Landslaget åker till Qatar under onsdagen för den klassiska vinterturnén. Inte sällan har lägret och matcherna blivit både utskällda och ifrågasatta, men betydelsen av turnén ökar snarare än tvärtom.
Förbundskapten Janne Andersson och en del av ledarna är redan på plats i Doha för att förbereda tio dagars läger med matcher mot Finland och Island. Först under fredagen ska alla spelare vara på plats för att kunna börja träna på det lilla emiratets mäktiga idrottsanläggning, Aspire.
Valet att åka till Qatar går givetvis att ifrågasätta, vilket jag skrev om när truppen presenterades. Även i Finland är diskussionen i gång och där skriver Hufvudstadsbladet Jonas von Wendt att det finska Bollspelsförbundet inte kunde tacka nej till erbjudandet om att åka på läger i Qatar, det var så förmånligt.
Svenska Fotbollförbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand hävdar att det inte är pengar som styr när man valde lägret i Qatar framför att ordna något på egen hand på Kanarieöarna. Jag utgår från att de som tror på SvFF:s högste tjänsteman även tror på tomten och att Elvis lever. Givetvis ser Qatar en möjlighet att locka till sig en VM-kvartsfinalist för läger och bjuder på en del.
Jonas von Wendt ger för övrigt Sverige en smäll i sin krönika: “Svenskarna ser ju sig ofta som moralens självutnämnda väktare men samma folk har, vid sidan om allt gott landet också gjort, fastnat med fingrarna i syltburken oftare än det finns polkagrisar i Gränna. Precis som de flesta andra.”
Sportsligt lär det vara fina förutsättningar i Qatar med svensk sommar, välskötta planer och så har man flugit in både Finland och Island som motstånd. Lägg till att även Estland är på plats för att spela träningsmatcher. Qatar, då? Nej, hemmalandslaget spelar Asiatiska mästerskapen i Förenade Arabemiraten.
Redan innan Janne Andersson samlat spelarna till den första träningen kom några återbud. Först gjorde Johan Larsson klart för Guingamp och sedan valde både Kerim Mrabti och Kristoffer Olsson att stanna i Sverige i avvaktan på en ny möjlig klubbadress. Återstår att se om det kommer fler “nej tack”?
Fullt förståeligt att Mrbati och Olsson inte satsar på landslaget i det här läget. Bägge har dessutom upplevt på nära håll hur snett det kan gå på en januariturné. Mrbati missade hela säsongen 2016 efter en skada i en match och även Olsson blev skadad på första träningen 2015 och var borta i tre månader.
Samtidigt är det ingen tvekan om att den snabbaste vägen till Janne Anderssons landslag går via vinterturnén. Det må vara tjatigt men det är där man lär sig allt som följer med i landslaget. Från spelidé till ledarna och ledstjärnorna. kan låta förbannat tråkigt, men var nog en faktor bakom VM-framgångarna.
Om man kollar speltid och använda spelare under Anderssons dryga två och halvt år som förbundskapten och tar avstamp i hans första trupp är Samuel Armenteros en av få som kommit in och fått speltid i en tävlingsmatch utan att ha gått den långa vägen. Det är helt enkelt så att Andersson gärna lär känna en spelare.
Armenteros fick dessutom debutera i en träningsmatch mot Norge, men den typen av matcher börjar försvinna. Under Anderssons år som förbundskapten har han kunnat testa spelare – räknar bort vinterturnén här – mot Ungern i november 2016, mot Portugal i mars 2017, mot Norge i juni 2017, mot Chile och Rumänien i mars 2018 samt mot Österrike i september 2018 och mot Slovakien i oktober 2018.
Visst, det var två träningsmatcher inför VM 2018 också men då var truppen satt och knappast några tester av nya spelare. Utan det blir färre och färre möjligheter för spelare att visa upp sig och samtidigt för förbundskaptener att prova nya spelare och lära känna dem.
Under 2000-talet har antalet träningsmatcher för landslag minskat och minskat. Förr spelade man exempelvis alltid en träningsmatch i februari och en i augusti, men trycket från klubbar har gjort att Fifa tagit bort dem ur matchkalendern. I dag finns fyra perioder under den internationella säsongen (mars, september, oktober och november) då man får ta ut spelare.
Dessutom finns perioden i början av juni och under sommaren då man kan spela kvalmatcher, träningsmatcher och även delta i mästerskap som VM och EM. Parallellt med Fifa:s minskande av träningsmatcher har Uefa lanserat Nations League som drog i gång i höstas för att landslag ska spela mer tävlingsmatcher och färre träningsmatcher.
Under 2019 går Janne Anderssons landslag in i ett EM-kval över tio matcher som drar i gång i slutet av mars och är klart i november. Sverige lottades i samma grupp som Norge, Spanien, Rumänien, Malta och Färöarna och det väntar matcher hemma och borta. Det finns då exakt noll öppningar för träningsmatcher.
Om Sverige når EM 2020 via kvalspelet så finns det möjligheter att spela två träningsmatcher i mars 2020. Om däremot kvalspelet blir misslyckat så har Sverige chansen att nå EM ändå, via playoff i mars 2020, men då blir det som sagt inga träningsmatcher förrän uppvärmningen inför EM.
Så det är möjligt att en del kan fortsätta att både ifrågasätta vinterturnén och undra om matchernas kvalitet och om det ger något. Samtidigt är det ingen tvekan om att vikten av turnén ökat när möjligheterna att kolla in spelare minskat, och att Janne Andersson och spelarna givetvis vill ha möjligheterna.
Det är ett tydligt tecken att Alexander Isak och Viktor Gyökeres både visat intresse att lämna lunken i Dortmund och Brighton för att träna och spela med landslaget under tio dagar. Visst, de är långt från A-laget i Bundesliga och Premier League, men kommer i varje fall närmare A-landslaget.