Threads: Keven
Nu kan man bokstavligen räkna ner timmarna innan sommarens stora fotbollsfest ska börja. Personligen har jag väntat på detta sedan dagen det blev officiellt att Tyskland skulle vara värdnation för EM 2024. Som tysk är jag väldigt lyckligt lottad att detta är mitt andra stora mästerskap i hemlandet under min livstid (2006 VM), något som inte många får uppleva. VM 2006 är en modern klassiker för det tyska folket. Det var ett mästerskap som gav så mycket kärlek och glädje. Speciellt till ett Tyskland som vid det laget inte riktigt hade hittat sig själv ännu och vars historia hade gjort det svårt för invånarna att vara stolta över sitt land. I samband med mästerskapet 06’ uppstod en eufori i landet, och det väcktes både ett hopp inför framtiden och en stolthet över att vara värdnation. Allt detta har kristalliserats ner i begreppet ”Sommermärchen 2006” (Sommarsagan 2006) – en saga som enade flera generationer och lyfte en hel nation.
Nu hoppas det tyska folket på en liknande upplevelse, speciellt i tider som dessa när förödelse och skräck pryder förstasidorna. Starka vindar blåser om att bygga murar och dela upp människor – vilket är raka motsatsen till vad det stundande mästerskapet bör göra. Sommarens EM-fest ska ena och visa på styrkan i att vara tillsammans, oavsett nationalitet, tro eller annat. Sport har i allmänhet, och fotboll i synnerhet, en magisk kraft i att sammanföra människor från alla världens hörn och skapa nya fina band.
RESAN
Den tyska herrfotbollen har varit med om en extremt turbulent resa. Ni som har läst min blogg de senaste åren är väl medvetna om att det tyvärr inte har varit särskilt positiva inlägg när det kommer till det sportsliga. Efter alla dessa mästerskapsfiaskon trodde många i början av detta år att EM 2024 skulle bli ännu en i samlingen, men oj vilken vändning vi har varit med om de senaste månaderna.
Julian Nagelsmann har verkligen återinfört hopp och tro runt det tyska landslaget. Han har också rört om i spelartruppen och gett den ny energi och passion, vilket har saknats de senaste åren.
Det finns fortfarande mycket utrymme kvar för förbättringar, men laget är i det stora hela på en helt annan plats än för bara sex månader sedan.
TRUPPEN
*En ändring har gjorts – Aleksander Pavlovic kan tyvärr inte följa med på grund av en infektion. I stället följer Emre Can med till EM.
Julian Nagelsmann har tagit ut en väldigt välbalanserad EM-trupp. Den ursprungliga tanken var att målvakten, Alexander Nübel, skulle vara med som MV nummer fyra. Nübel, som har en magisk säsong bakom sig i Stuttgart, fick dock i sista stund inte följa med då Nagelsmann hade ändrat sig kring prioriteringen. Egentligen ville JN ha med fyra målvakter för att avlasta Neuer och hålla en hög träningsnivå för utespelarna med att ha så många toppmålvakter med. Men så blev inte fallet då det finns lite orosmoln kring Leroy Sanés och Jamal Musialas fysiska status. I dagsläget ser det bra ut för de offensiva pjäserna, men historiken talar sitt tydliga språk – skador lurar i vassen.
Kikar vi på truppen i stort så är det en fin blandning mellan rutinerade spelare såsom Toni Kroos, Thomas Müller och Ilkay Gündogan och sedan några unga och hungriga spelare som Florian Wirtz, Jamal Musiala och Maximilian Beier.
Nagelsmanns har varit väldigt tydligt med vad varje spelare har för roll i laget, vilket förenklar jobbet under mästerskapets gång. Det kan lätt bli så att spelare förväntar sig vissa saker (speltid etc.), men sen blir det inte som de hade tänkt sig då kommunikationen inte har varit tillräckligt tydlig. Detta kan leda till både frustration och splittringar i truppen.
