Klacken mot Italien i EM 2004? Bicykletan mot England? El Clasico-avgörandet? Skottet mot Ungern i VM-kvalet 2005? Dribblingarna inför målet för Ajax? Juventus, Inter, Barcelona, Milan, Manchester United, LA Galaxy och Milan igen. Och de många, många titlarna som han hissat.
Det är en svensk fotbollskarriär som saknar motstycke som nådde slutet på söndagen i Milano. Zlatan klev in och talade till publiken på San Siro efter säsongens sista match som han följt från läktaren. I talet framstod det som om karriären var över, vilket Zlatan bekräftade på en presskonferens efteråt.
Det är över. När Zlatan hade tagit sig över 30 år fick han med jämna mellanrum frågor på landslagets presskonferenser om hur länge han skulle hålla på. Zlatan var tydlig med att han skulle sluta på topp, men på senare år har han varit lika ärlig med hur svårt det är att sluta. Att han hade ångest över att lämna det som varit hans hem i stora delar av livet.
Det går givetvis att förstå och det är väl därför vi sett honom slita med operationer och rehabträningar (även om vi bara sett en bråkdel av jobbet han lagt ner). En 40-plussare som sliter för att kunna spela fotboll även om man får intrycket av att kroppen knappast lyder honom fullt ut. Det gick helt enkelt inte längre och därför är det över.
Uppgifterna om fortsatt spel i Monza, som Zlatan själv eldade på i en italiensk tidningsintervju, blev inget mer än ett erbjudande från klubben. Zlatan slutar och det är svårt att förstå att en person som dominerat svensk fotboll på alla möjliga sätt sedan allsvenska debuten i Malmö FF hösten 1999 nu kliver av fotbollsplanen för gott.
Med fotbollens kraft visade Zlatan vägen och det öppnade dörrarna till många fler och inte bara i svensk fotboll utan i samhället i stort. Han gick sin egen väg, på gott och ont, men fick många med liknande bakgrund att se kraften i att tro på sig själv och inte tveka. Och det finns inte många ställen i världen där man på svaret “jag är från Sverige” inte får reaktionen “Zlatan?”.
Från de första kliven i Malmö FF och superettan 2000, som är väl dokumenterade i filmen Blådårar 2, vidare ut i Europa med både klubblag och landslag. Det är få som han lämnat oberörda och mest har det handlat om hans fotboll, men även om sin inställning och attityd till omvärlden. Zlatan har inte bett om ursäkt, haft sig själv i fokus. Han har vräkt in mål och lyft titlar.
Zlatan fick aldrig Ballon d’or men han tävlade med några av tidernas giganter i form av Lionel Messi och Cristiano Ronaldo och höll i perioder jämna steg med dem. Det var en oerhörd period i fotbollens utveckling och där Zlatan hängde med. Att bedöma olika spelares prestationer är närmast omöjligt men med Zlatan hade Sverige en spelare i världstoppen under tio år och där han satte avtryck.
Att granska spelare över tid är närmast omöjligt. Gunnar Nordahl gjorde si, Ralf Edström så följt av Tomas Brolin och Henrik Larsson. Hur står de sig mot Zlatan? En aspekt som gör Zlatans insatser större än föregångarna är att konkurrensen i världsfotbollen aldrig varit större än när han excellerade. Det går inte att jämföra Zlatan med spelare på 1950-talet, 1970-talet eller knappt ens 1990-talet. Lägg sedan till hans oerhörd meriter, och ingen är nära.
I dag är hela världen öppen på ett annat sätt och betydligt fler länder satsar på fotboll. Att då ta sig från Malmö och ut i världen och inte bara ta plats i några av de största klubbarna i världen utan vara en av de ledande spelarna är enormt. Om Sverige får se något liknande? Man ska aldrig säga aldrig, men har svårt att se någon vars kunnande ger samma genomslagskraft.
Boken Jag är Zlatan som som han och David Lagercrantz skrev ihop var en stark berättelse om att komma från små omständigheter och ta sig fram med fotbollen som hjälp. Succéboken från 2011 skildrade också utsatthet, segregering, koder och en känsla av att inte passa in. Den gav mycket mer än bara bilden av Zlatan som den kaxige machokillen.
Zlatan gick sin egen väg och ville ha det på sitt sätt. Det blir sällan konfliktfritt och det small i både tidningsrubriker och TV-intervjuer. Vi var några som hamnade i det skottfältet och det får man leva med som journalist och ibland är det frågor som behöver ställas eller att något som ska ifrågasättas. Vi har våra olika roller och det tror jag även Zlatan greppade, även om han gärna gav igen.
