Efter ett sent besök på nöjesfältet Liseberg under midsommardagens kväll var det tillbaka till allvaret för landslaget under söndagen. Då väntade en stängd träning för att slipa på matchplanen mot Ukraina i tisdagens åttondelsfinal. Man skulle även slå några straffar för att känna på det.
Sverige vill förbereda sig inför alla möjliga och tänkbara scenarier. Hur ska man agera i underläge, i ledning, i en eventuell förlängning och till och med straffläggning. Under lördagen satt Janne Andersson vid podiet i en knapp timme och svarade på frågor inför avgörandet, ska Sverige gå vidare eller få åka hem.
Det är uppenbart att förbundskaptenen har respekt för ett landslag som kryssade mot Frankrike och Finland i mars och även slog Spanien under hösten, och Janne Andersson talade om “en fifty-fifty-match”. Han köpte verkligen inte resonemanget om att Sverige som gruppvinnare skulle vara favorit inför det sista lag som nådde åttondelsfinalerna.
Janne Andersson inledde presskonferensen med att vända sig till svenska folket och talade med värme om allt stöd han och spelarna känner och om ynnesten att få ha ett arbete som genererar så mycket engagemang. Precis som Peter Wettergren och en hel del av spelarna så hymlade han inte om att Sverige givetvis kan spela bättre, men att sju poäng, gruppvinst och fyra mål framåt inte går att klaga på.
Klart godkänt, var förbundskaptenens eget betyg på Sveriges EM hittills. Om det blir respass mot Ukraina så får man först se på insatsen och matchens utveckling för att ge ett betyg, enligt Andersson. Ett resonemang som går att köpa även om landslaget lär väcka en del negativt engagemang om man inte tar sig förbi Ukraina, oavsett hur mycket man kämpar.
Janne Andersson ville här skilja på förhoppningar och förväntningar. Han förstår om svenska folket har höga förhoppningar på landslaget, men förväntningar som kan likställas med krav har han svårare att förstå. Förbundskaptenen såg inte så stor skillnad på truppen som var i Ryssland 2018 och på dagens EM-trupp.
Det är svårt att gå runt att Sverige har en historisk möjlighet att gå långt i EM efter att ha hamnat på en lättare halva. Det bästa svenska resultatet är från EM 1992 med en semifinalplats. Då var det bara åtta lag med i EM jämfört med dagens 24 lag och avancemang från gruppspelet gav en plats i semifinal där Tyskland vann med 3-2.
Tommy Svensson tog i princip samma landslag till USA två år efter EM 1992 och då hade han och spelarna lärt sig att inte vara tillfreds med att bara avancera från gruppen. Utan man siktade på guld när man väl var på plats i USA, även om det blev ett brons i slutändan efter att Brasilien blivit för svårt i semifinalen.
Kan Janne Anderssons landslag lära av VM för tre år sedan? Då man nådde VM-kvartsfinal mot England men egentligen aldrig hade någon riktig chans i den matchen. Det var uppenbart att spelarna var för slitna efter att ha knappt roterat något under VM. Utan samma startelva spelade i stort sett hela VM och det är svårt att mäkta med.
I samband med VM-kvalet i mars var Janne Andersson inne på att spelarna behövde rotera på grund av ett tufft spelschema på grund av pandemin. Vi var nog en del som uppfattade att det skulle följa med in i EM, men så har det inte blivit. Utan elvan har varit densamma förutom skiftet av Marcus Berg mot Robin Quasion mot Polen.
Det är väl en av få platser som är öppna inför mötet med Ukraina. Kan Dejan Kulusevski få starta? Eller får Quasion en ny möjlighet? Eller ramlar Janne Andersson tillbaka till Berg igen? I övrigt blir det nog inga förändringar, för även om förbundskaptenen sa sig fundera över startelvan så var han nöjd med dem som spelat.
Klart att det finns en trygghet i att spela med samma startelva och man kan halka ur en bra form genom att skifta. Sverige har å andra sidan inte riktigt övertygat spelmässigt och då kanske man kunde få till en höjning genom fler skiften i startelvan. Men det har aldrig varit Janne Anderssons väg att skifta mycket.
Sedan kan man undra om Ludwig Augustinsson, Albin Ekdal, Kristoffer Olsson, Mikael Lustig och en del andra ska orka hela vägen. Ofta sker misstagen när man är trött och hjärnan inte hänger med. Visst, Sverige får nu sex dygn mellan matcherna men bara Schweiz har rest mer än det svenska landslaget under EM.
Dale Reese är den som har ansvaret för landslagets återhämtning. När jag träffade honom i Båstad under EM-uppladdningens första vecka var han hoppfull att Sverige inte ska få slut på bensin likt VM 2018. “Vi förbereder oss ännu mer med återhämtning. Vi har verkligen jobbat stenhårt med alla de detaljerna.”
