Kanske var det världens tårar som regnade över finalarenan när Frankrike blev krönt som världsmästare? Hällregnet tog aldrig slut och alla håller väl på en så kallad underhund. Och Deschamps landslag har knappast charmat annat än de egna fansen som här fick se Frankrike vinna VM-guld efter 4-2 mot Kroatien.
Om nu Griezmann, Pogba, Mbappé och de andra ens skulle bry sig om omvärldens reaktioner så kan de alltid plocka fram medaljerna och kolla på målen och prisutdelningen där kapten Hugo Lloris höjer pokalen. Även om en del vill tala om fotboll som en konstform och att det ska vara vackert så handlar det i grunden om att vinna, och det gjorde fransmännen.
Det är slående hur utskällt landslaget är och har varit. En fransk journalist som jag hade kontakt med skrev att han nu förstod hur brassarna kände efter VM-guldet 1994 som inte vanns med tillräckligt av “o jogo bonito” – det vackra spelet. Att det inte alls är samma känsla att vinna en VM-titel på ett fulare sätt, men för mig är det imponerade att gå genom VM utan att förlora en enda match.
Frankrike kryssade mot Danmark då det räckte för att vinna gruppen och därefter har man vunnit resten. Man har gjort vad som krävs för att vinna och vem vill inte byta plats med fransmännen efter det här? Tänk att landa i Paris under måndagen och åka kortege längs Champs Elysee inför miljoner fransmän.
Nej, det har inte sprakat som en del finsmakare önskar men för Deschamps o Co handlar det om att ta hem pokalen. Det är den första på 18 år för det franska landslaget som fått många negativa rubriker genom åren. Inte sedan EM-titeln 2000 har det blivit något guld, om än en VM-final och ett silver under VM 2006 i Tyskland men då Zinedine Zidane förstörde kvällen med en skallning.
Självklart måste man hylla spelarna och det är gott om äss i laget, från Varane, Umtiti, och Hernandez där bak via Kanté och Pogba fram till Mbappé och Griezmann. Ändå är detta mest en triumf för Didier Deschamps som tog över landslaget i svallvågorna efter VM 2010 och EM 2012 där det varit skandaler.
Under den tidigare lagkaptenen som hissat både VM- och EM-pokalen för Frankrike som spelare så började man om och den resan man gjort är imponerande. För även om man genom åren haft talangerna och producerat en rad stora spelare har les bleus betydligt oftare fallit på eget grepp än vunnit några stora titlar.
EM-titeln på hemmaplan 1984 och VM-bronsen 1958 och 1986 var det bästa innan Deschamps var med och bärgade en dubbel 1998 och 2000. Då landslaget inte bara var en enhet på planen utan även enade Frankrike som nation, i varje fall över en sommar. Nu har Deschamps i varje fall sett till att en enhet finns på plan – och att den ser till att vinna.
Det är även talande för VM 2018 att det är ett LAG som vinner. Under veckorna i Ryssland har vi sett Lionel Messi, Cristiano Ronaldo och Neymar få vända hem på ett tidigare stadium än tänkt och lagen gått starkt. Visst har fransmännen stjärnor precis som Kroatien har Luka Modric men det är mer av två landsLAG än det är stjärnor som gör det.
Som alltid i stora finaler gjorde det ont att se Kroatiens spelare säcka ihop vid slutsignalen. Återigen hade de gjort en stark match och bland annat kvitterat kvickt efter att Antoine Griezmanns billiga frispark fick hjälp av Mandzukics huvud att hitta in bakom Subasic till 1-0 till Frankrike.
Men den härlige Perisic såg till att det blev 1-1 när han var iskall och klinisk efter en rörig situation framför det franska målet. Jublet på arenan efter det målet gjorde två saker tydliga: det var betydligt fler kroater på läktarplats och de neutrala åskådarna höll på Kroatien.
Sedan blev det straff och det efter att VAR-rummet kallat på domaren Nestor Pitanas uppmärksamhet. Den argentinske domaren bedömde till slut att bollen som tagit på Perisic hand var straff och det är ett beslut som domaren lär få leva med kritik för. Även om kritiken delvis vänder sig mot VAR som gav honom möjlighet att granska situationen.
Kroatiens förbundskapten Zlatko Dalic var kritisk till straffen och menade att det inte ska dömas så i en VM-final, men hade inga problem att säga att det inte förminskade Frankrikes seger. “Vi hade kanske lite otur, men i våra tidigare fem, sex matcher hade vi kanske lite tur.”
