Örebäcksvallen var stängd för publik när landslaget körde på ett andra pass i Båstad under tisdagen. En del spelsekvenser men där det inte gick att läsa ut något lag, men där man enligt scouten Lasse Jacobsen gnuggade på hur man ska ta sig an Sydkoreas anfallsspel.
Det var definitivt upp ett snäpp i intensitet jämfört med under måndagen, även om man fick kliva av tidigare än planerat då den skånska värmen satte stopp. Efter det hade spelarna bråttom därifrån: endast ledare i mixed zone och det väntade en ledig eftermiddag.
Planerna fick dock ändras när dopingtestare utsända av Fifa väntade på spelarhotellet. För en del tog det nästan hela eftermiddagen att lösa både urinprov och blodprov. Kanske inte så konstigt att det blev lite irriterat med tanke på ledigheten, men en del av verkligheten.
Ändå slående hur olika fotbollen ser på dopingtester. Rätt få spelare har ett tvång att anmäla var de är, som individuella idrottare har på sig, och ta bara att Kalle Johnson inte blivit testad en enda gång under två års spel i franska Ligue 1. Häromåret togs det inte några tester i spanska La Liga.
Fotbollen har ett annat sätt att närma sig dopingtester, vilket kan vara en förklaring till rätt få dopingfall inom fotbollen. Även om det givetvis inte går att slå fast att så är fallet, men just bristen på tester gör att det är svårt att slå fast att fotbollen inte har den här problematiken.
Varför det är så? Helt enkelt därför att Wada (World Anti Doping Agency) och Fifa och Uefa inte alltid kommit överens. Bland annat anser Fifa och Uefa att det är skillnad på individuella idrottare som tränar på egen hand och fotbollsspelare som tränar med en klubb x gånger när det handlar om att rapportera var man befinner sig.
I grunden handlar det väl om makt och där har inte Fifa och Uefa velat släppa tillräckligt mycket av den och därmed riskera att tappa kontrollen över fotbollen. Man kan misstänka att pengar spelar en roll. Häromveckan friade dock Fifa Rysslands landslag i fotboll från misstankar, och då med medhåll från Wada.
***
Fotbollskanalen on Tour från taket vid tennisstadion:
***
Ingen träning med landslaget under onsdagen. Spelare och ledare åker i väg på så kallad “team building” och det enda VM-truppen bjuder på är ett fototillfälle.
***
Kalle Johnsson verkade rätt inställd på att Robin Olsen skulle få stå två träningsmatcher.
***
Ett makalöst väder i Båstad.
***
Även om VM-truppen drar på utflykt under onsdagen är det ett välplanerat presschema för oss i mediakåren. Det finns möjlighet att tala med både spelare och ledare i både lugnare sammanhang och i mixed zone.
***
Glad att Mexiko-spionen Tom Prahl förlåtit mig för att jag välte ut en kopp kaffe när jag gjorde en podd med honom vintern 2016. För övrigt värd att lyssna på. Den förre MFF-tränaren Prahl var även nyfiken på min bok om allsvenskan och värvningen av Afonso Alves, men betonade att han inte var involverad i affären.
***
På söndag kväll visar SVT:s dokumentären om Zlatan Ibrahimovic som Leo Razzak och Nils Andersson gjort. Den heter Zlatan – för Sverige i tiden och kommer garanterat att gå varm på SVT Play och presenteras på följande vis:
“Zlatan ser tillbaka på sin osannolika resa från grusplanen i Rosengård till att nu bli avbildad som staty i skimrande brons. En resa som kantas av historiska mål, vinster och pokaler i världsfotbollens toppskikt men som lika mycket handlar om att ta sin plats i det svenska samhället. Att gå sin egen väg och bejaka det som är annorlunda, en känsla av utanförskap och motstånd som Zlatan lyckats vända till en drivkraft genom livet.”
Bakgrunden till filmen hänger ihop med Svenska Fotbollförbundets beslut att resa en staty över Zlatan vid Friends Arena. Något Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand presenterade vid Fotbollsgalan 2016, i samband med att Zlatan fick Guldbollen.
