Svenska Fotbollförbundet har under hela 2017 låtit landslaget för kvinnor spela ett EM-slutspel och VM-kvalmatcher utan att ha något avtal. Det gällande avtalet mellan parterna gick ut i december 2016, men spelarna har ställt upp och representerat landslaget ändå.
Har länge tyckt att de svenska spelarna varit alldeles för timida och försiktiga gentemot förbundet. De har suttit fast i en tacksamhetsskuld och inte utmanat ett förbund som gärna har kampanjer om mångfald och jämlikhet och inte gör tillräckligt mycket i verkligheten.
Nu gör dem det och det är rätt. Jag vet att jag kommer att få mejl av denna karaktären i mejlboxen efter det här inlägget, för motståndet är kompakt och då främst från män.
Förstår inte riktigt varför damerna ska ha lika mycket pengar som herrlandslaget. Jag är för lika lön osv för män och kvinnor. Om det är på en arbetsplats där det är blandat kvinnor och män. Nu spelar ju männen för sig och kvinnorna för sig. Herrfotboll drar ju in mer pengar, fler folk som går på matcherna och därmed större intäkter. Damernas matcher är det inte lika många på och anledningen till det är väl att det inte är lika intressant att kolla på. En ufc match mellan två killar drar väl mer publik än en match mellan två tjejer, right? Om herrlandslaget och damlandslaget hade spelat i ett mixat lag, 50-50 uppdelning så hade jag förespråkat lika lön självklart. Men nu är det inte så, varför kan inte damerna va självkritiska och inse att deras matcher inte är så intressanta, det är inte samma tempo osv. Man får vad man betalar för, de kan ju inte komma och kräva att de ska ha lika mycket som männen.
För mig är det andra krav på ett förbund som gärna svänger sig med att man är en demokratisk folkrörelse än på ett företag. Det innebär att man måste omfördela en del av resurserna även på kvinnor som inte drar in lika mycket. Det görs redan, men man behöver göra mer.
Därför är det rätt av Caroline Seger o Co att ta striden. För SvFF måste steppa upp och göra mer både i Sverige och internationellt där både Fifa och Uefa behandlar damfotbollen styvmoderligt. Det är dags att utmana förbundet för att få Håkan Sjöstrand och Karl-Erik Nilsson att göra mer.
Skrev nedan i en krönika för några månader sen:
Danmarks landslagsstjärnor gjorde succé i sommarens EM vilket höjt profilen för laget. Något som de danska spelarna vill ska synas även i avtalet som man har med det danska fotbollsförbundet. Men den erbjudna höjningen var otillräcklig.
Då gick landslaget ut i strejk och DBU fick ställa in en utsåld träningsmatch mot Holland. Dessutom var det in i det längsta oklart om Pernille Harder och de andra stjärnorna skulle spela VM-kvalet mot Ungern, men man sköt upp konflikten till efter den matchen.
Beundrar modet hos de danska spelarna som gör som de amerikanska damstjärnor i både hockey och fotboll gjort på senare år. Tänk att det kapitalistiska USA ska lära ut värdet av facklig kamp och att det inte funkar att bara sitta tysta i ett hörn. Gillar än mer att de danska herrarna erbjöd att dela med sig av sina pengar.
USA är knappast känt för starka fackföreningar, strejkhot och en öppen kamp för bättre förutsättningar. Ändå är det i landet som ofta hyllar kapitalismen som idrottskvinnor som slåss för rättigheter kan finna inspiration.
Även om USA givetvis har en facklig historia är i dag endast tio procent av landets arbetsföra medlemmar i en fackförening och trenden pekar bara neråt. I Sverige är närmare 70 procent medlemmar i facket.
Men det senaste året så har amerikanska stjärnor i fotbolls- och hockeylandslagen inte fastnat i en tacksamhetsskuld utan istället ställt tydliga krav på sina förbund. Man har pekat på vad man genererar och även tagit stöd av lagstiftning mot diskriminering. Man har krävt rättvisa.
Stjärnorna har använt sig av allt från strejkhot till stämningar till hjälp från politiker till hot om bojkott av exempelvis hemma-VM i hockey. Naturligtvis har man tagit en hel del stryk, inte minst i sociala medier, men i slutändan fick man till historiska avtal.
Även i Sverige har avtalet mellan spelarna och förbundet löpt ut och man är fortfarande en bra bit ifrån varandra. Hoppas att Caroline Seger och de svenska spelarna vågar stå på sig för att få till ett bättre avtal som dessutom signalerar jämlikhet.
En stor och demokratisk folkrörelse som den svenska ska givetvis visa vägen genom att jämna ut förhållandena mellan herrar och damer. Nej, det är inte så att de drar in lika mycket, inte ens nära, men SvFF bör visa att man vill gå i den riktningen.
Under de år jag bevakat landslaget i fotboll för kvinnor har svenska spelare varit försiktiga och rätt fega och aldrig vågat kliva fram. I USA och numera i Danmark går det att hämta inspiration. Där vågar man slåss för sina rättigheter och är inte bara nöjda med vad herrarna i toppen delar ut.
Dessutom vore det bra om de svenska herrarna precis som sina danska motsvarigheter visade vägen på ett sätt som inte gjorts tidigare i Sverige. Antingen kan man avstå ersättning eller åtminstone gå ut och öppet stötta damerna i kampen för att få en bättre ersättning.
Historiskt har svenska herrspelare haft mindre betalt än sina kollegor runt om i Europa och visat sig solidariska med SvFF. Bland annat har de danska spelarna haft betydligt större ersättning för landslagsspel. I dag är det få som är beroende av pengarna som kommer från SvFF och då kan man hjälpa damlandslaget.
Förstår inte att SvFF inte gjort som handbollsförbundet sedan en lång tid tillbaka. Att ge lika stora bonusar för medaljer. Inte för att det går att räkna hem ekonomiskt utan för att det är rätt för en folkrörelse.