Under en söndag där Juventus förlorade mot Atalanta, Arsenal kryssade mot Fulham och Real Madrid bara fick 0-0 mot Getafe så hade stora delar av fotbollsvärlden ena ögat på Twitter eller på de internationella tidningarna. De flesta väntade på beskedet om The Super League där ovan storheter var på väg att grunda en egen turnering.
Skälet till att fokus inte bara låg på helgens matcher var att the Times i England varit först ut med uppgifter om att en superliga trots allt var på gång. De stora klubbarna i England, Italien och Spanien hade tydligen tröttnat på att Uefa inte gav dem tillräckligt med ägande i ett gemensamt bolag för framtidens Champions League.
Under söndagen kom även New York Times med en detaljerad artikel om utbrytningen. Banken JP Morgan har finansierat upplägget där 15 grundarklubbar alltid ska vara en del av The Super League och ytterligare fem ska få kvala in. Bara att vara med från start ger många miljarder till varje klubb och under dagen figurerade uppgifter om vilka klubbarna var.
Tidigare i år läckte prospektet kring The Super League ut (om det nu läckte eller placerades i olika medier går alltid att diskutera) och jag skrev en krönika om tankarna som fanns. Många tolkade prospektet som ett i raden av skrämskott som de största klubbarna i Europa alltid skjutit mot Uefa för att få mer pengar och fler garanterade platser.
Det var den svenska Uefa-basen Lennart Johansson som reformerade Europacupen och startade Champions League 1992. I ett slag gjorde han Uefa till en av de mäktigaste och även rikaste organisationerna som basade för den populäraste och finaste turneringen. I efterhand går det att konstatera att han även skapade ett monster. Ett pengamonster som bara ville ha mer och mer.
Första gången jag skrev om hotet om en superliga var i slutet på 1990-talet när jag jobbade för Göteborgs-Posten. Det handlade då precis som nu om att stora klubbar ville ha mer och säkrare pengar i form av högre del av intäkter och garanterade platser. Då hette klubbarnas organisation G14. Under åren har det alltid slutat med att Uefa gett efter.
Fram till våren 2021. Uefa-basen Alexander Ceferin drog nyligen ett streck i sanden och det väntade beslutet i mars om en omstöpning av Champions League från 2024, med fler gruppspelsmatcher och även garanterade platser för historiskt starka lag uteblev. I stället väntade beslutet tas i Schweiz måndagen 19 april efter nya förhandlingar.
I fredags tröttnade Juventus, Real Madrid, Barcelona, Manchester United, Liverpool, Arsenal, Milan, Inter, Tottenham, Chelsea, Manchester City och Atlético Madrid. De tryckte på startknappen för The Super League vars hemsida målar ut en fin framtid för alla som hakar på. Där Real Madrids president Florentino Perez, som även är president för den nya ligan, säger att det är klubbarnas ansvar att möta supportrarnas önskemål…
I pressmeddelandet som gick ut från ligan strax efter midnatt svensk tid så framgår att alla egentligen är vinnare av förändringen. Förutom att de 15 grundarklubbarna får dela på 35 miljarder kronor bara för att vara med så utlovar The Super League att generera 100 miljarder kronor som ska delas ut till fotbollen i Europa. Dessutom ska man dra i gång en liga för de bästa damlagen så fort det går. Och man ska ha hårda regler kring finansieringen. Vad finns att klaga på?
Klubbarna ska inte heller lämna sina respektive inhemska ligor. Utan superligan ska bara ersätta Champions League. Dessutom öppnar grundarna för att 5 klubbar varje år får vara med i The Super League. Exakt hur det går till är inte klart. Utöver de tolv offentliga grundarklubbarna ska det tillkomma tre och misstankarna är att de är: Paris SG, Bayern München och Borussia Dortmund även om man hittills inte vågat eller velat ansluta sig till den nya ligan.
Redan innan pressmeddelandet kom ut så gick Uefa till motangrepp. Man ska slå tillbaka och stoppa klubbarna från att spela i sina inhemska ligor samt Champions League och Europa League i höst. Det var även underskrivet av förbund och ligor i England, Italien och Spanien. Premier League gick ut med ett eget meddelande där man motsatte sig utvecklingen. Det var hårda ord. Återstår att se om de blir verklighet.
Även Fifa gick ut med ett ställningstagande men det var mer försiktigt och inte lika kategoriskt. Vad det betyder? Ja, det kan vara så att en ny superliga kan underlätta för Fifa:s nya klubblags-VM som ska generera mer intäkter till just Fifa och därmed ge organisationen makt i den konstanta kamp man har med Uefa. Ovanpå det försvagar superligan Uefa rejält. Något Fifa-basen Gianni Infantino uppskattar.
