Får en del mejl och ser på sociala medier att en del supportrar är frågande eller arga för att svenska medier är för hårda mot svenska landslaget. Efterstudion i SVT var för kritisk efter Sverige-Belgien. Vi på Fotbollskanalen var för hårda i våra spelarbetyg och det fanns kritik mot spelet i krönikan.
Är inte resultat det viktigaste? Jo, självklart handlar det om att göra resultat och en av många klyschor (som ju ofta är sanna) i fotboll är att det är en styrka att kunna vinna även om spelet inte är hundra. Vilket Sverige klarat av i några av matcherna där passningsspel, kombinationer och annat brustit.
Sverige är i EM-semifinal och ställs mot England på tisdag. Ett klart godkänt resultat sett till parametrar av landslagets nivå, spelarmaterial, förutsättningar och konkurrens. Även enligt förbundet som har ansvaret för landslaget och under alla år har haft mästerskapsmedalj som inskrivet mål och nu budgeterat med en semifinal.
På vägen fram har Sverige slagit tre landslag som är rankade 19 (Belgien), 20 (Schweiz) och 30 (Portugal) i världen och där portugisiskorna blev inkallat till EM i sista stund. Tillsammans har de tre landslagen deltagit i sju stora mästerskap, spelat två matcher efter gruppspelet (varav noll vunna) samt tagit noll medaljer.
Sverige då? Ja, förutom att ha vunnit EM 1984 har man ett VM-silver, tre VM-brons, två OS-silver, tre EM-silver, ett EM-brons och man har aldrig missat ett VM sedan starten 1991 eller ett OS sedan starten 1996. När EM bestod av ett slutspel med fyra lag missade Sverige i kvalet till 1991 och 1993, men annars är man med.
I 26 stora mästerskap har Sverige bara åkt ut i gruppspelet en gång i VM, två gånger i OS och aldrig i EM. Snarare handlar det om att man tagit medaljer i tio av mästerskapen och ytterligare fem mästerskap har man varit framme i semifinal. Klart allt inte handlar om historia, men det säger en hel del som Sveriges status.
Lägg då till en svensk trupp i England som den senaste åren kvalat in till mästerskap efter mästerskap och tagit VM-brons i Frankrike 2019 och OS-silver i Tokyo 2021 . Truppen är späckad av utlandsproffs där många tillhör Europas allra bästa lag: Barcelona, Paris SG, Juventus, Arsenal, Chelsea, Manchester City och Bayern München.
Det är ganska lätt att glida över i en jämförelse med herrarna och i det perspektivet är Sveriges landslag i klass med Italiens, Spaniens och Frankrikes herrar. Tror ni de ländernas medier bara hyllat om landslagen tråcklat sig fram till EM-semifinal mot klart svagare motstånd och bara briljerat i en match? Det var alltså en retorisk fråga.
Det svenska landslaget för damer har tillhört världseliten i alla år och även nu, och det är ribban vi måste ha när vi granskar laget. Om vi ser mittbacksspel som haltar eller en stjärna som Fridolina Rolfö som inte är i toppform måste vi kunna påpeka det eller ställa frågor om det. Och det oavsett om Rolfö, Eriksson eller någon annan blir sur för frågan.
Nej, Sveriges damer är inte alls som Sveriges herrar som 2017 likt Belgien i gårdagens EM-kvartsfinalen heroiskt gjorde allt för att stå emot Italien för att ens nå VM. På plats i Ryssland 2018 var det ingen sprakande fotboll, men de flesta såg tjusningen i en underdog som kämpade organiserat och tog sig till en VM-kvartsfinal.
När Sveriges damer åker ut i kvartsfinal eller åttondelsfinal är det snarare vara ett fiasko. Likt VM i Kanada 2015 där tre kryss mot USA, Australien och Nigeria gjorde att det var precis att man som sista grupptrea fick en plats i kvartsfinalen. Där väntade Tyskland och efter 4-1 var det hemresa. Ofta är svenska medier då för snälla.