Likadant har det varit när han gått in i Hammarby trots sin start i Malmö FF och talat om att klubben ska bli störst i Skandinavien eller talat om härligheten med Qatar, vänskapen med Silvio Berlusconi och stått upp för det han gillat. Nej, han stryker inte medhårs om han inte vill, och det får man förhålla sig till.
Zlatan fungerade bra i en miljö där det handlade om att den bäste i gruppen bestämde. Han tog sig till toppen och såg till att vara den som är högst i hierarkin för att kunna påverka. Enda gången det inte fungerade var med Pep Guardiola i Barcelona, som redan hade Lionel Messi i laget, och efter en säsong flyttade Zlatan vidare från den spanska storklubben.
Klart att det var en svår uppgift när Zlatan som Barcelona-spelare slutade i landslaget 2009 och nye förbundskaptenen Erik Hamrén skulle locka tillbaka honom. Det satte Hamrén och fotbollsförbundet i en tuff sits när man behövde superstjärnan för att ordna sponsorer, sälja TV-rättigheter och matchbiljetter. Extra så med en ny nationalarena på gång.
Klart att Zlatan var nummer ett och det gav honom en maktposition som ett antal vuxna män på SvFF och i landslagets ledning var rädda för att rubba. Ja-sägare i massor. Det skapade en situation i och kring landslaget som inte var optimal när det handlar om maktbalans i och kring laget, omklädningsrummet och gruppdynamiken. Det fanns spelare och ledare som inte uppskattade jargongen, skämten och stämningen.
Så var det, även om jag vet att inte alla gillar den bilden, och Zlatans makt är fortsatt stor i fotbollens värld, inklusive i Sverige. Ska dock sägas att den Zlatan som återkom till landslaget 2021 var något helt annat. Pushande, positiv, hjälpsam och någon som de unga spelarna kunde luta sig emot. Han var ett föredöme vilket man också hört om från Milan.
Vad är egentligen att sluta på topp? Zlatan vände tillbaka till Milan efter knappa tre år i Los Angeles och då var den forna storklubben på dekis. Han drog upp den i tabellen och kröningen kom för ett år sedan när Milan vann italienska serie A för första gången sedan 2011 då Zlatan var där. Det är att sluta på topp att visa att man håller i Europa efter att en svår knäskada fick honom att lämna Manchester United.
Skador har förstört för Zlatan på slutet men det kommer givetvis att inte ens vara en parentes, och betydelsen han haft för Milan gick att se på lagkamraterna runt om kring honom. Han har gjort avtryck efter återkomsten i januari 2020 och varit en kraft för klubben som tagit sig tillbaka. Till en ligatitel. Till Champions League.
Var Zlatan än kom så var han med och vann. Det var en trög start i Ajax men blev succé till slut och en del av den förvandlingen fanns hos Mino Raiola, agenten som avled för ett år och var så viktigt för Zlatan, och som fick honom att jaga mer assist och mål snarare än enbart snygga dribblingar.
Därefter blev det titlar med Juventus (jag vet att klubben miste dem men Zlatan kan gott räkna in dem), Inter, Barcelona, Milan, Paris SG och Manchester United och Milan. Undantaget var Los Angeles Galaxy där Zlatan dock gjorde sitt, men där laget runt om kring inte var så starkt och MLS är speciellt med sitt regelverk.
I landslaget blev det en rad mästerskap efter debuten i VM i Japan och Sydkorea 2002: EM 2004, VM 2006, EM 2008, EM 2012 och EM 2016. Resultatmässigt blev det aldrig någon riktig succé och när Zlatan hade det svårt, som EM i Frankrike 2016, så hade landslaget det tufft. Skälet till comebacken i landslaget finns nog i att Janne Anderssons landslag gick längre än något svenskt landslag gjort sedan USA-VM 1994.
Tyvärr blev det inget EM-spel 2021 efter en knäskada. Det blev några landskamper i VM-kvalet och ett inhopp i EM-kvalet mot Belgien i mars som blev det sista Zlatan gjorde på en fotbollsplan. Avtrycket finns där i ett krossat målrekord, Zlatan har 62 mål och tvåan Sven Rydell har 49, och i sanslösa tolv guldbollar.
Vad händer nu? Spekulationerna är i full gång och jag har svårt att se honom vända hem till svensk fotboll. Oavsett vad landslaget eller Hammarby lockar med. Min tro är att han med tiden antingen blir sportchef i Milan eller annan större klubb alternativt ger sig in i agentbranschen och då jobbar med Rafaela Pimenta som tagit över Raiolas agentur.
Klart är att Zlatan kommer att vilja vinna och sätta avtryck även när han fortsätter med något annat än att spela fotboll. Om det blir lika mycket uppmärksamhet? Inte riktigt, men Zlatan har en förmåga att generera intresse vilket han visat i snart 25 år – och det tar inte slut.