SEVILLA. Spelmässigt var Sverige brutalt underlägset men det är strunt samma. En poäng var viktigt. Inget i livet är rättvist , definitivt inte fotboll.
Luis Enrique verkade inte tro vad han såg med egna ögon. Från läktarnas TV-skärmar lös det 0-0. Domaren Slavko Vinčić hade precis blåst av EM-premiären mellan Spanien och Sverige. När de spanska spelarna sjönk ihop av besvikelse så firade de svenska. Inte konstigt sett till bristen på logik i resultatet.
Utan Robin Olsens två parader i världsklass hade det inte slutat så här. Självklart kan man nämna att Sverige hade ett skott som räddades på mållinjen och Marcus Berg missade målet när det var öppet. Men om Sverige vunnit hade man nog inte fått lämna landet på grund av ett rån på öppen fotbollsarena.
Hade Sverige bestämt sig för att köra Muhammed Ali-taktiken från slutet av boxarens karriär? Då han valde att bara ta stryk med övertygelsen att motståndaren skulle slå sig trött. För det var så det såg ut i långa perioder av den svenska EM-premiären. På så sätt påminde det om playoffreturen mot Italien på San Siro.
Precis som då så slutade det lyckligt för svensk del, men det var en spelmässig insats som brast. Den var direkt svag. Det är svårt att förklara hur det kan bli så ojämnt. Det är trots allt elva mot elva och ändå var det som om Sverige inte fick låna bollen av spanjorerna. Nu klarade man sig till en poäng med en kombination av tur och kollektiv arbetsvilja.
Första halvlek var en enda lång ångest som jag inte upplevt sedan VM 2002 då Argentina tryckte ner Sverige i eget straffområde. Taktik? Trötthet? Teknisk underlägsenhet? Antagligen en kombination. Att det stod 0-0 efter 45 minuter var inget mindre än ett under. Robin Olsen glänste förvisso när han räddade Dani Olmos nick nere vid ena stolpen.
Annars var det enda lång halvlek av handbollsspel med en skillnad mot den sporten, endast Spanien hade bollen och gjorde lite som man ville. Var det ett taktiskt drag att släppa Rodri och Koke så funkade inte det. De styrde spelet och såg till att de spanska ytterbackarna och offensiva yttrarna vällde fram obönhörligen och skickade in bollar.
Efter sex minuter hade Jordi Alba vänt ut och in på AIK-flanken med Sebastian Larsson och Mikael Lustig ett par gånger. Så fortsatte det men problemet var att det var över hela planen. Sverige kunde inte freda sig och i perioder var känslan att det skiljde många divisioner mellan de här lagen. Eller att Spanien var ett par spelare extra.
Det var brutalt att följa den ojämna kampen. Spanjorerna hade alltid någon att spela vidare bollen till. De få tillfällen en svensk spelare fick kontroll över bollen så svärmade rödtröjade spelare fram och vann tillbaka bollen. Och så tryckte man tillbaka Sverige ner i det egna straffområdet. Det var jobbigt för alla blågula att följa.
En spansk svaghet har pekats ut på förhand och det är avsaknaden av en vass anfallare. Alvaro Morata visade att det är så och varför han är ifrågasatt när han kom fri i mitten efter en miss av Marcus Danielson. Det borde ha straffat sig men Juventus-anfallaren placerade bollen utanför när Olsen kom ut.
Det var en gåta att det lös 0-0 från resultattavlan när spelarna sprang av efter 45 minuter. Man kan misstänka att den spanska elvan fick smaka på en hårtork av Luis Enrique när de pausade i 15 minuter. Den spanske förbundskaptenen såg riktigt arg ut när det brutala övertaget på planen inte gav några mål.
Tänk att Sveriges första avslut på mål dröjde till 41 spelade minuter och då var det Alexander Isak som fick en chans som man måste utnyttja om man ska kunna skrälla. Han vände och vred innan hans skott gick förbi Unai Simon i mål men Marcos Llorente räddade på linjen.
