Att Sverige slog Kroatien var naturligtvis hoppingivande. Men det vara snarare sättet man gjorde det på som gav framtidstro. En kontrollerad vinst som borde varit större.
Tänk om ett fullsatt Friends Arena fått uppleva det här? Äntligen en svensk seger och på vilket sätt. Det var ett imponerande disciplinerat försvarsspel kombinerat med en lekfull offensiv som skapade ett flertal lägen. Att slutresultatet stannade vid 2-1 (2-0) var vänligt mot Kroatien.
Naturligtvis kan man påpeka att kroaterna var försvagat och att från VM-finalen 2018 är det bara ett par spelare kvar i startelvan. Coronan har stoppat några från att komma till spel. Samtidigt är det ett land som år efter år lyckas vaska fram fynd som spelar i Europas bättre ligor.
Sverige var i brygga inför matchen efter en tuff landslagshöst. Blott seger i träningsmatchen mot Ryssland men annars fem förluster, varav fyra i tävlingsmatcher, många insläppta mål och endast ett gjort mål. Trots att landslaget försökt spela mer modigt och offensivt, men det har stjälpt snarare än hjälpt.
Inför Kroatien-mötet fick Dejan Kulusevski kliva upp i anfallet och samtidigt förstärkte landslaget defensiven med Sebastian Larsson på mittfältet. Två skiften som gav Sverige en balans som man saknat under Nations League. Inte sedan landslaget tog sig till EM med en stark seger i Bukarest för ett år sedan har man uppträtt likt sättet man visade under lördagen.
Det var en väl sammanhållen defensiv och där man hela tiden såg till att hjälpa varandra för att vinna dueller, sätta press på motståndarna och inte släppa till så mycket mot Luka Modric o Co. Efter att Sverige dominerat från start så kom kroaterna in i matchen mer efter 20 minuter och därefter skiftade initiativet.
Ändå var det aldrig riktigt farligt i det svenska straffområdet. Nyinsatte Marcus Danielson som kom från en halvtam insats i Köpenhamn och ett halvår i Kina satte inte många fötter fel. Han och tidigare lagkompisen Victor Nilsson Lindelöf fann varandra som om man inte varit i från varandra och Mikael Lustig och Pierre Bengtsson gjorde sitt.
Framför dem slet alla sex spelare på mittfältet och i anfallet. Det var ett tag sedan man såg landslaget uppträda så samlat, välkoordinerat och offervilligt. Det handlade om samhandling som allt som oftast klaffade väl och såg till att skära av både passningar och löpvägar. Det var rätt häftigt att se hur man stängde till.
Framåt fanns det fortfarande mod och kreativitet i en bra kombination. Ytterbackar hängde med upp och gav understöd. Mittbackar både tog med sig bollen och slog ut lagdelar med passningar. Kristoffer Olsson vände och vred och hittade fram med passningar. Albin Ekdal vann dueller och var ofta framme i straffområdet som ett alternativ.
Emil Forsberg och Dejan Kulusevski hittade varandra gång på gång. Med en lekfullhet och en fin teknik kombinerade de. Marcus Berg må som vanligt få kritik i de sociala medierna men hans uppoffrande och lite elaka spel längst fram hjälper landslaget både i anfall och försvar. Herregud, han är nyttig för detta spelsätt.
Mest fascinerande är den så utskällde Sebastian Larsson som många räknade bort från landslaget. Den inställningen han har är unik och med sin arbetsinsats så är han en viktig faktor för Sverige. Lägg till assisten till 2-0 och att han slog en frispark som borde och kunde varit 3-1 när Danielsons panna återigen styrde bollen på mål.
För oss som har sett de senaste landskamperna var detta något helt annat. Man kan undra hur Peter Wettergren och de andra ledarna hittat rätt. För det är kort mellan matcherna och nu hann man dessutom med om att förlora i Köpenhamn med ett B-landslag och knappast glänsa där. Tre dygn senare är det förvisso ett annat lag men även något helt annat än vad man såg i Zagreb och Lissabon.
Just Dejan Kulusevski visade sin förmåga att hitta rätt med avslut när han placerade in 1-0 i slutet av första halvlek. Ett stycke vackert svenskt fotbollsmål där Juventus-spelaren inte bara gjorde sitt första landslagsmål utan återigen visade sin potential. Han är häftig att se på planen. Modet. Kreativiteten. Styrkan att hålla i bollen.
När sedan Marcus Danielson skallade in 2-0 i halvlekens slutsekunder efter Sebastian Larssons precisa hörna så gick det att känna glädjen från den svenska bänken som ju även befann sig uppe på läktaren. Det gick även att ta på tron som plötsligt fanns i och kring landslaget. Vi kan!
Fotboll är en lustig sport med små marginaler. Efter en höst med mestadels förluster, en del hedersamma, och där allt från enskilda misstag och ett osynkat samspel tagit udden ur matcherna så var det här något annat. Plötsligt var det som om spelarna hittade varandra. Trodde på varandra. Och med det blev man ett annat lag.
Albin Ekdal kommer spela upp sin missade möjlighet till 3-0 några gånger i huvudet. Det är svårt att få ett skarpare läge och tyvärr också svårt att avsluta sämre. Wettergrens reaktion när han fullständigt säckade ihop i stolen var ganska talande för läget. Det var samtidigt inte det enda och det är viktigt att poängtera att det var inte den här kvällen som Nations League avgjordes.
Men en kroatisk reducering dämpade onekligen stämningen. En nick ställde Robin Olsen i målet, men först efter att bollen träffat Danielsons axel och ändrat riktning. Så typiskt missflyt. För 2-1 målet skickar antagligen Sverige ur Nations Leagues A-division, även om det är en omgång kvar att spela.
Sverige behöver prestera bättre än Kroatien i sista omgången på tisdag. Kroaterna har lättare sett till att man möter Portugal hemma och portugiserna har inget att spela för. Sveriges motståndare Frankrike har redan vunnit gruppen och har inte heller något att spela för, men det blir svårt att ta fler poäng än Kroatien som ligger före i tabellen.
Trist nog rasar Sverige antagligen ur A-divisionen av Nations League som inte bara hade gett en lättare väg till EM 2024 utan även klassmotstånd som spelarna vill ha. Samtidigt var det viktigare inför kommande VM-kval i mars och framför allt EM i sommar att visa att man kan vinna.
Det här var en kväll som gav tro på framtida triumfer. Den viktiga segern som Sverige behövde ordnade man och framför allt var det sättet som man vann på som gav en injektion av hopp. Ett landslag som satt ihop och där både unga stjärnskott och veteraner alla gjorde sitt yttersta för att vinna.