MANCHESTER. Pep Guardiola har sagt att han lämnar City när kontraktet går ut 2023. Ska det bli någon Champions League-titel? Ägarna vill se att miljarderna betalar sig.
Snart är det dags för Manchester City att fira ett viktigt tioårsjubileum. Den 13 maj 2012 klev Sergio Agüero fram mot Queens Park Rangers och när klockan tickat upp på 93:20 skickade han in 3-2. Ett mål som innebar klubbens första Premier League-titel och att man såg till att det var rivalen Manchester United som missade en pokal bidrog till de galna scenerna.
Fyra år tidigare hade Schejk Mansour klivit in som ägare till klubben efter att thailändaren Thaksin Shinawatra haft ansvaret under ett år (med Sven-Göran Eriksson, Hasse Backe och Tord Grip). När City fick en ägare som är biträdande premiärminister i Abu Dhabi, en del av den kungliga familjen som styr emiratet och mångmiljardär blev resurserna på en annan nivå.
Där och då talades det inte mycket om baksidan av att styrande från en diktatur köpte klubben, även om diskussionen kring det ändrats. Att Manchester City dessutom gjort allt för att runda eventuella regelverk som visats i Der Spiegel i ett par omgångar (exempel 1 och exempel 2)är inte heller smickrande, men klart att supportrarna står bakom klubben.
Under de senaste 13 åren har Schejk Mansour investerat närmare 2,5 miljarder pund (cirka 30 miljarder kronor) i klubben som i dag är mycket mer än bara Manchester City. Man har intressen i elva klubbar över hela världen som ryms i City Football Group. Utöver Mansours pengar har man tagit in riskkapitalisterna Silver Lake från USA och från China Media Capital via aktieförsäljning.
Häromåret lånade man in ytterligare en bit över fem miljarder kronor för att fortsätta investera i verksamheter runt om i världen. Bland annat vill man bygga en arena till New York City FC och fortsätta att köpa klubbar. Senast försökte man ta över NAC Breda, men fick nobben av supportrarna som protesterade våldsamt.
Manchester City är flaggskeppet i City Football Group och på planen har man fått fira en rad triumfer under Abu Dhabis 13-åriga ägande. Fem Premier League-titlar, två FA-cuptitlar, sex Ligacuptitlar. Ännu har man möjligheten att vinna en ny Premier League-trofé i vår och så finns den hägrande Champions League-bucklan.
Semifinal väntar tisdag kväll för Manchester City när Real Madrid kommer till Ethiad Stadium. Nya pengar mot gamla pengar. En klubb utan Champions League-titlar mot mesta mästarna. Real Madrid har lite slagit ur underläge den här säsongen (allt är relativt men La Ligas storheter har haft en del ekonomiska problem). Under våren har veteraner som Karim Benzema och Luca Modric klivit fram och klubben har skickat ut både Paris SG och Chelsea trots pressade lägen. Nu är ligatiteln även i princip bärgad och 0-4 mot Barcelona i mars är glömt.
Annat läge för Manchester City som ett tag hade avgjort Premier League – trodde nog alla när man var 15 poäng upp – och klubben gick fram i både FA-cupen och i Champions League. En trippel var inom räckhåll. Nu har Liverpool hämtat in försprånget i ligan, slagit ut City i FA-cupen och kan vänta i en eventuell final i Champions League. Jürgen Klopp framstår som en “bogey man” för Pep Guardiola och City våren 2022.
När Manchester City rekryterade Pep Guardiola 2016 var det nog många som trodde att han skulle ordna det sista beviset på att man är en av de riktiga giganterna: Champions League-trofén. Under hans år i klubben har han som bäst tagit City till en final, det var för ett år sedan. och klubben var klar favorit men Chelsea stod som segrare i slutändan.
Faktum är att Pep Guardiola inte vunnit Champions League sedan tiden i FC Barcelona då han var med och vann två gånger, den senaste 2011 då man slog Manchester United i finalen. Inte ens i stjärnspäckade Bayern München gick det och alltid var det spanska lag i vägen och varje gång i semifinal: Real Madrid, Barcelona och Atlético Madrid.