Som när TV4:s nuvarande expert Lotta Schelin förvisso underordnade sig taktiska direktiv under VM i Kanada men samtidigt inte var i slag. Då var hon landslagets fixstjärna som skulle stå för målen, men kom knappt till avslut och det var ganska tyst i medierna. Så hade inte en svensk herrspelare med samma meriter blivit behandlad.
Då visade tyvärr fotbollsförbundet att kravbilden må vara en sak på papper, en annan sak i verkligheten. När landslaget återvände från VM i Kanada stod Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand med en skylt på Arlanda med texten “VI KOMMER ALLTID IGEN.” Tror aldrig jag sett det när herrarna återvänt och det trots betydligt rimligare kravnivå. Förbundet har alltså medalj som krav på damerna och att nå mästerskap på herrarna.
Det betyder inte att jag är så ignorant och tycker att det svenska damlandslaget är det bästa landslaget i jämförelse med herrlandslaget. Det är helt annan konkurrens på damsidan än på herrsidan och även om det hårdnar bland damerna är det långt i från lika tufft som det är för de svenska herrarna.
Sveriges herrar var efter andra världskriget en dominant aktör trots att man förbjöd utlandsproffs i landslaget och framgångarna innebar att utflyttningen var enorm. Ändå blev det OS-guld 1948, VM-brons 1950, OS-brons 1952 och VM-silver 1958. Nu har damerna hängt med längre men tillväxten av länder och utvecklingen vi ser nu innebär att Sverige lär få tuffare, men just nu är man i världsklass.
Allt för ofta har tyvärr bevakningen av fotboll för damer saknat medial kritik. Kanske för att vi journalister med rätta tycker synd om spelare och ledare som får fruktansvärt mycket skit från idioter som inte tycker att de överhuvudtaget ska spela fotboll? För den delen av fotbollen för damer är vedervärdig.
Det är på väg att ändras, men det går långsamt, långsamt. Jag hör fortfarande men mer sällan att jag väl bara bevakar damerna för att det är politiskt korrekt och för att jag måste. Det är då ingenting mot vad jag vet spelare får utstå. Att höra att engelska Guardian omöjligt kan ha öppna kommentarsfält för då bara rasslar det in vidrigheter är sorgligt.
Inte sällan leder medial kritik mot landslaget för damer att folk blir upprörda. Även om det inte är som det var under VM 2011 då mina kollegor Pontus Kåmark och Daniel Kristiansson möttes av ilska för att de sågat Sveriges insats trots att laget vann mot USA. Klart att man måste kunna påpeka brister i spelet även om resultaten kommer.
Vilket en del experter och medier gjort under EM 2022. Vilket är uppfriskande och rätt. Även en del spelare har varit kritiska till sina egna insatser. Precis som Peter Gerhardsson var under presskonferensen efter segern mot Belgien. Där han konstaterade att trots dominansen kunde det gått hur som helst i matchen och att det svenska spelet längst fram ofta brister. Sista passningen är inte bra nog.
Det är lätt att fastna på bara det negativa. Efter 5-0 mot Portugal var det mycket beröm till Kosovare Asllani, de svenska fasta situationerna och att det äntligen lossnade spelmässigt vilket även gav gruppsegern. Tyvärr var det ett steg tillbaka mot lite tuffare motstånd under fredagen, men om Belgien hade varit ett riktigt hot hade de straffat det svaga svenska mittbacksspelet och skickat ut Sverige.
Precis som att förbundskapten Janne Andersson fick frågan om spelet räcker mot Polen efter triumfen mot Tjeckien i VM-playoff är det givet att undra om Sverige klarar av England i EM-semifinal. Det finns i journalistikens natur att vara nyfiken med en kritisk blick. Sedan förstår nog alla att det blir en annan matchbild och att Sverige slipper favorittryck mot hemmanationen.