) som hade värvat Tuchel. När de var borta var även Tuchels garantier borta gällande värvningar och försäljningar. Jakten på Harry Kane drog ut på tiden, klubben släppte båda högerbackarna Benjamin Pavard (till Inter) och Josip Stanisic (lån till Bayer Leverkusen), men samtidigt värvades ingen ersättare.
Frustrationen blev extremt påtaglig hos både Tuchel och Bayern Münchens ledning. Tuchel menade på att han inte hade en trupp som var stark nog för att uppnå klubbens mål och ledningen menade på att han bör vara mer kreativ med den befintliga truppen och att det visst går att utmana på samtliga fronter. Denna meningsskiljaktighet blev starten på ett ansträngt förhållande.
Sedan började transfercirkusen…Tuchel fick inte det han hade lovats av den gamla ledningen, samtidigt som han gick ut offentligt och sa att hans trupp inte är bra nog. Detta uttalande gjorde FCB-ledningen extremt irriterad. Tuchel bokstavligen demonterade spelare såsom Joshua Kimmich och Leon Goretzka och menade på att de inte kunde uppfylla hans krav på respektive position. Detta skapade av förklarliga skäl en oharmonisk miljö i Bayern-lägret, och ledde i slutändan till överenskommelsen att Bayern och Tuchel ska gå skilda vägar i sommar. Ett beslut som de flesta har ansett var det rätta, då känslan har varit att samtliga parter inte har mått bra i denna konstellation.
SOM EN LIVESHOW
Förr kunde storklubbar, framför allt Bayern München, jobba i det tysta och nyheter om nya spelare eller tränare kunde komma från klarblå himmel. Idag lever vi i en helt annan värld. Bayern Münchens tränarjakt har blivit ett praktexempel på hur vi få se en improvisationsteater LIVE. Det spännande med just denna sorts teater är att man alltid får vara på tårna, det oväntade kan alltid hända. När det kommer till FCB:s sökande efter en ny tränare har det dock gått så långt att det nästan gör ont att se på.
FÖRNEDRANDE
Alla dessa nej har verkligen ställt till det för Bayern München. En situation som klubben aldrig har befunnit sig i. Helt ofattbart. Bayern är i dagsläget ett stående skämt. På sociala medier kan man läsa kommentarer som:
”Bayern München får lägga ner verksamheten då de inte hittar någon tränare…”
Bayern Münchens grundfundament skakas verkligen nu. Det är en sak att kritiseras för spel eller resultat, men detta är löjeväckande.
KRÖNINGEN
- Xabi Alonso tackade nej för att stanna kvar i Bayer Leverkusen.
- Julian Nagelsmann tackade nej för att fortsätta sin resa i det tyska landslaget.
- Ralf Rangnick tackade nej för att fortsätta sitt äventyr i Österrikes herrlandslag.
- Oliver Glasner tackade nej för att fortsätta i Crystal Palace.
Och slutligen har vi tagit varvet runt. Under veckan pekade det mesta på att Tuchel skulle bli sin egen ersättare. Tränaren som ledningen alltså sa tack och hej till för bara några månader sedan. Den sportsligt ansvarige Eberl, som inte var en del av klubben när ledningen tog beslutet kring hans exit, har försökt övertyga Tuchel om att stanna. Båda dessa herrar har kommit bra överens och frågan är om hela denna tränarsoppa inte hade behövt hända om Eberl hade varit en del av Bayern tidigare.
Eberl klev in i FCB i början av mars, bara ett par veckor efter Tuchels exit blev offentlig. Innan Eberl kom hade Tuchel ingen riktig ”partner” i FCB-lägret, men han fick det i Eberl som såg på situationen med nyktrare ögon än andra i klubben. Samtidigt fick Eberl den otacksamma uppgiften att börja leta efter en ersättare till Tuchel, vilket alltså visat sig vara enklare sagt än gjort.
Enligt uppgifter till Süddeutsche Zeitung gjorde Eberl och sportchefen Christoph Freund enorma ansträngningar för att behålla Thomas Tuchel i klubben, men de saknade stöd från ledningen. Tuchel avvisade Bayerns erbjudande på onsdagskvällen. På torsdagen försökte klubben ytterligare en gång, men det övertygade honom inte. Eberl och Freund hade lovat Tuchel ett nytt 3-årskontrakt, men det återspeglades inte i de konkreta papper som presenterades för honom på onsdagen. Tuchel fick intrycket av att de stora cheferna skickade Eberl och Freund för att förhandla med honom, samtidigt som de inte gav dem mandat nog för att lunna lyckas.
Eberl och Freund var inte inblandade i beslutet att skilja sig från Tuchel i februari. Klubbens högsta höns, som var den tog beslutet, hade dock svårt att erkänna sitt misstag i efterhand. Förvaltningsrådet var för att fortsätta med Tuchel endast i ett år, men det ville inte Tuchel.
![]()
Ovissheten har aldrig varit starkare i München. Allt detta ståhej hjälper inte heller Bayerns trupplanering – spelare i den nuvarande truppen lär ha tröttnat rejält vid det här laget, och de spelare som Bayern vill värva kommer nog tänka efter ett varv extra.
En sak kan vi i alla fall vara säkra på och det är att Bayern München har lyckats med konststycket att förnedra sig inför hela fotbollsvärlden på ett sätt som klubben aldrig har upplevt tidigare. Och ett misstag leder inte sällan till flera. Kedjereaktionen som startade med Kahn och Brazzos intåg i Bayerns ledning, som sedan ledde till Nagelsmanns spektakulära uttåg och därefter dagens situation, överträffar många, om inte de flesta, manus från Hollywood.
PS: Enligt uppgifter till SportBild ska Bayern München ha frågat Benficas tränare, Roger Schmidt, efter Tuchels nej. Svaret där ska även ha varit ett välbekant sådant, nämligen: ”Nein.”