Man måste vara ärlig att säga att även om Uefa, Fifa och många klubbar hävdar att man jobbar för supportrarna och fotbollens bästa så går det att ifrågasätta. Ganska ofta gör man vad som är bäst för en själv på olika sätt. Supportrarna kommer i allra sista hand och det handlar mycket om att de oftast följer med även om de kan uttrycka sitt missnöje.
Man kan lugnt säga att pandemin är ett utmärkt tillfälle för klubbarna att dra i gång det här projektet. Utan supportrar på läktarna så kan ingen protestera eller manifestera mot att klubbarna tar det här klivet. Och frågan är vad den stora marknaden av fotbollsfans säger? Det är inte säkert att de är lika negativa som de mest passionerade supportrarna.
Den internationella fotbollen har sedan Champions Leagues grundades 1992 och den samtida utbrytarligan Premier League drog i gång blivit mer och mer kommersiell och kapitalistiskt inriktad. Något som inneburit att av de sex engelska klubbarna som nu gått med i superligan ägs endast Tottenham av engelska ägare, men Joe Lewis är skriven på Bahamas av skatteskäl.
Arsenal, Liverpool och Manchester United har amerikanska ägare. Chelsea har en rysk ägare. Manchester City ägs från Abu Dhabi. Milan (hedgefond från USA) och Inter (Kina) har också utländska ägare som bägge jagar pengar. Atlético Madrid hade ett tag kinesiska delägare men är nu spanskägt, men äger en del klubbar i andra länder. Så det är klart att fokus är någon annanstans när man tar beslut.
Det blir intressant att se hur medlemsägda Barcelona och Real Madrid manövrerar kring detta. Likadant om nu Bayern München och Borussia Dortmund ansluter sig. Även de tyska klubbarna är medlemsägda. Är detta vad medlemmarna vill? Supportrar till alla klubbarna samt sammanslutningar i Europa har alla varit tydliga i att man inte vill ha denna utveckling. Om någon lyssnar? Återstår att se.
Klubbarna har de senaste 30 åren gått från att vara lokala och i vissa fall nationella angelägenheter till att nu vara internationella varumärken med en global räckvidd. Man har miljontals supportrar i länder i Europa, Asien, Nordamerika, Afrika och det genererar köp av allt från matcher till prylar och resor till hemmamatcher när det går. Norrmän och svenskar är inte ensamma på Old Trafford, Anfield eller Emirates.
De engelska klubbarna har kommit längst i den kommersiella utvecklingen vilket gjort att de fått ett ekonomiskt försprång. Därför har de spanska och italienska ligorna varit tvungna att lägga matcher tidigt på helger för att nå asiatiska tv-marknader och även i Serie A och La Liga förekommer numera en hel del utländska ägare. Juventus som ägs av familjen Agnelli har varit frustrerat av ligaklubbarna i Italien och vill ha ut mer. Kanske har respassen i Champions League mot Ajax, Lyon och Porto på senare år svidit?
Var kommer pengarna i från? Investementbanken JP Morgan är garant men i italienska Corriere dello Sport pekas streamingbolaget Dazn ut som global mediapartner och man ska lägga upp många miljarder för rättigheterna. Bolaget backas av oligarken Len Blavatnik som var tidig investerare i Spotify och Dazn har slarvigt kallats sportens Netflix men haft en del ekonomiska problem. En sådan här affär hade onekligen gjort att man blivit globalt attraktiv och kunnat locka prenumeranter världen över.
För andra rättighetsinnehavare och Uefa är det nervöst. Främst för dem som köpt Champions League till nästa cykel som börjar i höst. Blir det spel utan de här storklubbarna? Vad är då rättigheterna värda? Ja, inte vad min arbetsgivare Telia/CMore och många andra tv-bolag världen över betalade. Vilket lär innebära processer om vad som gäller.
Även för dem som har rättigheter till Serie A, La Liga och Premier League är det nervöst. Kastar ligorna ut storklubbarna? Har man råd att göra det? Värdet går ner både på köpta och inför framtida försäljningar. Om du investerat i Premier League 2022-28 så har du naturligtvis betalat för Liverpool, Manchester United och de andra giganterna. Burnley-Southampton välter inte internet och lockar abonnenter.
Var slutar det här? Ja, det är oerhört svårt att bedöma men de internationella journalister som nu servas av en armé PR-människor och även får information av ledare i klubbar, förbund och organisationer ger en rätt entydig bild att det här är på riktigt. Att det inte bara är ett i raden av utspel inför förhandlingar utan att storklubbarna är långt gångna.
