Tronskifte efter en reell Real-utklassning

En galen eufori präglade läktarna på Etihad Stadium när slutsignalen gick och Manchester City ägt Real Madrid över 90 minuter. 4-0 var nästan i underkant sett till City-dominansen. Över 50 000 city-supportrar var glada, lyckliga, lättade och med en extra intensitet.

Kanske var det smärtan från semifinalerna för ett år sedan? Då Real Madrid reste sig gång efter annan och skickade ut Manchester City. Ett City som hade 3-1 och 4-2 i första matchen när man periodvis lekte med motståndet och framför allt hade 5-3 sammanlagt med nån minut kvar. Ändå nådde Real Madrid finalen och vann den.

Klart är att det fanns en hetta mellan klubbarna. På planen och på läktarna och precis som i mötet på Santiago Bernabeu var det hetsigt mellan spelarna och det gick upp på läktarna. Det gick inte att ta miste på någon form av skadeglädje när Julian Alvarez på övertid skickade in 4-0. 4-0 i en avgörande semifinal mot fjolårsmästarna och klubbens som vunnit mest.

Sedan var det mest glädjescener när supportrarna var kvar och sjöng med i allt från Blue moon och Wonderwall som pumpades ut på hög volym. Spelarna vandrade ärevarv och firade att ännu ett steg är taget. Det kan bli rejält med fest framöver. Ligatiteln kan man säkra i helgen och sedan är det FA-cupfinal mot stadsrivalen Manchester United 3 juni och därefter Champions League-finalen 10 juni i Istanbul. Allt talar för trippeln.

Manchester City är nu 90 minuter från titeln man saknar. Champions League. Klubben har radat upp Premier League-, FA cup- och ligacuptitlar sedan man fick nya och rika ägare från Abu Dhabi 2008. Inter-tränaren Simone Inzaghi måste ha fått lite sömnsvårigheter av att ha sett uppgörelsen från England och funderat på hur man stoppar City.

Om Manchester City var avvaktande i match ett Madrid var det annat här. Belägringen av Real Madrids straffområde drog i gång direkt från avspark. Det har säkert hänt tidigare, men det kan inte ha varit många gånger som fotbollsvärldens gigant pressats tillbaka på ett liknande sätt under den första halvleken på Etihad Stadium.

Påhejade av en ovanligt positiv Pep Guardiola vällde de ljusblå spelarna fram i våg efter våg. Vi som är vana att se City-tränaren galet arg vid små misstag fick nu se honom applådera vilt när John Stones sköt hööööögt över tidigt i matchen. Likadant med Kyle Walkers avslut. Guardiola peppade och det var som om han lagt sig till med något nytt i sitt ledarskap.

Första halvtimmen var rent av otrolig där City-spelare svärmade kring Real Madrid som närmast såg ut att vara en eller två man mindre. Thibaut Courtois höll nollan intakt när han två gånger klarade av att styra undan Erling Haalands nickar. Rodri sköt utanför. Det svepte inspel, inlägg och invecklade varianter runt Madrids straffområde.

Statistiken var förkrossande. Bollinnehavet. Passningarna. Avsluten. Allt. Det sägs att man kan ljuga med statistik men det hade varit omöjligt att ljuga fram en annan matchbild hur man än vände och vred på siffrorna. Naturligtvis var det bara en fråga om tid tills Real Madrids mur skulle rämna. Det tog dryga 22 minuter innan trycket gav resultat.

Bernardo Silva fick en briljant passning av Kevin De Bruyne som hittade portugisen med en rak boll till höger i straffområdet. Silva var pardonlös när han tryckte in 1-0 vid närmsta stolpen. Det verkade nästan finnas någon form av ilska hos den vanligtvis elegante Silva. Sådant tryck var det i skottet och i det efterföljande firandet.

Målet förlöste hemmapubliken och många City-supportrar nedanför pressläktaren vände sig mot journalisterna och signalerade glädje, men det var en del gester av typen som fick Alf-Inge Haaland att tvingas byta plats på Santiago Bernabeu. Fotboll är känslor och dessa supportrar sökte med blickarna efter spanska journalister.

Dryga tio minuter senare var det Silva som utnyttjade en retur och nickade in 2-0 till Manchester City. Ett bolltapp ledde till ett läge som Jack Grealish skapade men Ilkay Gundogans skott blockerades och med en målsugen Haaland bakom honom var Silva i bättre läge och ordnade 2-0.

Andra halvlek var en aning jämnare men en frispark från de Bruyne ledde till att Akanji via Militão styrde in 3-0 bakom egen målvakt. På slutet var det Alvarez som skickade in 4-0. Klart att Real Madrid hade några lägen. Från Kroos ribbskott i första halvlek till Ceballos läge som Ederson klarade av, men det var klasskillnad på lagen denna kväll.

Haaland då? Norrmannen hade ingen tur på Norges nationaldag utan fick se sina avslut pareras på olika vis. Även om han var irriterad när Courtois fick en boll att gå i ribban så han nöjd ut efter slutsignalen när han ute på plan insvept i en Norge-flagga tog in publikens och lagkamraternas firande.

Manchester City åker till Istanbul som klar favorit att ta hem Champions League. Pep Guardiolas lag är en oerhörd fotbollsmaskin som i sina bästa stunder inte kan utmanas av någon. Det kan vara ett reellt tronskifte i Europa när City tar sig hela vägen fram till att lyfta den finaste pokalen.

Och med det lär diskussionerna kring finanser, mer eller mindre statsägda klubbar och en eventuell superliga ta ny fart. Inte minst i Spanien och kring Real Madrid, men frågan är om inte det är för sent att ändra på systemet. Om man nu vill det. Många önskar bara fotbollens glädje och inget annat.