Under våren 2017 kontaktade SvFF flera tv-kanaler för att höra om intresset för en dokumentär om Zlatan som B-Reel skulle göra efter Zlatan och förbundets initiativ. Det blev SVT som nappade på att visa filmen och vara delaktigt i framtagandet, och tanken var att den skulle premiärvisas när statyn restes.
För precis som det står i första raden av presentationen av filmen, så handlar det om resan från Rosengård till att bli staty. Enligt planerna skulle statyn ha rests utanför Friends Arena i november 2017, men det blev inget. Man skyllde på att den vägde för mycket och det var svårt att placera den.
Tystnaden har därefter varit rätt rejäl fram till att nya sajten fotbollSTHLM nyligen avslöjade att statyn istället kunde flyttas till Malmö. För att nu antingen resas utanför Stadion eller i Rosengård. Långt i från vad Zlatan själv trodde i november 2016: “Det känns helt overkligt, killen från Rosengård får sin egen staty i Sveriges huvudstad”
Vad är det då som hänt? Jo, för det första hade Håkan Sjöstrand o Co inte förankrat beslutet. Ta bara att de ansvariga för arenadriften då inte hade en aning om att 2,7 meter Zlatan skulle placeras utanför nationalarenan, utan hörde det från scenen på Fotbollsgalan.
Man kan flika in att SvFF inte är majoritetsägare till arenan. Arenabolaget och SvFF fick direkt problem med AIK, vars ledning och fans reagerade över att Zlatan, som förknippas med Malmö FF, skulle stå utanför deras arena. Lägg till att SvFF inte hade koll på vilka bolag som ägde vilken mark utanför Friends Arena.
Sedan insåg man att om statyn skulle resas behövdes det en rejäl sockel. Man var helt enkelt rädd för eventuell vandalism. Lägg till att man ville förankra den i marken och det rejält. Till slut fanns bara en tänkbar yta, där det fanns en pelare under marken, och det var exakt där AIK ofta har event inför hemmamatcherna…
Under tiden fick Lagadère lämna driften av Friends Arena och in kom istället Stockholm Live, tidigare känt som Stockholm Globe Arenas, och det Anschutz-ägda bolaget insåg problematiken med att stöta sig med en av de viktigaste hyresgästerna i form av AIK. SvFF fick helt enkelt allt svårare att leva upp till löftet från scen.
Faktum är att Zlatan-statyn till och med förvarades på Friends Arena ett tag när SvFF trodde att den skulle kunna resas som planerat, men när motståndet mot projektet växte så flyttade man statyn till en hemlig förvaring. För ingen vet riktigt hur det kommer att sluta.
Så sent som i april var konstnären Peter Linde som gjort den 7,5 ton tunga statyn kritisk till SvFF när han var med i Aftonbladets morgon-tv. Han hade inte hört av förbundet efter att man sköt upp resandet av den och SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand har mest svarat svävande om att det handlar om att huvudpersonen ska vara på plats.
Varför kan man inte bara erkänna att det blev fel? Påminner om när SvFF gav Anders Svensson en bil (som blev en leasingbil i tre år) och inte hade tänkt på följderna eller att Therese Sjögran inte blivit uppmärksammad. Även om det delvis var en annan ledning då, så är det ett snabbt beslut av ett gäng herrar som körs igenom…
Däremot kan alla sluta sig till att statyn inte kommer att resas vid Friends Arena. Sedan återstår att se var den hamnar. Viktigt att poängtera att huvudpersonen givetvis är utan skuld och det är knappast hans fel att SvFF for i väg för långt när man ville hylla tidernas största svenska spelare.
I väntan på en lösning på var man ställer 2,7 meter bronsstaty så kommer dokumentären om Zlatan i SVT. Hörde av en person som sett delar av den att det är en bra dokumentärfilm med fina intervjuer med Zlatan. Och den blir i alla fall spännande att se även utan att statyn är rest.