Saudiarabien var sanslöst svagt när man föll mot Ryssland i VM-premiären. Kunde blivit mer än 5-0 och själv gick jag bort mig i VM-tipset direkt. VM:s två lägst rankade lag gjorde upp på Luzjniki-stadion och det var spel mot ett mål. Ändå tror jag ryssarna får svårt att avancera.
Egypten och Uruguay är bättre landslag och matchen dem emellan blir en indikation på vilket lag som vinner gruppen. Uruguay borde ta hem A-gruppen och sedan hänger Egyptens insats mycket på Mohamed Salah som påstås vara spelklar efter skadan i Champions League-finalen.
Följde dock inte matchen till hundra procent då alla tv-apparater på hotellet i Gelendzjik plötsligt bara visade myrornas krig efter halva första halvlek. Därmed blev det en ryckig start och matchen kom inte tillbaka förrän en bit in i andra halvlek.
***
Krönikan inför VM-premiären och om ett mästerskap som aldrig blir som det första man upplevde på allvar. Världen är både enklare och vackrare när man är elva år och följer VM i Argentina 1978, men att fördelen med VM i Ryssland är att vi pratar mycket om läget i landet.
***
Robbie Williams gjorde avtryck i tv-rutan.
***
Lasse Richts orddribblande om att Lasse Jacobsson bara bevakade Sydkorea och inte spionerade var ju lite tramsigt. Bättre att sträcka upp handen och säga som det är, att vi vill vinna och tar till en del tricks precis som andra nationer.
***
Vad är det Janne Andersson brukar säga? Då är då och nu är nu. Det stämmer väl in på skillnaden i hur sportjournalister bevakar mästerskap och hur de lever under mästerskap. Utan att jag för den skull dömer någon eller värderar vad som är bra eller dåligt. kan bara konstatera att det då skiljer sig från nu.
Ta bara att det är ett oerhört tränande nu för tiden som inte var fullt lika vanligt förr. Det fanns en resebyrå ute i landet som brukade ordna reseförslag till sportjournalister när jag kom in i branschen i slutet av 1990-talet. Då ville journalister gärna ha boende nära ett fylligt nattliv, sedan svängde det till ett krav på gym på hotellet.
Delvis speglar det något hälsosammare livet att produktionskraven förändrats. Det går helt enkelt inte att gå ut på ett sätt som de gjorde förr i tiden. Vilket inte betyder att dagens journalister aldrig går ut under ett mästerskap, men det är mycket ovanligare och när nästan alla gör tv är det mycket svårare.
Jag tänkte på det när jag i morse gick till gymmet och jag definitivt inte var först på plats. Förr i tiden hade en del av journalisterna kommit hem vid samma tid. Innan alla fick mobiltelefoner var man inte nåbar och chefen kunde inte lika lätt ana vilket skick man var i. Det gick helt enkelt att komma undan på ett annat sätt.
Genom åren har man hört skrönorna om hur den yngste lämnade artiklar till många av de andra tidningarna när de mer rutinerade gick på krogen och krökade. Berättelserna om VM-kvalet på Malta på 70-talet när någon hjulade naken genom hotellkorridoren och tre reportrar satt i fyllecell vid avspark finns ju.
Även på 1980-talet kunde man fira. Under EM 2000 åkte jag och Johan Esk bil med en äldre reporter som berättade om hur han och en av eterbranschens större äss firat en triumf med en förbundsledare. De tog limousin till ett ställe med lättklädda damer och drack skumpa. Räkningen tog förbundet, men det skrevs upp som telefoni…
Eller när det gick hett till inför en avgörande VM-kvalmatch på bortaplan i ett gammalt östland. En av de utsända och mer profilerade fick rejält med stryk av någon dörrvakt kvällen före match. Då hette det att tidningarnas utsända skulle skriva om händelsen om personen inte kom till matchen, vilket han klarade.
Något som troligen inte hade funkat i Twitters, Instagrams och bloggandets tidevarv. Då kan saker och ting snabbt och lätt hamna på en plattform i bildform och sedan finns ingen återvändo när det handlar om spridning. Kanske har även konkurrensen vässats så att man inte tar en liknande hänsyn.