Det var rena Drillo-fotbollen som gav Sverige den enda chansen första halvlek. En inspark ledde till att Mikael Lustig nickade fram bollen till Marcus Berg. Han hittade direkt till Isak i djupled. Där och då var det också Argentina-vibbar – Anders Svenssons frispark var en av få svenska lägen – men bollen räddades på mållinjen.
I andra halvlek lyckades Sverige neutralisera Spanien en aning bättre och jämna ut bollinnehavet. Man skapade även några lägen men Mikael Lustig fällde sig själv och missade bollen i fritt läge och Marcus Berg fick inte bollen i mål efter att Alexander Isak frispelat honom efter en snygg räd. Att sedan folk går efter Berg på sociala medier är bara för sorgligt.
Just Isak tillhörde Sveriges klart bästa spelare och det är klart att man undrar över valet att byta ut honom. Han kunde ha avgjort. Samtidigt är det match redan på fredag eftermiddag och då går det inte att bränna ut honom. Det är slitsamt att spela utan att ha bollen så mycket och förhoppningsvis får han mer av den framöver, och kan göra mål.
Många är irriterade över skiftet men Janne Andersson försvarade det. Han förklarade att Isak hade börjat bli mör som förbundskaptenen upplevde det, även om anfallaren säkert hade spelat vidare. Överlag var Andersson nöjd med resultatet och att det är så här Sverige måste spela borta mot Spanien. Han skämdes inte för krysset och tryckte på att man mötte ett av världens bästa landslag.
Defensivt var det oroligt kring både Danielson och Lustig som inte var så imponerande i alla lägen. En del misstag kunde ha straffat sig, men de slapp undan. Däremot var Victor Nilsson Lindelöf oerhört bra och satte inte många fötter fel. Även Ludde Augustinsson gjorde en stark insats sett till att han inte spelat match på en månad.
Sista 20 minuterna gjorde Sverige flera byten av defensiv karaktär samtidigt som Spanien försökte vässa sin offensiv. Flera gånger var det nära men Olsen räddade det som gick på mål och annars hade flera spanska spelare problem med skärpan. Usla avslut tillhörde vanligheten.
Nej, det var ingen vacker insats av Sverige annat än om man mätte det i löpningar, svett och kämpande. En ganska primitiv fotboll av den utskällda Drillo-typen (ni minns väl Norges förbundskapten Egil Olsen) men i min bok är det okej. Allt handlar om resultat och efter att ha sett spanska landslag slakta svenska landslag gång efter annan är det okej med ett kryss och att starta EM-kampanjen med poäng.
***
Även om det var glest på läktarna i Sevilla var det en inramning som gladde och gav hopp om normalitet. Om än en ny normalitet.
***
Slovakien skrällde och vann med 2-1 mot Polen som är nere i brygga. Inte nog med utvisningen av Grzegorz Krychowiak som nu missar mötet med Spanien, man måste definitivt ta poäng i Sevilla. Ur svensk synvinkel kan Polen nästan vara borta inför sista matchen då det är Sverige-Polen.
Slovakerna däremot är plötsligt på väg att ta sig vidare från gruppspelet vilket man gjort både i VM i Sydafrika och i EM i Frankrike. Blir en väldigt avgörande match i St Petersburg på fredag när man möter det svenska landslaget och där Slovakien givetvis inser att det är lättare att ta poäng än mot Spanien.
***
Sverige stannar kvar i Sevilla och flyger hem vid 16-tiden under tisdagen. Allt för att sköta återhämtningen på bästa vis. Istället för att nattflyga hem och störa sömn och inte få tillräckligt bra mat.
***
Andreas Granqvist satt på läktaren.
***
Dejan Kulusevski lär ansluta till EM-truppen på onsdag och är en tänkbar inhoppare mot Slovakien. Mattias Svanberg får vänta till efter Slovakien-matchen men efter en poäng i Spanien lever det svenska hoppet om att det blir fler än tre gruppspelsmatcher.