SOLNA. Äntligen vann Sverige en tävlingsmatch. Jesper Karlssons frispark var kröningen på en storseger. En relevant fråga fick det dock att brista för förbundskapten Janne Andersson och ger honom en ny uppförsbacke.
Om Sveriges möte med Azerbajdzjan betydde något? Om Janne Andersson känner press? Det hade räckt med en kamera på förbundskaptenen under första halvlek för att fatta det. Han var sällan nöjd med Stéphanie Frappart och hennes team som ansvarade för rättvisan och reglerna. Och högg på fjärdedomaren.
Precis som att det gick att se på glädjen och lättnaden hos Andersson när han omfamnade spelare efter spelare när slutsignalen väl gått. Då hade han fått uppleva mål på mål sista kvarten när Sverige klarade av att smälla igen matchen och gå från 2-0 och krampaktigt spel till 5-0 och rena glädjescenerna.
Först var det inhopparen Jesper Karlsson som hittade matchens lirare Viktor Gyökeres som skickade in 3-0 efter sina två tidigare assist till målen. Därefter skickade inhoppande Jesper Karlsson in 4-0 på en frispark som höll hög, hög klass innan Anthony Elanga utnyttjade ett friläge. United-anfallaren rundade målvakten och satte 5-0.
Då var det fest på Friends Arena och långt från stämningen och anspänningen under större delen av matchen. Efter matchens slut sökte sig vilt kramande spelare och ledare mot den svenska klacken. Givetvis segerrusiga men säkert också tacksamma för den delen av arenan som hela tiden stöttade dem trots krampaktigt spel.
Sedan kokade det över helt när Janne Andersson kom till Viaplay-studion och där han blev ifrågasatt för Jesper Karlssons brist på speltid. Där brast det för Andersson som hamnade i en ren munhuggning med Bojan Djordjic innan förbundskaptenen lämnade studion. Knappast optimalt för Janne Andersson i detta läge och han gav sammanbrottet ett ansikte.
Vi har alla sett spelare och ledare som tappar det när de hamnar under tryck. De är givetvis inte mer än människor med känslor och i Janne Anderssons fall har han länge imponerat i hur han hanterat media. Sedan förstår vi nog alla att hans bägare fyllts på genom åren och en rejäl skopa kom efter EM-premiären mot Spanien i juni 2021. Sedan har det bara fortsatt att droppa på i bägaren.
Till slut blev Jesper Karlssons frisparksmål och hans ringa speltid på åtta minuter som blev droppen som välte bägaren. Jag ska villigt erkänna att jag tänkte att Janne Andersson knappast var populist när han efter 70 minuters spel och vid ställningen 2-0 tog av Emil Forsberg och Alexander Isak och skickade in Jesper Karlström och Viktor Claesson. Men han ville väl stänga matchen för allt vad han kunde.
Efter den klara förlusten i EM-kvalpremiären mot Belgien fanns det inget annat än att ordna svensk seger här. Trots 5-0 var det långa stunder ingen större svensk prestation. Om det var många som förväntat sig ett svenskt landslag som direkt från avspark ville visa att man fortsatt är att räkna med så blev de besvikna. Det var tamt. Ängsligt. Passivt. Utan initiativ och självförtroende.
Undantaget var Viktor Gyökeres som verkade ha bestämt sig att sno åt sig en starttröja. Redan efter fyra minuter hade Coventrys Gyökeres spelat fram Emil Forsberg i bra läge men han fick inte alls till avslutet. Annars var den kraftfulle Gyökeres obekväm att möta, svår att kontrollera och någon som skapade lite svenskt tryck framåt.
Om man tittade in på statistiken efter en knapp halvtimmes spel hade bortalaget haft bollen 62 procent av tiden. Ett landslag som är rankat 121 i världen och 43 i Europa. Det började smyga sig in en oro på ett halvtomt Friends Arena även om några svenska fasta situationer gav ett bortdömt Isak-mål och en Ekdal-nick över.
Azerbajdzjan hade mycket av spelet och och det mesta kretsade kring den naturaliserade brassen Richard Almeida. Man tog fram några halvchanser men aldrig någon riktig fara när kvaliteten på avsluten var svaga. Tyvärr hade inte Sverige något som övertygade framåt.
När halvleken närmade sig sitt slut skickade Victor Nilsson Lindelöf en långboll mot Gyökeres som nickade in den mitt i plan – om det var planerat kan man diskutera – men den blev perfekt till en framstormande Emil Forsberg som utmanade backarna och placerade in en bredsida till 1-0. Viktigt, viktigt för Sverige att få ut något.
Efter det svenska ledningsmålet var det nära 1-1 när Hjalmar Ekdal gick bort sig på en hörna. Robin Olsen visade att tiden på bänken i Aston Villa inte gjort hon sämre på reflexräddningar. Den räddningen såg till att rädda nollan och en svensk betongkeps i form av en kvittering tätt före halvtidspausen.
Det tog 20 minuter innan Viktor Gyökeres nickade fram bollen till Alexander Isak som tog sig igenom och därefter fick hjälp av en back att skicka in 2-0. Väl där och då var känslan att matchen var avgjord. Ett slitet Azerbajdzjan hade ine några krafter kvar. Då gjorde Janne Andersson sina skiften för att stänga matchen och sedan för att ge några yngre speltid.
Få hade nog räknat med holmgången som väntade i studion efter. Naturligtvis besvärande för fotbollsförbundet som knappast vill ha sin förbundskapten i en situation av den typen. Oavsett hur orättvist Janne Andersson upplever det och hur tufft det är att möta en programledare och tre experter så kan han inte tappa det på det viset.
Trots att 5-0 öppnade en bättre väg mot EM hamnar fortsatt fokus på Janne Andersson. Pressen på honom kommer att vara fortsatt hård och han tappade många supportrar efter hans reaktion på en fråga man måste kunna ställa. Även efter en seger med 5-0. Och en ursäkt till Bojan Djordjic vore ett bra och smart första steg, för det såg inte bra ut i studion. Vilket jag tror Janne Andersson kommer inse när han ser om det.