Men framför allt är det arbetsinsatserna som ändrats. I början när jag var ny som journalist och jobbade för Göteborgs-Posten så lämnade jag exempelvis två, tre artiklar om dagen under mitt första mästerskap, under VM i Frankrike 1998. Men det var inte tal om produktion till internet eller livesändningar eller sociala medier.
Tidningssidorna var begränsade och det fanns en deadline. Man hade tid på sig att besöka träningar, presskonferenser och sedan kanske käka lunch och ta det lugnt någon timme. Därefter kunde man stämma av med hemmaredaktionen om vad man skulle lämna och till vilken tid. I efterhand insåg man inte hur bra man hade det.
I dag är det helt andra krav på leveranser oavsett om du jobbar med tv, radio eller på en tidning. Inte nog med att allt flyter ihop, vi på tv skriver (även SVT har skrivande reporter på plats i Ryssland) och tidningarnas utsända gör tv. Det är ett krav på att kunna lämna direkt och på många olika plattformar, och sedan vara beredd att jobba i princip all vaken tid.
Visst, det görs en hel del dåligt i dag när kvantiteten går ut över kvaliteten och dessutom gör snabbheten att en del sakers livslängd är extremt kort, men paradoxalt nog görs det också mycket bra journalistik från mästerskap. Gillar själv att läsa Simon Bank, exempelvis men han är inte ensam, och jag vet att jag som mediekonsument hade älskat att vara 17 år och fotbollsgalen i dag.
***
Premiärlagen Ryssland och Saudiarabien tvingades ut på plan för att höra Vladmir Putins tal inför avspark. Heja!
***
Säger ändå en del om VM-anspänningen när förbundskapten Janne Andersson reagerar på en oskyldig artikel i Sportbladet om att han fått sviten på det svenska spelarhotellet. Uppgifterna kom ju från landslagets chef Lasse Richt när vi alla vandrade runt på hotellet.
Förbundskaptenen brukar inte bry sig om vad som skrivs eller sägs utan är lugn. Att då landslagets ledning måste påpeka för tidningen att man minsann använder den stora sviten till mycket annat. Men herregud, Andersson har knappast gjort sig känd som annat än prestigelös och mest på jakt efter en korv med bröd.
Får väl skylla på det på VM-nerverna. I det här läget med avsparken några dagar bort kan små grejer bli stora. Det mediala pådraget är stort och något måste man skriva och berätta om, och då är det väl inte så konstigt om man skildrar boendet som förbundet inte ens vill avslöja priset på.
***
Värmen kan bli ett problem i Sveriges premiärmatch på måndag. Prognosen talar för 25-26 plusgrader när det är avspark 15:00. Orkar Sverige pressa som man vill mitt på dagen? Knappast. Dessutom har man spelare som Albin Ekdal och Ola Toivonen med dåligt med speltid i benen.
Vi har inte kunnat se något från de svenska träningarna men det finns ingen anledning att tro att Janne Andersson ändrar på startelvan. Utan förbundskaptenen lär ge startelvan från Peru-matchen chansen.
***
Trion på hedersläktaren i samband med VM-premiären skojar man inte bort: Fifa-basen Gianni Infantino satt mitt emellan Rysslands president Vladimir Putin och Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman.
***
Sverige kallar till pressträff fredag med Sydkorea-spionen Lasse Jacobsson, landslagets chef Lasse Richt och kocken Mats Broström. Spelarna har ledigt från träning under fredagen och har bland annat möjlighet att åka ut med lyxhotellets båt men även en del andra aktiviteter.
Skälet till att landslagets ledning stramar åt tillgången på spelare rejält handlar om att man anser att man varit öppna under veckorna i Stockholm och Båstad. Nu är det VM som gäller och därför blir det endast två eller tre spelare lördag och förbundskapten Janne Andersson och Andreas Granqvist på söndag.
***
Ironin i att Nike inte har några problem att Saudiarabien spelar i sportföretagets kläder, men Iran får nobben. Gäller att vara polare med USA…