Oavsett så kommer det att ske ett maktskifte. Antingen tappar Uefa makt när de stora klubbarna bryter sig loss och sänker Champions League och istället skapar en egen plattform. Alternativt att Uefa lyckas locka tillbaka klubbarna till Champions League, men med sämre förutsättningar för organisationen och även då har storklubbarna vunnit. Möjligen kan storklubbarna tvingas ner på knä av stora protester och politiska påtryckningar.
Redan under söndagen ska Uefa- och Fifa-ledningarna ha blivit informerade att superligan inlett juridiska processer för att stoppa försök att kasta ut klubbarna från inhemska ligor och nästa säsong av Champions League. Det troliga är att superligan dröjer åtminstone till 2022 och då vill man ändå spela i Europa. Det är en juridisk maktkamp som väntar.
Vad vi ser är hur den modell som gällt för fotbollen i Europa och egentligen i hela världen utmanas på allvar. Inte sedan franska L’Equipe 1955 struntade i Uefa som helt ville ha en nationsturnering och drog i gång Europacupen har fotbollen revolutionerats på ett liknande vis. Och det var i en annan värld i en helt annan tid. Krafterna i dag är annorlunda.
Det är så lätt att tro att fotbollen varit statisk, men så är inte fallet. Som att dagens Champions League inte var ett Uefa-påfund utan något en fransk sporttidning drog i gång i form av Europacupen och som sedan bytt skepnad många gånger. Uefa-cupen var egentligen en cup för städer som anordnade mässor innan Uefa tog den under sina vingar. Cupvinnarcupen och Uefa-cupen blev Europa League. Och nu kommer Europa Conference League.
Efter pandemins utbrott tillåter numera de flesta ligor fem avbytare, vilket också är en tydlig utveckling. Först en bit in på 1960-talet började man tillåta avbytare överhuvudtaget om det inte handlade om skador. Man inledde med en avbytare och därefter har det ändrats genom åren och inte alltid påhejat av folk runt fotbollen. Och vi har målkamerateknik och VAR vilket inte många trodde på.
Även om en hel del upprörda skriver att fotbollen kommer att dö och att de kommer att sluta titta och följa sina lag är jag osäker om tillräckligt många gör det. En del i mig önskar att det vore så, men jag har svårt att tro på det. Fotbollens kraft är så enorm att den inte dör, det är därför den är kommersiellt intressant nog för att skapa en superliga som lär omsätta miljarder med en fotboll som lockar tillräckligt många.
Klart att det är en trist utveckling. Rent egoistiskt slår det mot mitt Leeds som äntligen är tillbaka i Premier League. Man har spelat final i Europacupen, Cupvinnarcupen, vunnit Uefa-cupen två gånger och var i semifinal i Champions League för 20 år sedan. Nu blir möjligheterna att utmana de största klubbarna i Europa nästan omöjlig och då dör givetvis något.
En del hävdar säkert att fotbollen varit död ett tag. Eller åtminstone i dödsryckningar när pengarna bara blivit viktigare och viktigare och helt andra intressen tagit över makten. Hedgefonder. Oligarker. Stater i Mellanöstern. Fotbollen har kidnappats av andra intressen och det har skett rätt öppet, men förvånansvärt få har lämnat sporten. Knappt ens kritiserat den.
Kanske handlar det om en generationsfråga? Många som vuxit upp med Champions League och präglats av den anser att den representerar fotbollen när den är som bäst. Ändå är det en mästarliga för en rad lag som inte blivit mästare. När Champions League introducerades saknade en del Europacupen, men den generationen har fallit i från. Den som förälskar sig i fotboll när superligan rullar i gång lär fastna för den och så blir den en del av dess bild av sporten.
För svensk fotboll blir det längre till de stora pengarna men det blir närmare till fotbollen. Något som är ett värde de flesta uppskattar. Kanske blir allsvenskan till och med attraktivare när den upplevs som mer äkta? Att närheten till ett fotbollslag blir långt mer värdefullt än den kommersiella produkten The Super League som strömmas världen över. Även om fotbollen säkert blir den bästa.
Spelarna då? Ja, sett till intäkterna som det handlar om och att möta de bästa lär de följa med. Hotet kan vara att bli utestängda från VM, EM och inhemska ligor. Om det verkligen blir så? Svårt att se hur Fifa och Uefa skulle sänka ännu mer av sina pengagenererande verksamheter. Likadant med ligorna, men osvuret är bäst i en kamp som pågår för fullt.