Griezmann var säker från straffpunkten och skickade in 2-1. Något som inte satte ner kraften på de kroatiska attackerna och de fortsatte på bägge sidor om pausen. Men det blev en matchbild som gynnade Frankrike som då och då hotade med framför allt Mbappé och Griezmann.
I slutändan var det tonåringen Mbappé som sköt in sig i historieböckerna på ytterligare ett sätt. Med sitt distinkta distansskott till 4-1 blev han den andra tonåring efter Pelé att göra mål i en VM-final och det är rimligt att tro att den franske ynglingens liv aldrig blir sig likt igen efter veckorna i Ryssland.
Redan innan det hade den ifrågasatte Paul tagit vara på ett läge som dök upp och skickade in 4-1. VM-finalen var på många sätt avgjord efter två mål på sex minuter även om en slarvig Hugo Lloris bjöd Mandzukic på 2-4 genom slarv så blev det aldrig någon match igen. Frankrike kontrollerade de sista 20 minuterna som man kontrollerat sig genom VM.
De två sista franska målen firades inte bara av de franska spelarna på planen utan även avbytare kom springande från alla håll för att kasta sig i högen och fira. “Un pour tous, tous pour un!” En för alla, alla för en som det brukade låta när D’Artagnan och de tre musketörerna tog strid tillsammans.
Didier Deschamps har skapat ett lag som gör saker för varandra istället för att fokusera på sig själva. I en tid när de största stjärnorna i hans landslag är enorma på den internationella fotbollshimlen så är det en rejäl bedrift av den franske förbundskaptenen.
***
Avsparkstiden 18:00 för VM-finalen i Moskva var ovanligt tidig. Det handlade om att man ville få in en tid som funkar i Kina och Japan och därmed blev det avspark 23:00 Peking-tid och midnatt Tokyo-tid jämfört med Brasilien-VM då matchen gick mitt i natt, men man fångade även in ett vaket Nordamerika med en förmiddagsmatch.
Just Kina har blivit allt viktigare för Fifa som välkomnat en rad företag som sponsorer efter mutskandalen. Yoghurt-jätten Mengniu, mobiltillverkaren Vivo, vitvarujätten Hisense, elscootern Yadea och bolagskonglomeratet Dalian Wanda är några av dem som nu är tunga finansiärer av VM och Fifa.
***
Pratar om min bok Allsvenskan enligt Lundh i Kiviks kapell, fredag 20 juli 17:00. Mer info här om man vill lyssna.
***
Varför står det flygvärdinnor från Qatar Airways på podiet när VM-trofén delas ut?
***
VM-finalen bröts av fyra planstormare och i efterhand har Pussy Riot tagit på sig händelsen som bröt matchen. Under över fyra veckor har Vladimir Putins VM avlöpt utan några politiska störningar eller kontroverser och snarare blivit ett mästerskap som gett honom och hans regim i princip endast positiva rubriker.
Men när världens ögon riktades mot Moskva och Luzjniki-stadion så var det några som förstörde festen. Säkerheten som var uppskruvad brast. Förstår givetvis att många blir arga och tycker att planstormare är som planstormare och att det borde stoppas och fördömas.
Samtidigt kan jag köpa inslag av civil olydnad mot en regim som den ryska. Tyvärr är ibland civil olydnad enda vägen och det finns det många exempel av i historien. Köper givetvis alla som tycker annorlunda, och det är det sköna med att bo i Sverige: det är okej att ha olika åsikter.
***
Regnvädret som vräkte in över det franska VM-firandet var monsunartat. Spelarna slapp i varje fall kasta Didier Deschamps i dsuchen.
***
Även VM-finalen drog exakt 78 011 åskådare till Luzjniki-stadion. Precis som de tidigare matcherna under VM-slutspelet. Känns lite konstigt…
***
Ett avslutat VM innebär att en del arenor får svårt att överleva. I Sotji fanns exempelvis inget lag men där har en av Vladimir Putins vänner, affärsmannenBoris Rotenberg, övertalats att köpa och flytta dit ett lag. Han köpte Dinamo St Petersburg som låg i division 2 och när den nya säsongen går i gång är det FK Sotji.
Ytterligare fyra av de tolv VM-arenorna saknar lag i den ryska högstadivision och bara kostnaden att hålla arenorna i skick är hög, talas om upp emot 100 miljoner kronor om året. Det blir en kamp om man ska undvika att få några “vita elefanter” – som överblivna och obrukbara arenor brukar kallas efter vita elefanter som ansågs heliga i Sydostasien men var dyra att hålla.