Lennart Johansson har gått bort. Även om han blev 89 år och har gått tuffa ronder mot både stroke, cancer och sorgen efter frun Lola är det svårt att föreställa sig en landskamp, ett årsmöte, ett mästerskap, en stor final eller Fotbollsgalan utan att han är på plats. Han kommer att vara saknad och hade alltid ett vänligt ord eller en nyfiken fråga.
På många sätt var han svensk fotboll. Och han var också en gigant på fler sätt än de flesta spelare. Lennart Johanssons storhet visar sig bland annat i att det nu på morgonen kom ett mejl från Fifa-presidenten Gianni Infantino som hyllade svensken och där schweizaren uttryckte tacksamhet för hans insatser som Uefa-president och berömde allt från humanismen till ledarskapet.
Gianni Infantino kom till Uefa år 2000 och fick under sju år viktig skolning i form av Lennart Johanssons ansvarstagande och moral. Om Infantino lyckats överföra det till dagens Fifa går definitivt att diskutera och det hade Johansson inga problem att göra. Vi kan väl säga att han var en aning skeptisk kring både Infantino och Uefa-basen Alexander Ceferin, men det var en nyttig skepsis som fler borde bära med sig.
Och Lennart Johansson kunde alltid ändra sig. Som med Ceferin där han som sagt var tveksam först men sedan hade en annan bild när vi sågs några månader efter Uefa-valet: “Jag var strängt emot att ta in honom sett till han är en man som inte gjort så mycket inom fotbollen. Efter att ha träffat honom i samband med kongressen inser jag att jag hade fel, Ceferin gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag hoppas att han lyckas efter bluffen Michel Platini.”
Historien om arbetargrabben från Åkeshov som tog sig till toppen av fotbollsvärlden (Uefa-president och vice-president i Fifa) med start i den egna klubben IK Hjelm via AIK (först i bandyn) och sedan Svensk Elitfotboll och Svenska Fotbollförbundet har ofta berättats. Parallellt gjorde Johansson även en civil karriär i Forbo Forshaga och där gick från springpojke till vd och styrelseordförande.
Ovan säger givetvis mycket om Lennart Johansson som kunde ta folk och var rak, tydlig, ärlig och duktig på att både göra saker och delegera. Men det säger även en hel del om ett annat Sverige och en annan värld där blågult ledarskap kunde vara eftertraktat. Det visste Johansson om och hymlade inte om att han som svensk knappast utmanade någon av de stora fotbollsländerna när han blev vald till Uefa-president 1990.
För svensk fotboll var det givetvis lyckat att Johansson tog sig in i maktens innersta rum i slutet av 1980-talet och det bidrog till att Sverige fick både herr-EM 1992 och dam-VM 1995. Det är svårt att förstå hur litet Uefa var då, innan miljarderna från Champions League och ett större EM börjat rassla in, men med tiden så började Johansson ta för sig och utmana en del av de styrande krafterna inom världsfotbollens topp.
När det gäller EM i Sverige 1992 så var det typiskt Lennart Johansson att han ärligt kunde berätta om hur han knutit kontakter med länder bakom järnridån (deras representanter hade ont om pengar och han bjöd på middag). Något som gav röster i december 1988 när Spanien fick se sig slaget och EM-slutspelet gick till Sverige. Klassiskt nätverkande.
När rubrikerna om Johanssons bortgång i dag vandrar över världen handlar det mycket om att han var Champions Leagues fader. En del storklubbar var i början av 1990-talet trötta på risken att åka ur tidigt i dåtidens Europacup och det talades en om utbrytning, men det slutade med att Johansson tände till på en idé om att skapa Champions League.
Bakgrunden var att de tyska marknadsförarna Klaus Hempel och Jürgen Lens hade kommit till Johansson med tankarna om att skapa något nytt. Johansson såg till att deras upplägg blev verklighet. Det var den svenska Uefa-basen som tog möten med Milan-ägaren Silvio Berlusconi och andra höjdare och lotsade klubbfotbollen hela vägen fram till det som är dagens miljardmaskineri.
Champions League innebar inte bara att klubbar runt om i Europa fick mer intäkter och fotbollen blev en industri på ett helt annat sätt. Det fick följder för fotbollen världen över när Europas klubbar med hjälp av intäkterna lättare kunde värva från andra världsdelar. Dessutom blev Uefa en stark maktfaktor med hjälp av miljarderna och man expanderade även EM för först herrar och nu även för damer.
Med Uefa som bas så började Lennart Johansson ta för sig även inom Fifa. Han och dåvarande Fifa-basen João Havelange hade inte samma syn på ledarskap, ekonomi eller öppenhet. När brasilianaren skulle kliva av 1998 så ville Johansson bli Fifa-president men utmanades av Sepp Blatter som länge varit Fifa:s generalsekreterare och brassens handgångne man. Det slutade med att Johansson fick stryk.
Kanske är det ett ödets ironi att den morgon som nyheten om Lennart Johanssons bortgång sprider sig är Fifa-kongressen samlad i Paris inför ett VM. För det var just i Paris inför VM 1998 som presidentvalet avgjordes på Fifa-kongressen. Där en segersäker Johansson fick se sig tydligt besegrad av Blatter som visste exakt hur det korrupta Fifa-maskineriet skulle smörjas.