Det finns i övrigt två givna ämnen som berör truppen, vilka jag har uttalat mig om tidigare:
FRÅGETECKNET
Ett frågetecken som har uppkommit under den senaste tiden är den vid namn ”Ilkay Gündogan”. Tysklands kapten har enligt mig en otacksam roll som inte riktigt fungerar så bra i det tänkta systemet. Rent teoretiskt ser det bra ut – Gündogan ska agera som en länk mellan det offensiva och det defensiva. En trygg punkt där bollen är säker och kan fördelas till de andra offensiva kreatörerna som i sin tur står för de avgörande poängen.
![]()
I verkligheten har det dock inte alltid blivit så. I stället har Gündogan i mina ögon blivit lite av en stoppkloss. Antingen har han stått fel eller så har han dragit ner tempot alldeles för mycket när han väl har bollen. Ett alternativ hade ju varit att starta med trion Sané, Musiala och Wirtz bakom Havertz, så att Musiala kliver in i banan och tar Gündogans position, och Sané hoppar in i startelvan och utgår från högerkanten som han så ofta gör i Bayern München. Detta hade varit en väldigt tydlig och stark trio, men skulle betyda att Nagelsmann bänkar sin kapten, vilket inte är optimalt (Kimmich är vice och Müller är nummer tre). Man vill ju allt som oftast spela med sin första kapten.
Hittar Gündogan rätt i systemet kan det nuvarande upplägget absolut fungera bra, men i dagsläget känns det tveksamt. Jag kan tänka mig att Nagelsmann ser många fördelarna med nuvarande startelva – bland annat att han kan byta in Sané eller annan offensiv spelare för att ändra systemet. Sané får också i sin tur inte samma belastning på sig, vilket är viktigt med tanke på hans skadehistorik. Det finns helt enkelt många aspekter att ta hänsyn till, men detta lär bli något som jag kommer hålla ett extra öga på.
(ICKE)DEBATTEN
I vårens CL-semi fick vi bevittna när Manuel Neuer stod för ett par mindre bra aktioner, vilket i sin tur ledde fram till Bayern Münchens uttåg ur Champions League. Självfallet ligger inte skulden bara på Neuer, men Tysklands nummer 1 stod för tydliga misstag.
I det sista testet inför EM (träningsmatch mot Grekland) gjorde Neuer återigen en tydlig tabbe som ledde fram till Greklands ledningsmål. Matchen slutade ändå med en tysk seger (2:1), men debatten kring Neuers plats i startevlan blossade återigen upp i media.
Nagelsmann har trots detta varit väldigt tydligt var han står:
Och även medspelare stöttar Neuer:
Det är tydligt att Nagelsmann inte ser någon debatt, men däremot hör man folket diskutera Neuers vara eller icke vara. Det finns en ringhörna som säger att Ter Stegen borde stå, vilket han också tydligt har sagt att han vill göra:
Sedan finns det en ringhörna som står med Neuer och menar på att han fortfarande har det som krävsför att vara Tysklands självklara nummer 1. Det är såklart ett lyxproblem för Tyskland att ha två målvakter i världsklass, men jag är”Team Neuer”. Jag ser Neuers misstag och förstår argumenten till varför Ter Stegen är en rättmätig målvakt för Tyskland. Men jag tycker trots detta att Neuers toppar är högre än Ter Stegens och dessutom är Neuers blotta närvaro så mycket större och starkare än någon annan aktiv målvakt.
Detta lär bli Neuers sista stora mästerskap, och jag anser att han har det i sig att kunna bära ansvaret som Tysklands ”Nummer 1” på sina axlar en sista gång. Vissa menar på att de tavlor han har bjudit på har gått under hans hud, men det är enligt mig nonsens. Neuer har visat under alla dessa år vilken obegripligt mentalt stark spelare han är. Speciellt med tanke på hans comeback efter skidolyckan. Det var en skada som enligt många läkare hade betytt slutet för många karriärer, men Neuer hade ett tydligt mål och det var att komma tillbaka till den absoluta toppen igen. Den nu 38 årige tysken har alltså stått för en sanslös resa, och de av er som vill veta mer om Neuers återkomst kan se på dokumentären här:
FÖRHOPPNINGARNA
Det spritter i mina fingrar när jag skrivet detta blogginlägg. EM 2024 i Tyskland har verkligen alla förutsättningar att bli ytterligare en ”Sommermärchen” som kommer att stanna i människornas minnen resten av deras liv.