Seriefinal inför 30 000 åskådare. Inte illa. Synd bara att matchen inte nådde liknande höjder som inramningen. Även om det var en bit från det utlovade helvetet.
Hammarbys starka inledning med fem raka segrar har avfärdats med ett lätt spelprogram. Sett till hur svårt Malmö FF hade att göra avtryck på Tele2 Arena kan man undra hur mästarklubben hanterat en liknande inledning på seriespelet som Bajen?
Inför mötet hade Nahir Besara skojat med att säga “Welcome to hell” och även om det var långt från en sådan inramning var de första 20 minuterna mäktiga från hemmalaget. Med en hög och stark press tryckte man ner Malmö och fick med sig publiken. Hammarby skapade halvlägen, hörnor och frisparkar. Tyvärr för hemmapubliken saknade man skärpa och efter 30 minuter mattades man ganska rejält.
I andra halvlek var det Hammarby som kontrollerade matchen men sett till att man snittat nästan tre mål per match under inledningen av seriespelet saknade man spets. Alternativt såg Malmö FF till att försvåra och inte ge Williot Swedberg, Astrir Selmani och Gustav Ludwigson ytor, utrymme eller skottmöjligheter. Darijan Bojanic och Besara hade möjligheter men valde oftast fel alternativ.
Malmö slet hårt i defensiven och packade ihop spelarna för att hålla rent framför det egna målet. Längst bak stod allsvenskans bäste, Johan Dahlin, som släppt in ett mål på sex matcher. Kraften att hålla rent bakåt och kanske en tanke att kryss kunde vara okej borta mot serieledarna innebar att man tappade initiativkraft framåt.
När slutsignalen väl gick lös det 0-0 från tavlan ovanför Bajen-klacken och det var rätt givet att hemmalaget var mest besviket. Självklart kan man vaska fram MFF-möjligheter över 90 minuter, men det var knappast så att klubbens breda trupp gick att spåra utan det handlade mest om försvar och en del kontringar.
Skador är givetvis en förklaring. Redan före avspark hade man tappat Anders Christiansen, Isaac Kiese Thelin, Niklas Moisander, Veljko Birmancevic och Adi Nalic. Oscar Lewicki fick kliva ner som mittback i en trebackslinje. Matchen var inte gammal innan även Jo Inge Berget fick ge upp och in kom Malik Abubakari, men det var inte Malmös match spelmässigt och det var svårt för honom att hitta rätt.
Mittfältet med Sergio Pena och Erdal Rakip hade oerhört svårt att få till något ordnat spel, ofta stressade eller pressade. Sören Rieks, Ola Toivonen och Abubakari hittade inte varandra och på kanterna kom Martin Olsson och Felix Beijmo älgande gång på gång men slutprodukterna var sällan av någon högre klass.
Klart att en poäng i Stockholm är okej för Malmö FF. Det är långt kvar av serien och det är knappast nu man avgör serien. Sedan är det klart att det måste oroa Milos Milojevic att man inte skapar mer och att det är uppenbart att truppen inte är av den där bredden som är lätt att tro.
Hammarby fick ett kvitto på att man kan dominera en match även mot starkt motstånd. Skärpan i anfallsspelet saknades dock och där finns garanterat mer att hämta. Om dryga tre veckor möts lagen igen och då måste någon stå som cupsegrare. Ser fram emot det, för det var en match som levde högt på inramningen.
***
Domaren Glenn Nyberg hanterade seriefinalen i allsvenskan lika skickligt som han häromveckan styrde tvillingderbyt mellan AIK och Djurgården. Inte helt lätt att hantera en laddad match likt Hammarby-Malmö med tuffa dueller, en del maskning och en eldig hemmapublik. Det finns garanterat en del som var missnöjda med domarteamet, men Nybergs gäng var vasst.
***
Malmös nyförvärv Isaac Kiese Thelin var veckans gäst i podden Lundh. Där han bland annat svarade på om han var så välbetald som Aftonbladet uppgav. Lyssna på poddintervjun här.
***
Viktig seger för Rikard Norling och IFK Norrköping. Sju poäng på tre senaste matcherna ger kanske en aning arbetsro.
***
MFF-supportrarna protesterade med banderoller mot tre vardagsmatcher i Stockholm på 14 dagar. En frustration som självklart går att förstå, men en del av problemet är att Svensk elitfotboll drivit på för att maximera intäkterna på uppdrag av sina medlemmar, det vill säga Malmö FF och de andra klubbarna.
En hög prislapp innebär att sändande bolag Discovery jagar alla möjligheter att hämta hem de 555 miljonerna man årligen betalar för allsvenskan och superettan. Förhoppningsvis ska man även gå med en vinst för risken man tog i investeringen.
Supportrarnas organisation SFSU ska ha möte med Discovery för att få fram önskemål om spelschema, TV-tider och annat kring matcherna. Dialog är alltid en bra väg, men det är också lätt att bara skylla på ett TV-bolag och inte se klubbarnas del i jakten på intäkter.
Naturligtvis är klubbar likt Malmö, AIK, Hammarby och Blåvitt extra attraktiva att visa vilket påverkar schemat. Rättvist? Kanske inte, men Sef är en medlemsförening och då får man acceptera majoritetsbesluten och just storklubbarna har jobbat stenhårt för att ändra fördelningen till sin fördel.
***
Blåvitt rivstartade allsvenskan med tre raka vinster men verkligheten har hunnit i kapp. Blott en poäng på tre matcher varav två var hemma är ett poängfacit som inte räcker för toppstrid och både AIK och Elfsborg borta innan semestern är jobbigt.
På lång sikt gjorde Blåvitt ett klokt val när man lockade över norske scouten Stig Torbjörnsen. Nu får han möjligheten att visa vad IFK Norrköping går miste om.