För många hade något att förlora på att Johansson skulle ta över. De hade blivit av med sina sedelpressar. I efterhand har Lennart Johansson fått en upprättelse i och med att Sepp Blatter och många av de andra åkte ur fotbollens värld och en del av dem dömdes för brott. Korruptionen var äntligen blottlagd. Samtidigt var det en klen upprättelse i och med att herrarna fick sko sig på fotbollen i ytterligare 17 år efter svenskens valförlust.
Lennart Johansson förlorade till slut sin maktposition helt när han 2007 förlorade valet om Uefa-posten till Michel Platini. Det sved extra för att Johansson som 77-åring hade blivit övertalad att ställa upp i ytterligare ett val. Av bland andra Sepp Blatter som sedan stöttade Platini i slutändan, men då var det många fler som såg svensken som för gammal.
Att Platini åtta år senare åkte ur Uefa och blev avstängd från all fotboll efter en konstig miljonbetalning från Sepp Blatter gladde Johansson som verkligen inte uppskattade fransmannen. Tyvärr hann Platini riva sönder mycket av det Johansson byggt upp inom Uefa när han ville styra på klassiskt och maktfullkomligt vis.
Var Lennart Johansson ren då? Ja, det har han alltid hävdat. Och med tanke på hur många fiender Johansson skaffade sig bland dem som skodde sig så hade något kommit fram efter alla olika polisräder, maktkamper och utrensningar. Det enda som var synd var att Johansson inte drog undan skynkena tidigt 2000-tal när han vände sig till schweiziska myndigheter med både material och uppgifter. Myndigheterna gjorde inget för mutor var inget brott i Schweiz.
Bland det sista han gjorde var att dra igång en ny stiftelse. Jag var med på hans favoritkrog Ulla Winbladh i oktober 2016 när han skrev under förordnandet för Lennart Johansson Foundation. Tanken är att skapa en utbildning för idrottsledare i Johanssons anda och få in tankar om demokrati, öppenhet och fair play och ge ledarna styrka att stå emot lockelser.
Att se till att ledare inom fotbollen lär sig hur man ska organisera och driva organisationer utan att tumma på insyn och demokrati är exakt vad fotbollen behöver. Även i Sverige. Frågan är bara om det finns intresse att ändra på upplägget? Det finns både pengar och en del tunga namn kring stiftelsen och jag hoppas inte att idén dör ut utan att det blir en parallell succé till Champions League som spridit sig över världen.
Mycket handlar om en kultur som har idrottens styrande i ett grepp. Där man på olika sätt utnyttjar sina positioner och samtidigt stoppar insyn och där val och andra demokratiska processer inte fungerar. Få kan heller klättra i organisationerna utan att blir en del av kulturen på ett eller annat vis, och försöker man ändra på det blir man marginaliserad.
Lennart Johansson visste det mycket väl. Han försökte på många vis att förändra kulturen inom fotboll, men utan att lyckas. När vi snackade den där kvällen på Ulla Winbladh uttryckte han ånger över att han inte gjorde ännu mer när han var Uefa-bas och vice-president i Fifa. “Jag borde ha varit aggressivare och vi hade mycket ambitioner men det höll inte hela vägen. Jag såg mycket och gjorde för lite”.
Den förre Uefa-basen var givetvis kritisk mot delar av det gamla ledarskapet inom Fifa och Uefa men sa att Sverige inte alls varit förskonat från det här, vare sig inom fotbollsförbundet eller på klubbnivå. “Det här förekommer även hemmavid och viktiga personer som vill något annat sablas ner eller får problem att utföra sitt arbete.”
Det är så jag minns Lennart Johansson. Inte rädd för att peka på felaktigheter och alltid villig att ta en diskussion. Rakryggad och reko. Sedan kunde jag tröttna på snacket att han inte var en pamp utan bara en enkel grabb. Lyxsviter, limousiner och annat som följde med de framskjutna posterna var något han givetvis tog del av, även om han alltid förklarade det (och försvarade det) med att man förväntade sig att han skulle bo och resa så, och då gjorde han det.
I en tid när en del vänder sig mot den moderna fotbollen går det att se Johansson som den som skapade monstret, Champions League. Min upplevelse är snarare att han såg värdet i att hålla ihop klubbfotbollen och inte ge efter helt. Han letade sig fram till en kompromiss och höll snarare emot marknadskrafterna även om de har fortsatt växa och utmaningarna fortsätter att komma.
Lennart Johansson såg värdet i det lilla och fotbollens kraft på låg nivå. Det räcker att åka till en del länder i det forna öst och se hur många av dem är oerhört tacksamma gentemot Johansson. Skälet är att han såg till att en del av Uefa:s överskott gick till ländernas fotbollsförbund så att de skulle kunna bygga upp sin verksamhet snarare än att mer pengar skulle gå till de redan rika.
Det var också glädjande att han i höstas fick räcka över pokalen som bär hans namn till sitt kära AIK i Kalmar efter att man tagit hem SM-guldet. Bara hoppas att laget hedrar honom genom att ta sig hela vägen fram till Lennarts skapelse Champions League. Det hade varit ett avsked värdigt denna svensk fotbolls riktiga gigant.