Anderssons enda uppdrag är att leverera resultat

Efter att Robert Lewandowski skickat in 2-2 och det återstod dryga tio minuter med tilläggstid var det som om ett polskt segermål var att vänta. Sverige hade sett en säker 2-0 ledning tappas och plötsligt väntade Kroatien i åttondelsfinal med risk för Belgien. Riktig ångest.

Trots att de svenska spelarna hängde på repen av trötthet, värme och tappad momentum så fanns det mer kraft. Inhopparna Dejan Kulusevski och Viktor Claesson utnyttjade kyligt att Polen gick för ett segermål och istället var det Krasnodar-Claesson som skickade in 3-2 och frälste den tillresta klacken.

Det är svårt att inte blir imponerad av Janne Andersson, Peter Wettergren och spelarnas förmåga att gräva fram resultat. Andra gruppsegern i rad i ett mästerskap. Under VM 2018 var det med Tyskland i gruppen, under EM är det med Spanien i gruppen. Förbundskaptenen har tagit Sverige till mästerskap på mästerskap och även vunnit en sväng av Nations League.

Anderssons enda misslyckande – det är ett väl hårt ord – är när man i höstas var upp i A-divisionen Nations League när Sverige mötte Frankrike, Portugal och Kroatien. Då man också försökte spela en mer varierad och utmanade fotboll. Under EM har man gått tillbaka till riskminimering och långa bollar.

Sällan har jag känt av så blandade känslor från supportrar som följer landslaget. En del är oerhört glada och väljer bara att se triumferna. Andra är besvikna över spelet och att Sverige är fegt. Vet att även en del i svensk fotboll känner likadant även om man inte kliver fram. Det är svårt att få gehör när ett landslag presterar, men räkna med att den debatten kommer att flamma upp när Sverige får en motgång.

De sistnämnda eldas på av delar av fotbollsintresserade i Europa och framför allt tränare som förlorat likt Spaniens och Polens förbundskaptener. Det kan Sveriges landslagsledning och spelare strunta i. Vad man anser utanför landets gränser är väl strunt samma. Fotboll handlar om att vinna och om någon misslyckas och skyller på motståndets spel är det bara löjligt.

Frågan är vad en förbundskaptens jobb är? Ska han utveckla svensk fotboll? Det är mycket möjligt att det ska vara hans uppdrag men då får man nog ha en annan förbundskapten. Eller ska han se till att maximera resultat med de spelare han besitter? Och på den vägen hämta hem resurser till svensk fotboll? Just nu ligger Janne Anderssons landslag på dryga 300 miljoner bruttokronor inspelade.

Kanske går det att kombinera utvecklande av spel och göra resultat? I den bästa av världar är det så, men det är sällan det sker. Framför allt är Andersson och Wettergren mer pragmatiskt lagda och står för en annan fotboll. I Offsides reportage inför EM framkom att Wettergren fastnat för att Sverige vann bollinnehavet men fick stryk med 3-0 mot Portugal. Vem tackade Sverige för det?

Det är deras bedömning att Sverige måste spela så här. Vad som sedan är matchplan, vad som är effekt av motståndarnas arbete och vad som hänger på de svenska spelarna kan vara svårt att dechiffrera. Inte ens spelarna eller Janne Andersson verkar kunna svara på det. Eller så vill man inte? För de fick frågor på temat efter triumfen mot Polen men det kom inga svar.

Går det att hylla prestationen att alltid göra resultat men ändå kritisera spelet? Två tankar i huvudet på en och samma gång brukar vara svårt. Men för mig är det givet att man måste kunna trycka på att innermittfältet inte fungerar och att det hämmar det svenska spelet. Eller att en del spelare inte alltid håller nivån och att de måste skiftas ut.

Det var exempelvis en del individuella misstag som ledde till att Polen får göra mål och kommer in i matchen. Om inte den polska 1-2 reduceringen kommit så tätt efter Sveriges andra mål hade polackerna hängt på repet snarare än svenskarna. Mentalt blev det tufft för Sverige när det stod 2-2 efter Lewandowskis andra mål.

Här kan det vara på sin plats att peka på Janne Anderssons tidiga val att ta in Daniel Ekvall för att jobba psykologiskt med spelarna kring landslaget. Både i grupp och individuellt. Något den tidigare landslagsregimen höll på avstånd. Ekvalls arbete ligger garanterat bakom en del av styrkan att tro att man kan vinna trots att det inte ser bra ut.

Lägg till individuella prestationer. Robin Olsen är en makalös mästerskapsmålvakt. Utom honom hade inte Sverige varit i åttondelsfinal. Även Victor Nilsson Lindelöf, Emil Forsberg och Alexander Isak har visat klass. Precis som Dejan Kulusevski som i sitt inhopp visade varför Juventus ville ha honom och betalade runt 400 miljoner kronor.

Visst hade Sverige tur. Som när Lewandowski nickade i ribban två gånger, men så är det alltid i idrott. Viss tur jobbar man sig till och faktum är att Polen på åtta landskamper under Paulo Sousa vunnit en match, mot Andorra. Så det kanske till viss del handlar om att det polska landslaget inte funkar.

Sverige är nu på en härlig sida av slutspelsträdet. Vägen till en EM-final är öppnare än om man hade haft Belgien, Frankrike och Kroatien som hinder, men det är långt kvar. Ukraina är möjligt och därefter är det vinnaren av England och Tyskland. Nederländerna i semifinal? Kul med ett landslag som gör resultat. Rolig fotboll slår aldrig att vinna. Inte ens chans.

***

Fotbollskanalen On Tour rullar vidare och kör en halvtimme varje dag från den svenska landslagsbubblan. Lyssna på dagens avsnitt efter segern mot Polen genom att klicka på länken. Vi är bland annat oeniga om Dejan Kulusevski är helt given i startelvan mot Ukraina.

***

Sveriges nya nationalarena ligger i S:t Petersburg. Tre matcher, tre segrar.

***

Glasgow väntar men det blir utan svenska supportrar. Karantänsregler sätter stopp och det är lite tråkigt att Uefa inte kunnat få till arenor eller städer där det är likartade regler.