Antagligen är det där landslaget lägger sin kraft snarare än på att skifta spelare och få till en rotation för att orka under EM. Om det funkar lika bra vet man först efteråt. Ukraina väntar först och vid avancemang är det ny match på lördag, då en kvartsfinal mot antingen England eller Tyskland. Får hoppas att historien inte upprepar sig.
***
Sveriges landslag kommer att anlända nyfriserat till Glasgow. Det har gett effekt hittills och man har agerat smittsäkert när barberarna kommit till Hisingen.
***
Även om Ukraina kommer in i åttondelsfinalen med endast en vinst mot Nordmakedonien och två förluster (Nederländerna och Österrike) så är det ett landslag som tagit kliv på senare år. Den gamle storspelaren Andrij Sjevtjenko är förbundskapten och tog över efter EM 2016 då landslaget lämnade Frankrike utan att ha gjort ett enda mål.
Efter att ha missat VM i Ryssland där Island och Kroatien blev för svåra i kvalspelet så vann Ukraina först Nations League-gruppen före Tjeckien och Slovakien hösten 2018 innan man under 2019 vann sin grupp i EM-kvalet framför Portugal och Serbien. En förlust på tolv tävlingsmatcher, även om senaste höstens Nations League och VM-kvalet i mars var svajigare.
Segern i EM mot Nordmakedonien var den första i ett mästerskap sedan Sjevtjenko sänkte Sverige i EM-premiären 2012. Men den gamle Milan-stjärnan har fått jobba med lite fler spelare som tagit klivet ut till större klubbar i Europa. Bland dem Oleksandr Zintjenko från Manchester City och Ruslan Malinovskyi från Atalanta.
Fortfarande kommer 17 av 26 spelare från den inhemska ukrainska ligan som är rankad tolva i Europa, precis efter Skottland och före Turkiet. Storlagen Dynamo Kiev och Sjachtar Donetsk är de främsta leverantörerna med nio respektive sju spelare i truppen. De klubbarna är ofta med i Champions League även om det delvis kan hänga ihop med många importer och en av brassarna, Marlos, är nu naturaliserad och med i EM-truppen.
Så sent som hösten 2019 sänkte Malmö FF just Dynamo Kiev i Europa League och några år tidigare vann man hemma mot Sjachtar i Champions League men fick storstryk borta. Ändå måste det vara ett plus för Ukraina att ha sådana tydliga block av spelare som är mer samspelta än om man är utspridd över en rad klubbar.
Sverige har förutom mötet i EM 2012 spelat tre träningslandskamper mot Ukraina. Man förlorade på Råsunda 2008 och i en träningsturnering i Cypern 2011, men vann en match i Ukraina i augusti 2011. Så de flesta mötena är tio år bort och det är inte så många förutom Sebastian Larsson som var med då.
***
Danmark slog inte av på takten när man väl kommit in i åttondelsfinalen mot Wales. Efter en skakig kvart var det dominans och det slutade 4-0. Starkt att nå kvartsfinal och i kväll vet man om det blir Nederländerna eller Tjeckien. Oavsett motstånd, det går inte att räkna bort det danska landslaget även om det måste oroa att Simon Kjaer fick kliva av.
***
Det är stökigt att ta sig in i Skottland som har skarpare regler kring corona. De första svenska journalisterna hade svårt att hitta hotell som var berett att ta emot dem. Man får fylla i en rad dokument och måste också köpa ett coronatest som levereras till ens hotell. Pris? 170 pund eller lite drygt 2000 kronor.
***
Totalt har det blivit 40 avsnitt av Fotbollskanalen On Tour sedan premiären 18 maj. Då presenterade Janne Andersson EM-truppen på Lidingö. Därefter har jag och mina kollegor Andreas Sundberg och Martin Petersson poddat dagligen om Sveriges EM-kampanj.
Nu lever Sverige i EM, åtminstone fram till tisdag kväll då åttondelen spelas i Glasgow. Lyssna på dagens avsnitt om en dag med öppen träning, om en historisk möjlighet för de svenska spelarna och om en dag med både spelare och Janne Andersson på podiet.
***
Italien avgjorde till slut i förlängningen mot Österrike men Roberto Mancinis landslag hade problem. Om det hängde på att Mancini ändrat i sitt lag eller att motståndarna gjorde det bra alternativt en kombination går att diskutera. Marko Arnautovic hade en boll inne men det var offside men Österrike gjorde det bra och fick in en sen reducering.
Italien måste upp några snäpp om man ska kunna hota Belgien eller Portugal som väntar i kvartsfinal. Betydde skiftet av Manuel Locatelli ut och Marco Verratti så mycket? Juventus-spelaren Federico Chiesas inhopp var det som avgjorde åttondelen.