SOLNA. Zlatan hyllar Qatar. Någon som är förvånad? Även om han är en förebild för många betyder inte det att han väljer den väg majoriteten önskar.
Tiderna förändras. Under fyra säsonger spelade Zlatan Ibrahimovic för Oatar-ägda Paris SG utan att få särskilt många frågor kring problematiken, migrantarbetarna och baksidorna. Inte heller när han var i Doha 2015 och både hyllade landet och kommande VM gav det några rubriker i Sverige.
Annat läge 2023. Då fick Zlatans 10-poängshyllning av allt kring VM i Qatar efter Sportbladets Per Bohmans fråga onekligen effekt på rubriker, i medier och i sociala medier. Zlatans svar överraskade tydligen. Vilket överraskade mig. Varför skulle Zlatan ställa in sig i något svenskt debattled nu?
Han har alltid gått sin egen väg och knappast låtit sig formas av något svenskt förbundsönskemål. Eller något svenskt konsensustänk. Därför har de ledande personerna inom SvFF varit tvungna att slingra sig kring “cykelskämt”, rasistanklagelser och ilska mot Janne Andersson samt att det är en kick att få andra att må dåligt och så vidare.
Parallellt med ovan är det nog få svenskar som visat vägen för så många människor genom att stå stadigt, gå sin egen väg och klättra till oerhörda höjder. Zlatan har varit en stark förebild men han har varit det på sitt sätt och inte brytt sig om eventuella förväntningar på en förebild. Både befriande och jobbigt.
Som alltid kring Zlatan krävs det flera tankar samtidigt, men tyvärr landar det oftast i att folk är FÖR eller EMOT. En aning tröttsamt, men det är väl en spegling av vår polariserade tid. Där man antingen är med i det ena laget eller i det andra. Och för de som inte vill tillhöra något lag är det svårt, och inte sällan knuffas de över på någon sida.
Det enda som hade varit riktigt nyhetsmässigt kring Qatar och Zlatan vore om han gått från att vara pro emiratet med alla dess problem till att bli anti emiratet. Att han från sin numera höga samhällsposition bröt en lans för utsatta likt Hbtqi-personer, kvinnor, migrantarbetare och så vidare, men istället ser Zlatan det härliga med Qatar och vad han kan njuta av när han är på plats.
Att han skulle ta någon annans strid var knappast aktuellt. Han har fullt upp med att slåss för sig själv och kan fortfarande tala om hur journalister gett och ger honom bränsle trots 33 troféer, över en miljard i förmögenhet och mestadels hyllningar. Han verkade trivas med den intagna underhundspositionen, och det 41-åriga fenomenet kunde med ett nöjt flin se hur svallvågorna från ännu en presskonferens slog långt utanför sportsidorna.
En del var upprörda. Hur kan han? Klart att Zlatan kan gå en annan väg. Sin väg. Annars sitter du inte på en hedersläktare i Doha med president Macron, stekkocken Salt Bae och en rad andra kändisar och profiler och följer VM-finalen. Hade det varit bättre om han spelade att han ser på Qatar på ett annat sätt? Det är knappast nytt att han går sin egen väg.
Jag ser på sociala medier hur det givetvis är svårt polariserat och att en del på den upprörda sidan inte vill ha Zlatan i ett svenskt landslag. Till och med Sydsvenskan ställer frågan om en diktaturkramare kan spela för Sverige? Frågan är bara hur man drar gränsen? Och var? Och hur man ska testa spelarna? Yttrandefrihet?
Klart att det är önskvärt att spelare och ledare kring landslaget står för något som mänskliga rättigheter. Det gör säkert Zlatan också – så länge det inte är politik… – men han vill bara inte se baksidorna av emiratet, som inte bara bjöd på ett par härliga dagar i december utan även stod för en furstlig lön under fyra år. Vem vet vilka affärer som finns längre fram?
Det blir betydligt jobbigare för fotbollsförbundet som tydligt markerat sitt missnöje med Qatar. Nu går Zlatan rakt emot det. Givetvis kan de likt tidigare krumbukta sig ur det. Och det blir bökigt för Janne Andersson och en del av spelarna som nu lär få svara på frågor om Qatar och Zlatan, men de måste ha vetat vad de gav sig in på.
EM-kvalpremiär mot världsnationen Belgien på ett utsålt Friends Arena. Ett ovisst ordförandeval om makten i svensk fotboll. Och så springer vi alla efter att Zlatan sagt att han gillar Qatar och VM. Klart att frågorna ska ställas och att vi kan ta hem svaren, men ibland bli proportionerna fel – även om det alltid är enklare med en individ.
Jag väntar fortfarande på att vi ska våga prata om att Sverige som nation med alla dess medborgare är en diktaturkramare av rang. Vi handlar inte bara med Qatar utan med Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kina och så vidare. Fast det är för komplicerat att ta tag i.