Seger vet vad hon talar om – dags att prestera och snacka mindre

Rätt otroligt att det gått 17 år sedan Caroline Seger gjorde sitt första mästerskap för Sverige. Det var EM 2005 i England och en kaxig 20-åring som spelade för Linköping var skrällen i den svenska truppen som Marika Domanski Lyfors presenterade.

En överlycklig Seger höll inte igen efter att ha blivit uttagen. Hon talade om sig själv i tredje person och lovade att göra avtryck under mästerskapet. I Aftonbladet sade hon: “Efteråt kommer alla veta vem Caroline Seger är. Jag ska avgöra hela EM.”

Verkligheten blev att Sverige åkte ut i semifinalen mot Norge och i den matchen blev Caroline Seger utbytt i pausen. Hon hade startat ytterligare två av matcherna i gruppspelet men blivit utbytt rätt tidigt i andra halvlek Och det svenska landslaget som hade tagit VM-silver två år tidigare hade svårt att imponera i England.

Även om det dröjde vet de flesta i dag vem Caroline Seger är. Lagkaptenen för det svenska landslaget som deltagit en rad EM, VM och OS och tagit medaljer i alla mästerskap – även om guldet saknas – och varit utlandsproffs, vunnit en rad titlar och givetvis fått Diamantbollen vid två tillfällen samt blivit belönad med medalj av kungen.

Under fredagens pressträff med lagkapten Caroline Seger kom EM-debuten 2005 upp och det är givet att man i dag kan skratta åt den ungdomliga naiviteten som vi journalister sällan drar oss för att utnyttja. Sedan får man konstatera att Seger många gånger om visat att det fanns fog för självförtroendet.

En lärdom för Seger var givetvis att det är bättre att prestera först och eventuellt snacka efteråt. Tvärtemot vad den svenska EM-truppen gjort inför det här mästerskapet. Från Adidas-kampanjen som byggde på att lära ut sättet att slå Sverige till tal om att man åker till England för att ta guld.

Kanske var det därför lagkapten Seger på en fråga om det svenska guldsnacket markerade i sitt svar. “Men vi har också en enorm ödmjukhet inför det som komma skall, och vet att det kommer bli den tuffaste turneringen vi någonsin har varit i, med tanke på lagen som deltar. Vi har en jättestark tro, men med det sagt så behöver vi gå ut och leverera, och inte prata så himla mycket.”

Rätt eller fel att gå ut offensivt? Ja, det är klart att ett fall blir jobbigare om man själv lyft upp laget men med tanke på OS-silver, VM-brons, en andraplats på världsrankingen och få förluster över 90 minuter är det klart att det finns grund för guldsnacket.

Ändå kan det straffa sig. Världsfyran Nederländerna är en tuff EM-öppning och det vill till att Sverige är med från start mot ett landslag som förvisso presterat bättre med EM-guld, VM-silver och ut i OS-kvarten, men där det finns frågetecken kring tappet av förbundskapten Sarina Wiegman.

Å andra sidan räcker det med att kolla på de offensiva krafterna i Nederländerna – Miedema, Martens och Spitse – och tussa ihop det med det svenska försvarsspelet mot Brasilien för att undra om premiären blir en smäll för Sverige. Klart är att en eventuell vinnare får en lättare kvartsfinal och det vill givetvis bägge lagen åt.

Caroline Seger fick även en fråga vad som skiljer sig mellan de klubblag hon representerat och som vunnit många titlar kontra landslaget som förvisso gjort bra resultat men aldrig vunnit. Är det så att Sverige saknar vinnarkultur? Hon landade i att väldigt lite skiljer, att det mest är små marginaler som inneburit brons och silver för landslaget, men inga guld.

Nu har landslaget själva talat om att de åker till England för att ta det här guldet. De har snackat tillräckligt och det återstår bara att göra jobbet på planen för att leva upp till orden. Caroline Seger vet att det går över tid, men nu handlar om tre veckor där landslaget ska göra vad lockat med. Ta det där guldet.

****

Bramall Lane är en klassisk engelsk fotbollsarena. Tajt. Höga läktare som är nära planen. Den ligger tätt utanför centrum och mitt bland vanlig bebyggelse i form av ett slitet industriområde. Det ska vara den äldsta fotbollsarenan i världen som fortfarande används för professionell fotboll.

Älskar sådana ställen och det var som att ta sig fram i en labyrint där de flesta ytorna är utnyttjade. Sättet som de tryckt in ett podium med tre platser i pressrummet var underbart. Gräsmattan såg dessutom ut att vara av yppersta klass. Vanligtvis Sheffield Uniteds hemmaplan och Anel Ahmedhodzic nya arbetsplats.

****

Caroline Seger kör med regnbågsfärgad kaptensbindel i EM-premiären. Landslaget vill det och räknade med klartecken från Uefa under lördagens matchmöte. Och med tanke på att en rad landslag under EM haft kaptener med regnbågsfärgade bindlar är det ens konstigt att man behöver klartecken.

****

Vem som har ansvaret för att värdstäderna ska andas EM är oklart. Om det är Uefa, engelska FA eller staden Sheffield? Antagligen en kombination. Klart är däremot att det vore att ljuga om man påstod att Sheffield gav intryck av att vara rustat för en EM-fest.

Ett fåtal reklambanderoller syns. Det är knappt skyltat till Bramall Lane och en avsaknad en EM-känsla. Okej för att det gick att se en del av lagens supportrar längs gågatan men jag saknar något som ger EM rätt inramning i just en av städerna som arrangerar många matcher.

Klart att det är häftigt med ett nästan fullsatt Old Trafford i Englands premiär och att det blir över 20 000 på Sveriges EM-premiär mot Nederländerna i Sheffield. Där det kommer vara 2 600 svenska supportrar och garanterat en hel del orange-klädda.

Ändå är det svårt att få känslan att EM präglar England. Visst, BBC 1 visar många matcher men det är oerhört många som är ovetande om mästerskapet. Det syns inte heller. Det var betydligt bättre på VM i Tyskland 2011, EM i Sverige 2013, EM i Nederländerna 2017 och på VM i Frankrike 2019.

Kanske är det mer i andra städer? Vi får väl se framöver och det är möjligen att de engelska värdstäderna varit försiktiga med sina budgetar. Att man helt enkelt inte ser någon riktig affär i det här? Förhoppningsvis utvärderar Uefa detta och till 2025 (i Norden?) borde det vara mer kraft bakom EM.

Expressen skrev om problemet som alla TV-bolag har med en oerhört nerskalad produktion från Uefa. Det är uppenbart att Uefa inte vill eller vågar investera mer för att få damfotbollen att växa ännu mer. Vilket är underligt sett till den utveckling som sker och det är givet att man både snabbare och billigare kan ta marknadsandelar än på herrsidan.

****

Sverige utan Stina Blackstenius och utan Linda Sembrant. De är på gång men det vore en chock om de startade. Särskilt Sembrant som inte spelat match på länge. Peter Gerhardsson brukar se på längre sikt i turneringar kring spelare som haft skadeproblem.

Vilket talar för att han kör följande startelva mot Nederländerna: Lindahl – Glas, Ilestedt, Eriksson, Andersson – Angeldahl, Asllani, Seger – Jakobsson, Hurtig, Rolfö.

Tror förbundskaptenen väljer att starta med Sofia Jakobsson istället för Johanna Rytting Kaneryd och det lär bli fyrbackslinje utan Sembrant. Lina Hurtig är trolig ersättare för Blackstenius även om Rebecka Blomqvist finns som alternativ. Först