Mindre än ett dygn efter att ha gett klartecken för ryskt spel i VM-playoff ändrade Fifa inriktning. Det var den enda rimliga vägen fram för fotbollen att stänga av ryska lag och landslag.
Under måndagen kom en rad historiska beslut från Schweiz där många av de stora och internationella idrottsorganisationerna har sina högkvarter. Först ut var Internationella olympiska kommittén som tog beslutet att porta alla idrottare och lag från Ryssland och Belarus. Några timmar senare följde Fifa och Uefa. Fler lär följa.
Äntligen. Det är rimligt att även idrotten på olika sätt markerar mot Ryssland och lägger ner utbytet med landet. IOK motiverade sitt avsteg från sin vanliga inriktning om att idrottens funktion handlar om utbyte och att bygga broar med att man inte kunde se att idrottare från Ukraina skulle behöva ställas mot angripare Belarus och Ryssland. Helt riktigt resonerat.
Klart att det förvånade att Fifa på mindre än ett dygn hann ta två olika ställningstaganden. Till slut hamnade man rätt. Det är förståeligt att trycket från nationsförbund, sponsorer, konfederationer, TV-bolag, supportar och medier blev för mycket för en av idrottsvärldens största gäss där det mesta vanligtvis runnit av.
Cynikern i mig har svårt att se Fifas kommunikation söndag kväll om att Ryssland visst kan spela VM-playoff – förvisso utan supportar, nationalsång, flagga och landsnamnet – som ett sätt att kunna visa för Ryssland att man gjorde allt för att hjälpa sin vän. Nu kan Fifa-basen Gianni Infantino hänvisa till att IOK:s beslut gjorde den linjen omöjlig.
Lägg till att pressmeddelandet på måndagen om utestängning var fegt utformat där man endast skrev om situationen i Ukraina. Man var inte det minsta avståndstagande från den ryska aggressionen. Klart att det är diplomati ur den högre skolan där man inte vill stöta sig med Ryssland i onödan. En konstform som sällan är vacker i ett pressmeddelande.
Beslutet innebär att Polens, Sveriges och Tjeckiens stenhårda påtryckning på Fifa till slut gav resultat. I grunden var det polska fotbollsförbundet ledande och aviserade i lördags att man vägrade att möta Ryssland i kommande VM-playoff. Även Sverige hakade på direkt. Under söndagen följde även Tjeckien den vägen.
Istället för Ryssland-Polen och Sverige-Tjeckien i VM-playoff 24 mars med en final 29 mars blir Polen klart för final direkt. Fifa kan enligt reglerna välja hur man vill göra och avstod från att ge Slovakien (som blev trea efter Ryssland i VM-kvalguppen) eller Norge (som var bästa trea i hela VM-kvalet) möjligheterna att spela VM-playoff.
Rätt eller fel? Ja, jag hade gett Slovakien platsen men Fifa resonerade annorlunda. För svensk del blir det en avgörande match mot Tjeckien på Friends Arena. Seger där och då blir det ett avgörande mot Polen på Slaski-stadion i Chorzow 29 mars. Klart att det är fördel Polen, men i det här läget är det inget att ens fundera på. Läget är vad det är.
För Jordan Larsson och Spartak Moskva är Europa League-spelet över. Laget skulle ha ställts mot RB Leipzig och Emil Forsberg, men Uefa-beslutet om att stänga ute ryska lag innebär att det tyska laget är klart för kvartsfinal. Vilket är ett rimligt beslut, även om det naturligtvis drabbar en del personer som inte har något med kriget att göra.
Apropå Larsson måste man undra hur det är för alla svenskar i ryska klubblag i fotboll, ishockey och handboll. Det går att förstå att de inte säger något kring sin situation, men det är naturligtvis hemskt att befinna sig i ett land som gått i krig och som i raskt takt skärs av från omvärlden. Går det ens att komma därifrån?
Skälet till alla dessa historiska beslut inom idrottens sfär är naturligtvis det ryska angreppet på Ukraina med alla dess tragiska följder. Rysslands president Vladimir Putin har förutom att beordra en invasion av grannlandet även hotat omvärlden med kärnvapen. Inte konstigt att det blir ett oroligt läge och att idrotten dras in på olika sätt.
Putin har använt idrotten i olika former och idrotten har glatt låtit sig användas. Utbytet har inneburit allt från svulstiga sponsoravtal, en rad påkostade mästerskap likt VM i friidrott, vinter-OS, fotbolls-VM, fotbolls-EM samt medaljer till en del av herrarna som styr organisationer.
I en tid när vi ser företag som Volvo, BP, Shell och andra bryta med Ryssland och en rad stater införa sanktioner av olika karaktär är det självklart att idrotten måste vara en del av det. Det är omöjligt att hålla idrotten utanför politiken när Putin och många andra utnyttjat idrotten i en rad syften.
Det spekuleras i att Ryssland kan utmana besluten om att stänga ute lag och landslag i idrottens egen domstol, CAS. Återstår att se om det blir allvar. Om ens ryssarna kan lämna sitt land sett till stängda flygrum och frusna tillgångar. Ovanpå det är det bråttom då VM i Qatar ska lottas 1 april och Europa League går vidare ganska snabbt.
Det heter att Fifas och Uefas beslut gäller tills det tas ett nytt beslut. Kan ett snabbt slut på kriget ändra på det? Efter att ha pratat med SvFF-basen Karl-Erik Nilsson är det svårt att tro det. På honom lät det exempelvis inte troligt att Ryssland får vara med i EM i sommar, där bland annat Sverige är motstånd. Men osvuret är säkrast.
Klart att det går att invända och fråga sig: varför nu? Varför så hårda tag? Varför ställer alla upp för Ukraina? Det pågår krig, förtryck och övergrepp runt om i världen utan att det händer något. Klart att närheten till Europa har påverkat länderna som är nära och att det hänger ett hot om världskrig, men det går att förstå de som frågar det.
En förhoppning är att detta leder till fler handlingar av liknande karaktär. Jag är inte övertygad om att det blir så, men hoppet måste få finnas. Att kanske IOK, Fifa och Uefa genomgår en reningsprocess av de här sorgliga händelserna och kommer agera annorlunda framöver.
Från de senaste dagarna tar jag framför allt med mig Polens oerhörda mod och rättrådighet i att utmana Fifa och be om solidaritet från andra länder. Sverige tog direkt efter det polska fotbollsförbundet och därpå följde många andra länder. Förhoppningsvis är det exempel för framtiden som fler kan ta efter.