Ingen hejarklack, men resultat är roligare även för medierna

Sverige laddar för fjärde raka mästerskapssemifinalen i rad. Otroligt imponerande av förbundskapten Peter Gerhardsson, staben och en stomme spelare som varit med på hela resan från kvalet till VM 2019 fram till tisdagens semifinal mot Spanien.

En snabb koll ger bilden att 16 spelare från den svenska truppen i Frankrike 2019 är med i Nya Zeeland och Australien och från OS-truppen 2021 är 17 spelare kvar, från EM-truppen i fjol är 19 spelare även med i VM. Och om inte Hanna Glas blivit skadad hade hon varit med i ett fjärde raka mästerskap.

Klart att Peter Gerhardsson och Magnus Wikman hittat en trupp som man rullat fram med och även en ungefärlig startelva i varje mästerskap. Visst, det kom ifrågasättande när VM-truppen 2023 togs ut och många undrade varför Rosa Kafaji inte var med. Förbundskaptenen gick på sina vanliga namn som gjort jobbet förut.

Riskabelt men icke-populistiskt. När Sverige är i VM-semifinal efter att ha skickat ut både USA och Japan är det svårt att kritisera förbundskaptenen. Klart att Kafaji hade kunnat få plats (på Lina Hurtigs bekostnad?) men att ha tagit sig till en match från final och en möjlighet till medalj är svårt att ifrågasätta. Det är starkt i en alltmer konkurrensutsatt idrott.

Under söndagen var det svensk pressträff och där var det en del svenska spelare som tog upp att landslaget “överraskat svenska folket” och att “många har trott att det ska bli svårt för oss”. Har själv fått en del mejl där jag kallats allt från “Grin-Olle” till pessimist kring att jag inte helt vräkt mig upp på triumftåget.

Under VM har ett par svenska spelare ifrågasatt svenska medier. De är för negativa. Nathalie Björn jämförde med hur engelsk press byggt lejoninnorna. Ja, klart man kan önska sig det, men frågan är om det är journalistik eller om det är aktivism och supporterskap. För mig ligger det närmare det senare, och det är inget som är önskvärt för journalistik.

Kan ärligt säga att jag var osäker på var landslaget stod sett till tappet av Hanna Glas, att Hedvig Lindahl försvunnit och ny förstemålvakt var oklar samt skador på en hel del av spelarna under ligasäsongen. Allt annat än realism vore fel. Vårt uppdrag är inte att vara en hejarklack, men det är betydligt roligare även för oss journalister vid framgångar.

Klart att de svenska spelarna i efterhand kan tala om att de haft tron på sig själva när de väl är i semifinal. Undrar hur många svenska spelare som i samband med avfärden verkligen trodde på det här? Det måste funnits en del undringar och tvekan kring vad som kunde bli. Det var få som talade om att hämta hem ett guld.

Det har varit en markant skillnad på snacket från landslaget jämfört med för ett år sedan. Då hette det att EM-guldet bara skulle hämtas hem och det backades av en kaxig reklamkampanj. Något som ledde till mycket diskussioner och många rubriker och krönikor för ett år sedan. Det var rätt inflammerat på den svenska EM-basen mellan journalister och landslaget.

Under EM gick Sverige förvisso till semifinal – räcker med en seger efter gruppspelet för det till skillnad från två i VM – men väl där blev England för svårt. Slutsiffrorna 4-0 var i överkant, men de blivande mästarna var klart vassare. Svensk landslaget fick aldrig någon riktig fullträff spelmässigt under EM för ett år sedan.

Då fick landslaget en hel del kritik. Rätt eller fel? Ja, i min värld helt rätt med tanke att man tillhör världstoppen. Skrev en krönika kring att vi måste kunna kritisera landslaget. Dessutom får man inte glömma att Sverige lagt extra tryck på sig både via SvFF:s och Adidas kampanj och att spelarna talade öppet om att guldet skulle hämtas hem.

Sverige har gått starkare både resultatmässigt och spelmässigt under sommarens VM. Första timmen mot Japan var sanslöst bra och man har även lyckats vända på både målmässiga (Sydafrika) och spelmässiga (USA) underlägen till seger. Allt uppbackat av en ödmjukare inställning utåt och mindre snack om att hämta hem guldet.

Stina Blackstenius, Nathalie Björn och Johanna Rytting Kaneryd var alla inne på pressträffen på att VM är något annat än EM och den inriktning man har här passar laget bättre. Rytting Kaneryd talade om en mer ödmjuk inställning och Björn nämnde att det var tufft när spelet inte stämde under EM som det gjort under OS året före.

Ingen ska ta något från landslagets insats i VM. Fram till nu har den varit oerhört stark och med backspegeln som ger VM-brons, OS-silver och EM-semifinal är det bara att hylla Gerhardsson & Co för det man gjort under hans tid som förbundskapten.

Slutresultatet är ännu inte här kring Sveriges VM. Minst två matcher kvar att spela och med fyra möjliga utfall kommer det givetvis inverka på bilden av landslagets mästerskap. Även hur det ser ut på planen och vilka taktiska drag eller skiften som görs.

Ändå måste vi väl vara långt komna att det inte finns något att vinna på att piska upp en guldyra i förväg. Eller bara heja på allt som sker. Vi måste väl kunna se att Sverige kan göra mycket bra men också peka på det som är dåligt. Särskilt när det handlar om millimetrar som kan vara skillnaden mellan hemresa och att vara kvar.