Sverige kryssade mot ett rätt svagt Estland i årets första landskamp och bara sett till Kalle Holmbergs målchanser så borde han ensam vunnit mot estländarna. Nu såg IFK Norrköpings anfallare i alla fall till att ordna ett snyggt mål och därmed också 1-1 efter ett vasst inhopp där han med flyt gjort fyra mål.
Efter matchen var Janne Andersson nöjd med prestationen men konstaterade ärligt att om det varit en tävlingsmatch och det slutat 1-1 så hade han brutit samman. För så många möjligheter hade Sverige att avgöra på Zaed Sports City Stadium, och det var en match man borde vunnit.
I januari är det alltid svårt att värdera motståndet och tempot var inte alltid det högsta för att vara snäll. Men det är svårt att inte bli smittad av inställningen hos spelarna som förbundskaptenen tagit med sig till Abu Dhabi för en dryg vecka med träningar, teoripass och två matcher.
Det borde vara en självklarhet, men har absolut inte varit det tidigare. Det är bara några år sedan det var tydligt att en del spelare struntat helt i att förbereda sig för att åka i väg på januariturné. Deras fokus hade varit på något annat och då hade man också svårt att ta sig längre.
För Janne Andersson är detta en signal om att det finns många fler som vill in i hans landslag. Genomgående för de spelare man pratar med är att de är imponerade av tydligheten i spelidén. Att varje spelare vet vad som förväntas av den i den roll man har på planen, och det gick att se under matchen.
Nej, alla passningar och inlägg satt inte. Nej, inte heller klaffade alltid löpningarna. Nej, det var inte utan misstag. Samtidigt var det i perioder ett spel som man inte alltid får se på januariturnéer med kombinationer, kvickt passningsspel och skapade möjligheter. Det var något som gav mer hopp.
Även om Sverige hade svårt att skapa skarpa chanser i den första halvleken så funkade spelet ganska okej med tanke på att man gjorde första matchen för året. Underläget en bit in i andra halvlek innebar att landslaget skruvade upp tempot och gjorde en del skiften vilket gav ett mål och en rad chanser.
Och det var flera spelare som imponerade. Jiloan Hamad fyllde Emil Forsberg-rollen och gjorde det på ett strålande vis och skapade både målchanser och tog avslut. Han är i sina bästa stunder en fantastisk spelare. Om det räcker till det riktiga landslaget? Om han fortsatt håller en jämn och hög nivå så finns möjligheten att få Janne Andersson att fundera på honom som alternativ.
Gillade verkligen Joel Andersson som vänsterback. Han hade bra koll försvarsmässigt men var en verklig kraft offensivt. Även Robert Gojani visade varför flera klubbar i allsvenskan jagar honom. Pontus Dahlberg har gjort en raketkarriär och den fortsatte med A-landslaget, och det är förståeligt att klubbar ute i Europa vill ha 19-åringen.
Ken Sema har ännu inte fått starta en landskamp men hans inhopp var starkt. Nästan som om han kunde göra vad han ville och det var som om han bara skar rakt igenom ett samlat Estland. En urkraft som var intressant som anfallare när Sverige satte mer tryck på motståndarna och är högaktuell för det riktiga landslaget.
Självklart fanns det spelare som kommer att vara besvikna när de ser tillbaka på matchen. De fick inte till det till hundra procent av olika anledningar. Och deras chanser ökar inte direkt på kort sikt, för sådan är konkurrensen, och det smärtar naturligtvis när det kan dröja innan man får starta en ny landskamp, om ens någonsin.
Men totalt sett ökar utbudet av spelare som kan vara aktuella. Vilket gör Janne Anderssons jobb lite svårare. Inte så att Marcus Berg som satt på läktaren och kollade in landslaget behöver undra om sin plats. Stommen i VM lär bli densamma som under VM-kvalet men framöver finns det fler alternativ.
Spelarna som är på plats i Abu Dhabi verkar alla ha varit beredda att ge allt för att få vara med i landslaget, även om det inkräktat på semestern, och det är ett gott tecken. Ju större konkurrens det blir om platserna ju bättre är det för svensk fotboll.