BRYSSEL. Döda svenska supportrar. I en terrorattack. Bra att de svenska spelarna och Janne Andersson insåg det bisarra att spela fotboll – och satte stopp för matchen.
Tio minuter före avspark hörde mina barn av sig. Jag hade själv inte sett uppgifterna om skottlossning i Bryssel och de ville höra att jag var i säkerhet. Något garanterat många svenskar på Kung Baudoin-stadion fick vara med om den här oktober-kvällen. Det tog ett tag för oss att greppa vad som skett.
Sverige skulle ju precis kliva ut på planen för att spela ett EM-kval mot Belgien och även om den inte gällde något skulle den spelas. Tidigare på kvällen hade Österrike vunnit mot Azerbajdzjan och därmed var det minimala hoppet att nå EM borta för Janne Andersson. Där och då kändes det trist inför kvällen, men den EM-missen bleknade snabbt bort.
Sociala medier gav mig och många andra en alltför tydlig bild vad som hade hänt en dryg timme tidigare. Det var svårt och plågsamt att ta in vad som skedde och som filmades. Belgiska medier uppgav att det var svenska supportrar som skjutits och det var uppgifter som belgisk polis något senare bekräftade.
Det var obegripligt att matchen gick i gång, men i efterhand fick vi reda på att varken Janne Andersson eller spelarna hade inte informerats om terrordådet mot svenskar. Ändå var det underligt att se en match spelas inför en fullsatt arena när man visste att svenskar blivit dödade kort före matchen.
Direkt efter första halvlek fick förbundskapten Andersson och spelarna information om vad som skett. Deras beslut var omedelbart att bryta EM-kvalet. Victor Nilsson Lindelöf talade med de belgiska spelarna och gemensamt fick man igenom att avbryta matchen. Vilket var självklart när det skett ett terrordåd.
Det var kaotiskt utanför arenan i pausen och man inser hur snabbt rädsla och panik sprider sig av terror. När den andra halvleken närmade sig var det mycket folk kvar utanför stadion för att äta korv, dricka öl och röka. Många hade först då fått information om vad som skett tidigare under kvällen.
Vi var där ute och skulle vara med i TV4–Nyheterna. Plötsligt började alla springa mot arenan. Det var panik. Antagligen var det inget men tätt efter det satte man Kung Baudoin-stadion i lockdown. Bryska vakter såg till att skicka in folk och ingen fick komma ut. Helst skulle man upp en våning. Terrorhotnivån var då höjd i Bryssel och skytten var på fri fot.
I efterhand var det fascinerande att tänka på att ingen kollade väskor på vägen in på matcharenan. Det är mer kontroll när man går in för att följa en svensk landslagsträning på Friends Arena än det var i Bryssel inför EM-kvalet. Staden har ändå haft en del terrordåd.
Någon timme efter att matchen hade stoppats satt förbundskapten Andersson, som var helt nedbruten, och lagkapten Nilsson-Lindelöf och redogjorde för den surrealistiska kvällen. De såg ingen mening att matchen nånsin spelas klart utan ville bara att alla svenskar på plats skulle komma hem säkert. Andersson hade svårt att ta in vad som hade hänt.
Fortfarande var de svenska supportrarna och de flesta belgiska på plats på arenan tätt före midnatt. De flesta ute på läktarna En del hade kommit till pressrummet. Bedömningen då var att så länge skytten var fri ville belgiska myndigheter inte ha svenska supportrar på Bryssels gator. Förståeligt.
Tänk att den gula svenska landslagströjan plötsligt är ett mål för en del grupper i den polariserade och sönderslitna värld vi befinner oss i. Naturligtvis får man vänta med analyser och förklaringar av dådet. Men det är sorgligt att bland det bästa den svenska fotbollen har, dess supportrar, plötsligt var i direkt fara denna kväll som skulle handlat om fotboll.
Sorgligt och tragiskt att svenska supportrar blivit offer och lider med alla drabbade och dess anhöriga. Det är svårt att ta in att dådet skett även om bilderna på en gärningsman som går omkring och skjuter inte går att sudda ut från näthinnan.