MOSKVA. Mario Mandzukic såg inte ut att kunna ta många steg till, men när läget kom fanns kraft nog att skjuta Kroatien till en historisk VM-final. Detta landslag är något extra och det är inte svårt att förtjusas.
VM-semifinalen stod och vägde under förlängningen. Straffar hägrade vid det slutet av den andra förlängningskvarten när England inte fick undan bollen. Ivan Perisic kastade sig in i en nickduell och fick fram bollen till Mario Mandzukic som vaknade till liv och såg till att trycka in 2-1 till Kroatien.
Efter målet stormade Mandzukic ut mot den kroatiska klacken bakom Jordan Pickfords mål och efter lagkamrater, avbytare och en hel del andra som alla kastade sig ovanpå anfallaren. Att han ens överlevde det. Han såg att ut att vara slut redan mot Ryssland, men när tillfället bjöds så var han hänsynslös och slog in segermålet.
Även om det återstod över tio minuter och domaren Cuneyt Cakir lade till några blev det aldrig något tryck mot Kroatiens mål. Engelsmännen tappade då en skadad Kieran Trippier och med tanke på att Gareth Southgate gjort fyra byten var man plötsligt en man mindre och orkade inte lyfta sig.
Istället såg man galet glada kroatiska spelare som efter slutsignalen kastade sig och surfade på gräset nedanför sin röd-vit-rutiga klack som tagit över den mäktiga Luzjniki-stadion mer och mer i takt med att matchen svängde. När det var över och Kroatien var klart för sin första VM-final så hade de engelska fansen tystnat.
Tänk, en semifinal som börjat så magiskt för England. Där Kieran Trippier skruvade in 1-0 på en vacker frispark efter fem minuters spel sedan kroaternas lagkapten Luka Modric tagit en onödig frispark när han drog ner Lingard. Efter det följde en hel del engelska farligheter och Harry Maguire nickade utanför, Raheem Sterling rann igenom och Harry Kane hade en dubbelchans.
Av det haussade kroatiska mittfältet med Rakitic och Modric såg man inte mycket utan England var i kontroll. Sterling var ett konstant hot och bakåt släppte man inte till särskilt mycket av vare sig utrymme eller chanser. Är det något engelsmännen kan gräma sig över i efterhand så är det att den kontrollen inte gav mer än 1-0 efter halva matchen.
Istället var det kroaterna som oförtrutet körde på efter pausen och det började ge resultat i form av tryck. England tog helt enkelt slut i andra halvlek. Förvisso blev det bara ett kroatiskt mål när Perisic var hänsynslös och fick en fot framför Kyler Walkers huvud – och visst går det att diskutera hög spark där – men Cakir dömde mål och det var kvitterat med drygt 20 minuter kvar av matchen.
Kvitteringen träffade England illa för att tala boxningsspråk. Gareth Southgate försökte skaka liv i sitt manskap och ut åkte Raheem Sterling och in kom Marcus Rashford. Det följde fler byten men inget hjälpte för nu hade det utvecklat sig till en match som böljade fram och tillbaka men där England svajade mest.
Visst, man hade en hörna och nick av John Stones räddades på mållinjen men det small å andra sidan i Pickfords stolpe när Perisic sköt i bra läge. Det var betydligt mer lägen framför Englands mål och känslan var att det endast var en tidsfråga, även om förlängningen gav ett lugnare tempo i matchen.
I slutändan kom avgörandet när Perisic och Mandzukic tog vara på något som egentligen inte var en chans, men det var också där skillnaden mellan lagen visade sig. För även om England gjort ett fint VM så fanns det en annan ärrad hänsynslöshet i motståndet denna kväll och det är sådant spelare får av många matcher och stora matcher.
Det visade sig på allvar när det fanns en stunds tvekan hos Trippier att gå upp i nickduellen med Perisic och plötsligt hade Mandzukic bollen och satte 2-1 i bortre burgaveln. Helt utan chans för Jordan Pickford och efter det var England ett slaget lag. De hade haft en VM-final inom räckhåll, men kunde inte hålla fast när en elakare och hårdare motståndare ville mer.
Att Kroatien med drygt fyra miljoner invånare och med ett fotbollsförbund som ständigt är indraget i kontroverser är i VM-final är helt osannolikt. Det går rakt emot alla andra förbunds fina planer, fylliga strategier och tal om långsiktighet att ett landslag som byter förbundskapten mitt i en samling – mellan två matcher – nio månader senare spelar VM-final.
Nu gör Kroatien det på söndag och på andra sidan väntar Frankrike och med tanke på vad Modric, Perisic, Rakitic, Mandzukic och de andra gjort under veckorna i Ryssland går det inte att räkna bort dem. Samtidigt har de tre förlängningar i benen och en vilodag mindre än motståndet.
Eller så är det bara en illusion att de är så slitna? Inför matchen hette det att högerbacken Vrsaljko var borta, men när det väl var dags match så stod han där och bjöd sedan både på assisten till 1-1 och räddningen på Stones nick. Och när läget kom fanns kraften att göra något, vilket Mandzukic visade tydligt när han skickade landet till den första VM-finalen.
***
Lite udda att alla matcher på Luzjniki-stadion har dragit 78 011 åskådare.
***
Domagoj Vida fick onekligen höra vad den ryska publiken ansåg om hans utspel om “ära till Ukraina” efter segern mot Ryssland i kvartsfinalen. Buandet när den kroatiske backen hade bollen var högljutt. Han kanske ska ligga lågt med att gå på stan under de sista VM-dagarna.
***
Det mediala trycket på England-Kroatien var av den digniteten att Fifa inte ens upprättade en väntelista för de journalister som blivit utan biljetter.
***
Mot St Petersburg och lördagens bronsmatch mellan Belgien och England. Därefter blir det ett sista Moskva-besök för VM-finalen innan det är dags att återvända till Sverige och VM-äventyret är över.