Åren i City har slutat med respass mot Monaco i åttondel 2017, mot Liverpool i kvartsfinal 2018, mot Tottenham i kvartsfinal 2019, mot Lyon i kvartsfinal 2020 och så var det finalen 2021. Förlusten mot Chelsea ledde till en del kritik mot Pep Guardiola över att han experimenterat för mycket med laget och valde fel spelare. I den inhemska fotbollen har det rasslat in titlar, men inte i Europa.
Ingen kan heller påstå att Pep Guardiola inte haft spelarmaterial som räckt till, även om försöket att värva Harry Kane förra sommaren stöp. För det första kom han till en stark spelartrupp och sedan sommaren 2016 har Manchester City lagt ut ut över sju miljarder kronor netto bara i transfers. Från John Stones och Gabriel Jesus första sommaren till Jack Grealish senaste, och många äss där emellan.
Pep Guardiola skrev först ett treårskontrakt med City och har sedan förlängt i två omgångar och nu löper det ut sommaren 2023. Han har sagt att det är dags att lämna klubben då. Ska det bli en Champions League-titel? Om man löser Erling Haaland till nästa säsong ser det ljust ut även då, men klart att en semifinal ger en unik möjlighet att bryta barriären. Tre matcher i från bara…
Problemet är bara att Real Madrid står på andra sidan med den slipade Champions League-vinnaren Carlo Ancelotti (tre titlar) och med veteraner som också varit med och tagit hem pokalen. Det är som om Benzema, Modric och en del av de andra har erfarenheten att ha tagit just den här titeln gång efter annan. Räcker det för att stoppa Guardiolas och Abu Dhabis drömmar?
*****
Tillbringade måndag kväll på Selhurst Park i södra London för Crystal Palace-Leeds. Var några år sedan jag var på den arenan som verkligen är en bit från det polerade Premier League vilket är uppskattat. Slitet, skitigt, skavt men också genuint och passionerat.
Det slutade 0-0 i en match hemmalaget lätt kunde ha vunnit och som bortalaget nog hade behövt vinna sett till att Leeds ska möta Manchester City, Arsenal och Chelsea härnäst. Riktigt bra tryck på läktarna under matcher och Palace bjöd på en härlig musikmix inför avspark.
Jag som satt på Palace-sidan men precis vid Leeds-klacken kan inte sluta fascineras över de män som mest blänger på varandra och utbyter fula gester, fula ord och tecknar signaler om att “kom an då”. Ändå väldigt lugnt när alla efter slutsignalen släpptes ut samtidigt på gatan.
****
Förstår om Williot Swedberg har erbjudanden att gå i sommar och det går även att greppa om han väljer att tacka ja. Ändå hade det varit häftigt om han fick fullfölja en allsvensk säsong i Hammarby.
****
Simon Åström blev valberedningens kandidat att bli ny ordförande för Svensk elitfotboll, Sef, som jag skrev i fredagens krönika. Nu har han även sagt upp sig i Örebro SK. Jag känner väl till att han är oerhört respekterad bland medlemsklubbarna, men det är också ett säkert val som inte stöter sig med någon.
Under Åströms tid i Örebro SK fanns stora visioner om att göra klubben till ett etablerat topplag och en klubb som skulle spela i Europa. Verkligheten blev en annan och i höstas trillade man ur allsvenskan och inledde 2022 med att sparka den nyrekryterade tränaren Joel Cedergren efter en match.
Under Åströms år har man nått en cupfinal 2015 men i allsvenskan mest flörtat med nedre halvan även om 7:e plats 2020 bröt mönstret. Tyvärr fick inte Åström heller fart på vare sig sponsorverksamheten eller spelarförsäljningar och med en omsättning 2021 som inte riktigt tog sig över 50 miljoner kronor inser man svårigheten att konkurrera.
Klart är att Åstrom under sina dryga år i Örebro skaffat sig stor kännedom om vad som krävs för att driva en förening. Ovanpå den erfarenheten är han diplomatisk, en aning försiktig och har många av medlemmarnas stöd vilket är en bra grund som ordförande. Därför lär det vara en formalitet att välja honom 25 eller 26 maj.
Om Simon Åström är rätt man och visionär nog för att bli en av Sveriges tyngsta makthavare kan bara framtiden utvisa. Förutom platsen som Sef-ordförande blir han styrelseledamot i fotbollsförbundets styrelse där det väntar nya tider från och med mars 2023 då Karl-Erik Nilsson försvinner och ersättaren är oklar.