Efter en första halvlek där David Moberg Karlsson skickat in 1-0 till IFK Norrköping kom Malmö FF ut till spel efter pausen på ett sätt som påminde om insatserna mot Hammarby och Elfsborg. Man körde över motståndet.
När huvuddomaren Glenn Nyberg till slut blåste för slutsignalen på Östgötaporten stod MFF som segrare i matchen med 3-1 och dessutom som slutsegrare i allsvenskan 2017. Det så viktiga 20:e guldet för föreningen från Malmö.
Ingen sensation direkt, för styrkeförhållandet i Sveriges högsta serie är sådant att SM-guldet är Malmös att förlora när spelet drar i gång på våren. Under större delen av säsongen har man haft åtminstone en hand på Lennart Johanssons pokal.
Smällen mot AFC i Eskilstuna följt av hemmakrysset mot Blåvitt som var nere på tio man och en förlust mot Örebro borta påminde Malmö FF-spelarna och ledarna om att man trots allt är mänskliga och att man måste ta i för att vinna.
Vilket Hammarby och Elfsborg fick känna av på Swedbank Stadion och de två hemmamatcherna slutade med 4-0 och 6-0 och det kunde ha blivit mer. MFF var retat i de matcherna och det var samma effekt när man bärgade guldet i andra halvlek i Norrköping.
För det var ingen tvekan om att Norrköping-spelarna gjorde allt för att ta tre poäng och försöka nå Europa-kval, och en av ingredienserna var att man skulle störa MFF-spelarna, inte minst fysiskt och genom att stå upp mot dem i både snack och tacklingar. Något man lyckades med för det var irriterat på planen.
En misstänkt men utebliven straff när Oscar Lewicki blev manglad i slutet av första halvlek ledde till hårda ord mellan tränarna Magnus Pehrsson och Jens Gustafsson i spelargången. Vilket fick MFF-tränaren att på engelska (!) lova att hans lag skulle döda Gustafssons lag.
Kan inte ge MP annat än rätt i det. MFF dödade verkligen Norrköping och betydelsen av det hela gick att se på MFF-tränarens reaktion i riktning mot Peking-bänken efter Carlos Strandbergs 1-1. Den triumfen i Pehrssons blick skvallrade om betydelsen för honom.
Givetvis är det förståeligt om andra klubbars fans är oroade av att MFF nu tagit fyra av de fem senaste SM-gulden och fem av de senaste åtta. Dominansen är ett hot mot bilden av den jämna allsvenskan men det går knappast att ge upp för de andra klubbarna. Man får väl försöka lära sig av MFF.
Känslan är att Östersund närmat sig Malmö FF och kanske kan man få en ytterligare skjutas av pengarna från Europa League, även om man säkert tappar spelare. AIK, Djurgården och Hammarby lider kanske av många derbyn, men visst har man resurser som gör att man borde kunna ge MFF en match.
Det värsta för konkurrenterna är att Malmö inte bara är ekonomiskt starkast och kan värva spelare från en helt annan hylla, man är dessutom överlägset på att fostra egna talanger. Ta bara att fem spelare i kvällens startelva är MFF-fostrade och även två på bänken.
När allsvenskan drog i gång i våras hade man elva spelare i en trupp på 24 som är fostrade i MFF och även om man släppt Pawel Cibicki och Pa Konate så är det fortsatt ett bra flöde av talanger. Det måste fler klubbar kunna spetsa, även om det är ett jobb som är på lång sikt.
MFF är dessutom skickligt att få ex-spelare som Markus Rosenberg, Rasmus Bengtsson och Behrang Safari att återvända från långvariga utlandssejourer och spela mer för MFF. Det är också ett tålmodigt jobb att hålla de kontakterna vid liv och i rätt läge erbjuda något attraktivt.
I en tid av framgångar är det lätt att glömma bort att MFF i februari 2011 redovisade en förlust på 33 miljoner kronor. Det är knappast så att man hela tiden badat i pengar. Lägg till att efter SM-guldet 2013 var bärgat i Borås så försvann tränaren, sportchefen, vd:n, lagkaptenen och en rad tongivande spelare.
Då satsade man på Daniel Andersson som sportchef och han fick in Åge Hareide som tränare och Markus Rosenberg som återvändare. Dessutom klev Niclas Carlnén in som vd när Per Nilsson lämnade över det jobbet. Det var rätt få som trodde på Rosenberg och Hareide hade varit svajig i HIF.
Resten är historia när klubben försvarade SM-guldet och gick till Champions League och lyckades förvalta det på ett framgångsrikt sätt. Daniel Andersson satte inte foten fel många gånger de första åren och det ledde både till framgångar och en stark ekonomi som gav kraft att köpa loss arenan.
Det arbetet gör att MFF skördar ännu ett nytt SM-guld. Nej, det har inte varit någon förkrossande överlägsenhet. Snarare många uddamålssegrar och dessutom inte sällan efter sena mål. Det räckte till ett 20:e SM-guld och en andra stjärna på tröjan, men man har naggat rejält på kapitalet med nyförvärv och förlängda kontrakt.
Dessutom var Europa-spelet en besvikelse med tidigt respass mot Vardar. Klubbens målsättning är att det knappast bara ska bli SM-guld 2018 utan även gruppspel i Europa, och då måste man höja sig. Till den nivån är det en bra bit, och då krävs fler halvlekar som den andra mot Norrköping.