Karl-Erik Nilsson kliver av uppdraget som RF-ordförande efter sin uppmärksammade röst inom Uefa. Det var den enda lösningen. Frågan är bara hur han ska tackla när Uefa nu släpper in ryska ungdomslag.
Karl-Erik Nilssons tid som ordförande för Riksidrottsförbundet stannade vid dryga fyra månader. Under fredagen lämnade han sitt uppdrag med omedelbar verkan och hänvisade till att hans roller inom Uefa och RF var svåra att kombinera. Jo, det kan man lugnt säga när man röstar på olika sätt i olika forum.
Egentligen hade det gått att kombinera rollerna om man bara hållit sig till en linje, den svenska. Även om Karl-Erik Nilsson är vald till förste vice president inom Uefa skedde det på svenskt mandat. Utan rollen som ordförande i Svenska Fotbollförbundet hade han aldrig nått posten inom Uefas exekutivkommitté, och med det följer att han ska representera svensk fotboll och även svensk idrott.
Ovanpå utläggningen om svårigheten att kombinera uppdragen sa Karl-Erik Nilsson följande i det officiella pressmeddelandet “den senaste tidens mediala uppmärksamhet och fokus på min person gagnar inte svensk idrott. Uppmärksamheten har triggat igång väldigt mycket hat och personliga påhopp. Jag känner starkt stöd från svensk idrott, men för att leda idrottsrörelsen på ett fullgott sätt är lust och glädje helt avgörande. Hatet har trängt undan glädjen.”
Klart att hat och personliga påhopp är en negativ del och det går att förstå att det tar bort kraft och glädje. Och det är otroligt typiskt att Nilsson vill lyfta stödet från svensk idrott. Som om det är medier och andra runt om kring som har fel som kritiserat honom. Det är minst sagt tveksamt om stödet var så enormt starkt, för då tror jag knappast att han slutat med omedelbar verkan.
Det mest slående i pressmeddelandet är att Karl-Erik Nilsson inte på något sätt lyfter sin egen del i att det blivit så här. Det är som om hans ansvar är noll om man ser till den uppkomna situationen. En ursäkt? Inte en chans, utan Nilsson placerar ansvaret på reaktionerna han fått. Det vill säga kritikerna. Offerkoftan är stickad.
Om Karl-Erik Nilsson gjort likt Englands David Gill, Wales Laura McAllister och Polens Zbigniew Boniek och lagt ner sin röst i Uefas exekutivkommitté kring ryska U-lag hade aldrig situationen uppstått. Då hade Karl-Erik Nilsson fortsatt varit RF-bas och dessutom framstått som en representant som stod för den svenska linjen kring idrottsutbyte med Ryssland.
Kanske hade Nilsson även klarat sig kvar om han direkt erkänt hur han röstat och på något trovärdigt sätt förklarat varför. Men när han först talade om att han inte kände igen sig i bilden som gavs i Sky News och att alla diskussioner och omröstningar inom Uefa är hemliga och sedan bytte till att berätta att han röstat för en utredning.
Är det en utredning eller ett beslut som Nilsson röstat för? Sett till hur både Uefa och sedermera även Fifa kommunicerat kring ett taget beslut är det svårt att köpa den förklaringen från Karl-Erik Nilsson. Och hur ska den svenske Uefa-höjdaren hantera det när Uefas exekutivkommitté stadfäster beslutet på tisdag? Ja, vi lär inte få veta, för i RF:s pressmeddelande framgår: Karl-Erik Nilsson kommer inte att göra intervjuer i närtid efter detta besked.
Att under ett pågående ryskt anfallskrig mot Ukraina – där ukrainska barn och ungdomar dör och även har svårt att idrotta – hänvisa till FN:s barnkonvention när man vill släppa in ryska 17-åringar i spel kan aldrig landa väl i Sverige. Svensk idrott har haft denna inriktning sedan krigets utbrott och inte ändrat på det och förhoppningsvis håller man linjen.
En del tycker att det är orättvist mot Karl-Erik Nilsson. Svensk idrott har fler exempel. Evighetsledaren Gunilla Lindberg i den olympiska rörelsen, som länge jobbat i Sveriges Olympiska Kommitté och är rådgivare, är snart med om att öppna för ryska och belarusiska idrottare till OS i Paris via Internationella Olympiska Kommittén. Och det är klart att Lindbergs dansande med olika diktaturer genom åren är skamligt.
Pingishöjdaren Petra Sörling (ordförande i internationella bordtennisförbundet) är medlem i SOK:s styrelse och väljs snart in i IOK. Via SOK är hon emot ryskt utbyte, men i sitt bordtennisförbund är det öppnat för ryssar och IOK väntas öppna. Ja, det är givetvis beklämmande det också. Särskilt när SOK nu jagar ett OS 2030 i Sverige.
Det är alltså givet att det finns fler idrottsledare än Karl-Erik Nilsson som flörtar ryskt, men det var försvårande för RF-basen att han röstat ryssvänligt när han ska representera alla svenska idrottsförbund som står för något helt annat.
Efter den rösten fanns bara en väg ut ur den här sorgliga röran. Karl-Erik Nilsson var tvungen att lämna RF och det förstod han efter veckans kontakter med medlemmarna. Klart att det är ett beklämmande avsked, men han kan trösta sig med 18 månader till i Uefas exekutivkommitté och evig tacksamhet från Uefa-basen Alexander Ceferin. Det är nog plåster på RF-såren.